Jag är fortfarande kvar i Vilhelmina! Idag har vädret varit än mer krispigt med sina minus tjugo grader.

Ändå har vi sett till att vara ute för att fånga lite av den korta dagens solstrålar. Bland annat klättrade vi upp på min gamla högstadieskola för där har man ganska bra utsikt över stora delar av samhället.

Efter att ha varit högt upp så gick jag lågt ner och stirrade på iskristallerna som täckte hela marken. Fantastiska.

Efter att ha beundrat iskristaller gick vi mot centrum för jag ville provsitta björkvedsstolen. Jag blev inte besviken! 

Kylan nöp mig överallt där jackan inte täckte, men det var bra för jag vaknade med en smärtsam finne på kinden i morse och kylan gjorde så att hela ansiktet domnade bort.

Fåglarna som igår utgjorde en hemtrevlig husfasadsutsmyckning togs idag in för att bli mat till magen. För även fast det är lätt att tro så hänger man inte upp döda djur i klasar bara för att det är hemtrevligt. Det vore ju barbariskt.

Nu ska jag gå och sova! Blessings!

Läs även: Rapport #1 och Rapport #2

Idag har ännu en frostkantad dag passerat i sköna Vilhelmina. Vi har inte gjort så mycket. När man bor 120 mil från en syster så är det en ynnest bara att få peta sig själv i naveln i samma rum som henne. 

Men lite har vi varit ute. Det är ganska kallt, minus arton grader, så det är skönt att vara inomhus. 

Här är en bild på mig när jag står ute på vad vi kallar för bron. I bakgrunden kan ni skymta en klase döda orrar. Döda orrar är en rätt vanlig och uppskattad utsmyckning av husfasaderna i dom här trakterna. När jag växte upp hade vi nästan alltid en eller flera döda orrar hängandes på utsidan av huset. Det är svårt att svara på exakt när och av vem som trenden startades, men det viktiga är inte ursprunget, det viktiga är den inbjudande stämningen som dom sprider. I dom här trakterna är det få saker som säger ”välkommen” lika bra som en klase rejät döda orrar.

Men det är en fasadutsmyckning som förmodligen inte skulle vara lika uppskattad var som helst. Hade till exempel Palme haft en klase döda orrar utanför dörren på sin funkisvilla i Vällingby så hade klagomålen gissningsvis inte låtit vänta på sig. Mestadels för att vintrarna är mycket mildare där nere och det är tänkt att orrarna ska vara härligt frusna, inte ruttnande och motbjudande. (Obs bilden är redigerad)

Vi åt palt till middag. Det var jättegott! Jag fick bara i mig 1 1/4 palt, sen låg jag halvt avsvimmad över stolen. Jag tycker att det är fascinerande hur sann termen ”paltkoma” är. Såvitt jag kan minnas så har jag aldrig ätit palt utan att falla i någon grad av paltkoma efteråt.

Nu är batteriet på datorn nästan slut. Det betyder att jag får avrunda inlägget.

Jag önskar er så klart det bästa som man kan önska andra människor, nämligen Guds frid! 

Läs även: Rapport #1 och Rapport #3