Det är lätt att likna kollektivt dålig människosyn och ett vi/dom-uppdelande med nazityskland och Adolf Hitler. 

Så därför är det inte mer än naturligt att likna det som händer i Sverige och Europa just nu med 30-talets nazityskland och upptrappningen till krig och förintelse.

Det är inte så att ingen gör det, folk påpekar ofta likheterna (och har gjort det i många år, här är en från 2014 och här är en från igår där likheten konstateras mot slutet, för att inte tala om den här, läs den), diverse förintelseöverlevare har också pekat på likheterna otalet gånger (tex Heidi Freid), men jag önskar att det kunde ske ännu oftare och i ännu större omfattning. 

För det är inte tjatigt och irrelevant som en del (mestadels muslimhatare) vill få det till, utan det är tvärt om högst relevant och viktigt. Varför? För att det som händer nu är så likt det som hände då, så klart. Vad annars.

”Glöm inte” har jag hört om förintelsen ända sen jag gick i skolan, ”annars kan det hända igen”. 

Och jag tänker att problemet är inte att vi inte minns, för hur skulle vi kunna glömma? Problemet är alla som viftar bort minnet som tjatigt och irrelevant i sammanhanget. 

Så om någon säger att du tjatar – glöm inte att fortsätta tjata.

Läs också: Det är inte naivt att stå upp för de mänskliga rättigheterna av Sofia Mirjamsdotter.