1929 tillverkades den första elektriska diskmaskinen av vitvaruföretaget Miele. Nu såhär 120 år efter det så har jag en diskmaskin.

Från början tänkte jag att jag aldrig skulle använda diskmaskinen ifråga. Jag var jättesäker på att jag skulle fortsätta diska för hand eftersom det går så snabbt.

Men med en sån där värdelös diskho från IKEA så blir man ju galen av att försöka diska för hand och eftersom jag har två barn så har jag ett ansvar att inte bli galen.

Så diskmaskinen är en räddare i nöden. Ibland är jag extra lat och diskar till och med stekpannan i den, så det finns så mycket mer tid nu till att dricka kaffe och göra små flätor på bordslöparen. Funderar till och med på att köpa ett 1500-bitars pussel.

Jag har kört en lam ursäkt till storstädning senaste dagarna, bland annat har jag organiserat om skafferiet och därmed tagit plats bland inrednings- och pysselbloggarnas toppskikt. Bottenskikt.

Igår var det i alla fall balkongens tur. Det har legat en matta där ute i nåt år och plötsligt kände jag lust att ta tag i den där mattan och kasta den åt helvetet. Tog med en liten sop, bonade och trallade runtom, för att därefter plocka upp mattan OCH UR MATTAN FÖLL ETT GETINGBO. 

Mitt hjärta frös först av chockbeskedet. Sen blev jag lättad. Vem fan bygger sitt bo i en gammal ihopknycklad matta? Och dessutom av sådan undermålig kvalitet?

Kunde verkligen relatera till denna getingdrottning och det uppenbart misslyckade hushållsuppdraget.

Mina tankar är med dig du inkompitenta getingdrottning. I recognize your hardships.

Och mattan ligger kvar. Vill inte röra den. Jag har hört att getingar bygger sina bon av lik, blod och bajs som de har tuggat till en pappersliknande massa. Äckligt.