Mitt liv e överlag gött och jag är på riktigt en lycklig person men senaste tiden gråter jag fan varje dag av sånt som tynger mig och då är det sånt som inte ens drabbar mig. Jag pratar inte bara Sverige och vår politiska situaiton, även om det är källan till en sorts hårt tryck över bröstet den senaste tiden. Men det som Amat skriver så himla fantastiskt och omfattande kring det som händer i USA just nu. Och ”händer i USA just nu”, det har ju ALLTID hänt och fan ÖVERALLT. Men som uppmärksammas väldigt mycket just nu i USA om vi säger så.
Men jag vet liksom inte vad jag ska göra?? Måste jag säga upp mig och resa dit för att hjälpa till på nåt jävla vänster?? Haha JAG?? Som aldrig varit utsatt för rasism eller nånsin ens kan tänka mig in i hur det kan kännas eller nånsin ens förstå?? Vad fan ska de med mig till? Men likväl gråter jag för aldrig känner jag mig så liten och så oförmögen att hjälpa till som nu. Och det handlar ju inte ens om mig, men jag vet fan inte vart jag ska ta vägen alltså.
Det enda jag har är denna lilla plattform och här kan jag berätta vad jag känner och beklaga mig över hur det står till runtom i världen och här hemma. Det krossar mitt hjärta i tusen bitar precis varje dag att folk är så pass oförmögna att öppna sina hjärtan och vill allt från förbjuda tiggeri här hemma till de som tillåter att svarta män (och BARN) blir ihjälskjutna i USA av samma människor vars jobb är att skydda dem. Allt hänger ihop, järnrören på stan i Stockholm och senaste domen mot Eric Garners mördare. Det är samma fruktansvärda mentalitet bara på olika platser på jorden. Och det skrämmer ärligt talat the living shit out of me. Vet fortfarande inte vad jag som individ kan göra mer än att skriva det här och försöka leva som jag lär, motverka strukturer där jag kan och aldrig hålla käften. Men något måste ske, en större förändring måste ta plats både här hemma och där borta. För så här kan vi inte ha det </3