För några veckor sen var jag på bio och såg Jupiter Ascending. Ni vet den här filmen med Mila Kunis som har fått oförtjänt negativ kritik. 

OBS! Inlägget innehåller nån liten småspoiler men inget som avslöjar slutet eller handlingen mer än i grova drag. 

Jag njöt hela biovistelsen, den var så himla gullig. Den börjar med att vi får träffa Mila Kunis blivande far som är helt besatt av planeten Jupiter. Han har en autistisk relation till sin stjärnkikare och det är ganska otroligt att Milas blivande mor faller för honom för han verkar oerhört besatt och enfaldig när det kommer till stjärnskåderi. Man blir inte heller förvånad när han tidigt i filmen riskerar och förlorar sitt liv för att rädda den där jävla stjärnkikaren. 

Milas mamma flyr Ryssland för att hamna i USA som städerska. Mila växer upp som städerska. Och det är där den spännande berättelsen börjar när hon får veta att hon är ROYALTY och en av dom mäktigaste i hela universum!!!!

 Jag såg filmen tillsammans med barnens far och när filmen var slut drog han på munnen och sa att den var sådär. Han hade tänkt sig att den skulle vara ”ungefär som The Matrix”, och med det menade han en seriös filosofisk sci-fi  med allvarliga människor som springer omkring i skinnbyxor. 

Jag är glad att den inte var som The Matrix. Jag gillar The Matrix, men den här var något helt annat. Den var söt. Och den var inte bara söt… den var SUPERGULLIG. Det var något med dialogen, karaktärerna och handlingen som bara värmde i hela hjärtat. Lite på samma sätt som det värmer när man ser på en hund som man älskar. 

Så jag kan helt klart rekommendera Jupither Ascending till alla som tycker att det låter lockande!

Kram!

Betyg: 

Den här nyheten är enorm!! (länk Aftonbladet). 

Jupiters största måne, Ganymede, har massa vatten på sig. Vi snackar djupa oceaner alltså, inte som vattnet på Mars som ”man kan se spår av” (vardå!?) och som ”existerar någonstans under jordskorpan” (okej kul men så JÄVLA TRÅKIGT). 

Ni fattar inte hur lättad jag blev när jag läste om det här. Jag har tänkt att om spåren av vatten på Mars är det enda det här solsystemet har att erbjuda i vattenväg så finns det ingen anledning att vara glad. Vad finns det för mening att vara glad och ha roligt om jorden är den enda planeten i solsystemet som har rikligt med vatten (OVAN jord)? 

Jag vill känna att ifall jordens vatten skulle råka infekteras av mjältbrand så finns det hopp nån annanstans inte allt för långt bort. Jag vill veta att det finns chans till en nystart.
Jag vill känna att om jag bygger ett rymdskepp så kan jag flyga det nånstans och landa och leva ett värdigt liv där jag slipper rena mitt egna (eller nån annans) urin.

Och här har vi den. Ganymede. . Det som stör mig är att den här oceanen är täckt av is enligt forskarna. Det är inte helt dåligt förstås men det hade känts betydligt roligare om det hade varit ett varmt hav med valar, delfiner och massa korallrev. Nu hittar man ju i bästa fall typ en säl och så kanske man fryser ihjäl. 

Men jaja, är ändå glad!