Igår ”dansade” jag ut julen. Jag vet inte hur många gånger jag ramsade ”tjugonda Knut… då ska julen dansas ut” som ett giftigt mantra, för jag var jätteorolig att jag skulle bli distraherad och glömma bort det och lämna det ogjort. 

Hade en kompis på besök som avundsjukt såg på medan jag satte upp årstidsneutrala gardiner och dukar. ”Fan va duktig du är” sa hon, ”jag borde också städa bort julpyntet hemma men.. jag vet inte vart jag ska lägga allt”

Och jag sög åt mig, sträckte på hyddan, pushade ut bröstet likt en domherre och log inombords mot alla grannar som fortfarande har julbelysning i fönstrena. ”Det kunde varit jag”, tänkte jag, ”MEN DET ÄR DET INTE!!!”

JAG LYCKADES! KANSKE FÅR BARNEN EN NORMAL SUND UPPVÄXT ÄNDÅ!

Här är en bild på en hörna i lägenheten. Som ni ser så lyser julen med sin frånvaro.

Har ni lyckats ”dansa” ut julen? Jag hoppas det för er skull för det är en fantastisk känsla.