Under min tid som sjukskriven (totalt fyra dagar nu) har jag verkligen tränat på att stänga av. Enklast är dammsugaren, svårast är faktiskt ugnen. Jag står där och liksom bara ”what?”. Men som ni hör är det inte superkul att gå runt i sitt hem och stänga av grejer, därför har jag börjat skriva dikter. Det är ett slags sätt att bearbeta det trauma som uppstår när man drabbas av en sjukdom utan namn och har hjälpt mig att acceptera mitt tillstånd. Jag tänkte dela med mig av ett av mina alster, jag hoppas att ni gillar.

Sjukdom utan namn

Jag är barnet, jag är kvinnan.
Jag är fri, jag är fast.
Jag är ful, jag är vacker.
Jag är nykter, jag är full.
Jag är sommar, jag är vinter.

Jag är jag, men vad är du?

Sjukdom utan namn, sjukdom utan namn.
Du är stormen, du är ångest.
Du är mardrömmen, du är mörker.
Du är läskig, du är monster.
Han sa; kom!
Jag sa; död.  

Hoppas att ni gillade min dikt.
Snart kommer Lisen hit och ska hjälpa mig att stänga av ugnen och brandlarmet. Puss!