Fanny Åström har skrivit om kvinnolobbyns senaste kampanj som uppmärksammar sexistisk reklam och hur femininitet framställs på allmäna ytor över huvud taget.

Hon ställer sig mycket kritisk till kampanjen och tycker att den är för mjäkig. Jag håller inte riktigt med.

Jag känner att det spelar ingen roll hur medveten jag blir om hur läget ser ut, bilderna som befäster imaginära skillnader mellan de imaginära binära könen finns fortfarande där och infiltrerar min hjärna på ett sannerligen otrevligt vis.. Häromdan såg jag till exempel ett par slätrakade ben på en bild och då funderade jag på om jag kanske inte borde raka benen ändå. Det är en mycket enkel sak, men det gör det ändå tydligt för mig att bilder i det offentliga påverkar val som jag gör i min vardag och med min kropp.

Bilder i det offentliga får mig att överväga saker som jag är helt ointresserad av vid en närmare eftertanke.

(Bild härifrån) 

Jag önskar att jag kunde säga att jag är för ”medveten”, ”smart” och ”stark” för att påverkas men det kan jag tyvärr inte säga, mycket för att jag tror att det inte har så mycket att göra med huruvida man är ”medveten”, ”smart” och ”stark”.

För att jag personligen ska få lite bot på problemet och frid i livet så har jag slängt ut tvn, slutat läsa tidningar och så har jag installerat reklamspärr på datorn. Och att jag har gjort detta har helt klart bidragit till en ökning av min livskvalitet generellt.

Bilder på allmäna utrymmen är ett ENORMT problem och jag tycker inte att det addresseras tillräckligt. Bilder och budskap som vi möts av dagligen är som infekterade slemklumpar som tränger in genom alla våra kroppsöppningar, ofta detta utan att vi märker det ens, är jag rädd.

Så även om kampanjen inte direkt sparkar in någon stängd dörr så påminner den folk om att det här samhället har en sjukdom. Och även om jag delvis kan hålla med Fanny om att det inte är optimalt att dålig reklam sprids vidare i uppmaningen att ”fota sexistisk reklam”, så tror jag att det medvetandegör fler människor om problemet.

För att kunna fota sexistisk reklam måste man först bedöma reklamen som sexistisk. Och jag tror att det är bra om så många som möjligt har redskapen för att kunna göra en sådan bedömning. 

Machokulturen och maskulinitetsnormen har börjat problemformuleras mer och mer, med ett litet uppsving nu senaste dagarna i händelse av denna våldssoppa som ledde till en hel människas död.

Här skriver Erika Hallhagen på SvD, här skriver Andrev Walden på Politism. Och här skriver Gudrun Schyman om det på Expressen. 

Jag vill säga att denna problemformuleringsvåg är mer än välkommen, då den är början på slutet av mäns generella våld – mäns våld mot män. Mäns våld mot kvinnor. Mäns våld mot grejer. För mäns våld är fan i mig outhärdligt och det har fått pågå allt för länge. I flera hundra år. Kolla bara det här idiotiska beteendet: 

och Gustav II Adolf ba ”jag är en KRIGSHERRE höhöhö” alltså vilken tönt. Gud vad pinsam han var.

Äntligen kommer våldsamma män att strida mot det vi anser som naturligt beteende. Små pojkar som slåss och grisar sig fångas upp till ett mer ciliviserat manér. Ingen kommer längre att be pojkar att ”vara män”, dvs uppmuntra små barn att utveckla känslofrånvända noshörningars lynne.

Vem vet, i framtiden kanske vi TILL OCH MED skippar att bygga upp- och nedsänkbara pissoarer för tusentals jävla kronor bara för att män springer omkring fulla och urinerar värre än hundar. I stället är det fullständigt självklart att kräva av männen att de lägger av. Att det är äckligt. 

Jag är även lättad över att när problemfokus nu läggs över allt mer på machokultur och maskulinitetsnorm så kommer en enorm skuldbörda lätta från de femininas axlar. Vi kommer att lämnas ifred i allt större utsträckning och ges utrymme att uttrycka oss och vara som vi vill utan att behöva känna skuld och/eller ta ansvar för attacker riktade mot utseende, beteende, etc. Attacker ofta baserade på förakt eller oro inför femininitet. 

Vi har redan fredat selfien, praise the lord.  Det är kanske ingen stor seger eftersom selfies inte är sådär ”jätteviktiga” men det är ändå en jättestor seger för ”as below so above” eller vad det heter, allt sitter ihop i en enorm struktur, en liten seger på ett ställe är en liten seger på många ställen. Jag vet egentligen inte varför selfies har pekats ut som ett tecken på en ohälsosam samhällskultur , men det hela blev rätt iögonfallande fel när en känd organisation mot mobbning vid namn Friends uppmuntrade folk till att radera sina sociala medier-fejs för att på så sätt ”motverka” trakasserier riktat mot utseende. De lyckades inte. De långt ifrån lyckades. Skitmånga människor, det var som en våg, ba whaaaat? VI VÄGRAR. 

Hej Blekk skrev jättebra och bidrog till vågen här, Lisa Magnusson har också berört ämnet här.

Fler och fler har börjat se igenom skuldbeläggandet av offer, hur människor begärs anpassa sig och nästan förvänta sig att bli kränkta ifall de inte följer helt omöjliga regler och ramar. Fler har börjat se problemen med mansrollen, och den här nya blicken går inte att stoppa. Samhällsförändringen är redan här och den har kommit en god bit redan. Hörde jag någon säga ostoppbar?

Slut är det på att försöka reglera och förändra harmlösa uttryckssätt och beteenden men samtidigt gulla och ”arbeta runt” våldsamma dito bara för att de absurt nog anses som en så himla ”naturlig” del av många människor.

Här är en låt och en video gjord av ett gäng killar som har gjort en lite ”kul grej” av tjejer på krogen som är ytliga och backstabbar varann genom att ge hård kritik om varandras yttre. Ja jag vet inte. Det här eviga skildrandet av kvinnor som både varandras och sina egna största fiender. Tur att vi har kommit så långt i alla fall att vi ser igenom det här som det rena löja det är. Tjejer tycker om varann och tjejer håller ihop. Vi slår generellt sett inte ihjäl varandra till exempel. Och vad tjejer gör tillsammans på toa tycks vara ett mysterium för en stor del av befolkningen, vilket inte sällan resulterar i att de ställer sig och ”killgissar” på detta sätt.