Evelina och jag när vi bränner hjärnceller på Hell’s, bild: stureplan.se

Alltså, jag får spader här i skolan. Jag programmerar ett program som funkar, och sen inte funkar. Jag blir gaaaaaaaleeeeeeeeen. Det är så jävla jävla jävla svårt. Men det är så sjukt kul och jag älskar det! Det är en ny utmaning varje dag och jag tänker så hårt att jag på riktigt känner hur hjärncellerna slår gnistor inne i min hjärna. Och när man lyckas är glädjen (nästan) oersättlig. Det ni!