Den här nyheten är enorm!! (länk Aftonbladet). 

Jupiters största måne, Ganymede, har massa vatten på sig. Vi snackar djupa oceaner alltså, inte som vattnet på Mars som ”man kan se spår av” (vardå!?) och som ”existerar någonstans under jordskorpan” (okej kul men så JÄVLA TRÅKIGT). 

Ni fattar inte hur lättad jag blev när jag läste om det här. Jag har tänkt att om spåren av vatten på Mars är det enda det här solsystemet har att erbjuda i vattenväg så finns det ingen anledning att vara glad. Vad finns det för mening att vara glad och ha roligt om jorden är den enda planeten i solsystemet som har rikligt med vatten (OVAN jord)? 

Jag vill känna att ifall jordens vatten skulle råka infekteras av mjältbrand så finns det hopp nån annanstans inte allt för långt bort. Jag vill veta att det finns chans till en nystart.
Jag vill känna att om jag bygger ett rymdskepp så kan jag flyga det nånstans och landa och leva ett värdigt liv där jag slipper rena mitt egna (eller nån annans) urin.

Och här har vi den. Ganymede. . Det som stör mig är att den här oceanen är täckt av is enligt forskarna. Det är inte helt dåligt förstås men det hade känts betydligt roligare om det hade varit ett varmt hav med valar, delfiner och massa korallrev. Nu hittar man ju i bästa fall typ en säl och så kanske man fryser ihjäl. 

Men jaja, är ändå glad!