Jag gick ut och gick iallafall. Nedan följer mina tankar kring ”en promenad”:

Jag tog ett varv i Lill-Janskogen (åh, tänk om den hette Lil-Jonskogen, då hade det varit min bästa skog någonsin!!). Och detta med att ”gå” e ju fan a hassle asså. Nu gick jag ändå i ett spår, men folk som bara ger sig ut och liksom planlöst går omkring? Tänk om man inte hittar hem liksom, wtf. Sen det här med vad man ska tänka på? Jag lyssnar på musiken som jag brukar spela ute och går då runt och tänker på clubz. Detta rekommenderar jag!

Sen till mitt stora problem: jag kan fan aldrig slappna av när jag är i naturen. Den är så falsk!!! Kan aldrig släppa känslan av att allt omkring mig, när som helst, skulle bara kunna typ svälja mig om den så ville och förmultna mig. Och ingen skulle märka nåt!! Förrän typ… ett träd med bröstliknande grenar och sjukt ljusa löv och bark växte upp mitt i promenadstigen.

Asså don’t get me wrong, jag älskar naturen och har faktiskt fått en större uppskattning för den iom att jag slutade äta kött, men jag vill bara inte…… va…… där. 

Sen detta med alla som är ute och SPRINGER? Vill bara säga ”ni vet att ni kan GÅ VA?”. Jeez liksom.

Dock var jag sjukt snygg i ny springjacka från Nike, men gick tyvärr helt skevt pga tunga vikter runt fötterna. Varför jag bar dessa helt frivilligt kan jag bara skylla på post-tenta-hjärna.