Min mamma var i stan här om dagen. Hon passade på att ta en titt på lägenheten för att se hur långt vi kommit. Väl hos mig började jag: ”Mammaaaaa.. Vill du se min kod som jag håller på med?”.

Likt ett barn som skulle visa upp en pågående teckning från dagis skulle jag promt visa upp den kod jag håller på med just nu. ”Självklart älskling”.

Sen tog det aslång tid för mig att få fram den för min dator kompilerade koden annorlunda än vad den gjorde i skolan. ”VÄNTA! Vänta. Nu då. Fan! Vänta. Nu” sa jag i typ tio minuter.

Men tillslut! På datorskärmen visades hundratals ord och tecken som hon hade absolut ingen aning om vad de betydde. Ändå log hon och gav i från sig ”Nämen se där!”.

”Och hääär mamma, hääär ser du? Hääär skriver jag vad som kommer hända när man klickar på knappen! Coolt va!?”. Hon höll självklart med. Jättecoolt.

”Men den är inte klar än!!! Så du vet. Långt från klar hehe”. Som om det spelar någon roll för henne liksom. Hon bara log och sa att jag var så duktig så.

<3