Jag har börjat plugga igen* och det är alltså matten som ligger i fokus. Jag vet inte om ni har märkt att jag har varit frånvarande, men detta är alltså anledningen till min bloggfrånvaro.

Matten har kommit som en bomb för mig och jag har varit (och är fortfarande) vilsen bland siffrorna. Det är så mycket som jag måste repetera och komma ikapp. Och då får ni kanske bilden av att jag har varit effektiv och verkligen tagit tillvara på all tid jag möjligen kan. Kan säga att i så fall är ni fel ute… jag har spenderat mer tid med att stirra apatiskt in i en vägg än vad jag har med att faktiskt öppna matteboken och räkna. Men tro inte för en sekund att det har hindrat mig från att ha hjärnan fylld med siffror så till den grad att det känns som att den ska rasera.

Såhär fungerar jag med stress och har gjort så länge som jag kan minnas. När stressen och nervositeten för allt det nya har lagt sig kanske jag äntligen kan börja räkna på allvar. 

Förut idag när jag tänkte hålla på och räkna i ekvationer i cirklar gick jag in på datorn förresten och googlade på ”Elvis still alive??”. Då kom den här bilden upp!

Det är ju fan helt otroligt! Han är ju inte lik sig ett dugg längre! Inte konstigt att alla tror att han är död!

*med plugga igen menar jag inte att jag har pluggat igen som att jag har fått en propp, även om man lätt kan tro det. Nej jag menar så klart att jag studerar.

Senast jag lämnade en mattelektion så var jag så glad och lycklig för jag tänkte att jag aldrig mer skulle gå tillbaka till en mattelektion nånsinn. Matte är inget favoritämne här i livet och siffror gör mig frustrerad så jag tänkte att nu börjar äntligen livet.

Men något har hänt på vägen och idag gjorde jag sen anmälan till Matte C (eller Matte 3c som det heter av nån anledning). Det som har hänt är att jag har börjat utforska möjligheten att bli en galen vetenskapare, typ som Einstein. 

Jag tycker att Einstein ser ut att ha så himla kul när han står vid sin griffeltavla ba ”E=mc” (fast jag får väl komma på nåt eget i så fall). Och jag tänker att forskning/vetenskap måste väl vara ganska spännande.

Men eftersom jag glömt av all matte jag läst så är det oerhört svårt att säga vad formeln på bilden betyder, om den ens betyder nåt. 

Det är klart att jag är lite orolig inför hur det ska gå men utöver intensiva känslor av fasa så känns det som att det kommer bli riktigt roligt, oavsett om jag kommer in eller inte. 

PS. Förresten, en grej jag tänkte på när jag fotade, är det vanligt att handen är lika stor som ansiktet? Eller är det jag som har ett pyttelitet ansikte bara? För inte är det händerna som är stora. DS.