Minns ni Paris Couture Fashion Week här om veckan?

Kim Kardashian, Dua Lipa och Nicole Kidman på Balenciagas runway, North West front row, Anne Hathaway i cerise, Drew Barrymore och Mariah Carey på Dolce & Gabbana.

Det riktiga hantverket under modeveckan var inte kläderna, det var modeindustrins extremt framgångsrika memeifiering.

Virgil Abloh (grundare av Off White och fd AD för Louis Vuitton) och Demna (kreativ chef för Balenciaga och medgrundare av Vetements) var/är experter på det här. Alltså att fläta in något populärkulturellt uttryck i kollektioner så att köparen kan kommunicera att de är “in the know”.

Ordet “meme” syftar inte på en rolig bild med tillhörande text i det här sammanhanget, utan snarare på studien om hur kulturell kommunikation överförs. Så basically allt som har potential att bli viralt/generera debatt/etablera trender.

Exempel på memeifiering av modeidustrin är Balenciagas foppatofflor med klack samt modevisning inne på the trading floor of the New York stock exchange. Miu Miu lyckades även göra en minikjol till en meme för den var överallt och jättekort.

Sidospår nu men Sverige ligger verkligen efter när det kommer till en memeifierad approach till PR. Alla svenska SoMe-kampanjer är millennial pink, kitchigt seriösa och cheugy. Var är Sveriges motsvarighet till Flo Rida som äter kött i en glittrig Celine-tisha? Kate Moss som blir ansiktet utåt för Coca Cola så hon kan dra skämtet “I’ve always loved coke”?

Memetic engineering

I något poddavsnitt nämner jag att Taiwans regering har en avdelning som ägnar sig åt memes, eller “memetic engineering”. Till exempel, om ett falskt rykte sprider sig online så bemöter de konspirationen på samma nivå som konspiratörerna: med en rolig meme. De kallar det en “humor over rumor approach”.

Humor som kapital

För att utmärka sig intellektuellt räcker det inte längre att kunna akademiska ord, du måste även kunna delta i en trendkänslig lek. I Ana Andjelics senaste nyhetsbrev skriver hon att företag ofta misstar pathos för gravitas, och att humor är mycket mer komplext att åstadkomma än allvar: “Humor, playfulness, spontaneity and wit are contradictory, complex and chaotic. They require nuance and depth and sensitivity to zeitgeist.”

Det kanske är därför konstscenen är så tråkig numera? Konstinvesterare är inte precis kända för sin självdistans och att ha örat mot marken. Inte statliga konstbeställare heller. Det knasigaste de kan komma på är en erigerad k**.

Det här ruckar om samhällshierarkin lite. Innan gick ”god smak” hand i hand med ekonomiska tillgångar och bildningsnivå. Man var tvungen att exponeras för god smak för att kunna identifiera den. Nu kan vem som helst, framförallt de med internetuppkoppling och ett intresse för kultur, identifiera och förstå olika statusmarkörer. Att ha råd med massproducerade luxury goods är inte längre en statusmarkör, målet är snarare att utmärka sig socialt, att visa att man tillhör ”the culturally savvy elite”.

Ana Andjelic fortsätter:

“It is infinitely easier to be earnest than to be playful – but playfulness and humor build and protect brands”. Alltså, humor är avgörande för att skydda varumärken. Lite som en osäker elev i skolan som använder humor som försvar.

Enligt wiki ansåg Freud att sinne för humor är den största av alla försvarsmekanismer. “Vi skämtar bort det mesta som är jobbigt. Vi kan ju inte skratta och gråta samtidigt. Skrattet gör att vi upplever en tillfällig frigörelse från ångesten och fruktan.”

It 🤌just makes sense🤌 att humor blivit en så stor del av varumärkesbyggande för både kändisar och företag när så många konsumenter beskriver sin samtid som en ångestladdad apokalyps. Jag undrar bara om skivbolag och agenturer förstår det här. Att det töntigaste och osexigaste som finns 2022 är en Austin Butler som tar sig själv och sin skådespelarinsats på blodigt allvar. Vissa politiker verkar ha fått the memo iaf, Boris Johnssons ”hasta la vista, baby” t ex. Succé.

It 🤌just makes sense🤌 att Kim Kardashian dumpade Kanye, en man som inte tillåter skämt på sin egen bekostnad, och ersatt honom med en self-deprecating knasboll.

All this choppy text to say: enligt mina beräkningar är vi i vår funny era just nu 😍

Fuckk jag tänkte avsluta inlägget nu men såg elektronikdetaljhandelskedjan RadioShak’s senaste PR-kampanj: att anställa en unhinged SoMe-manager och ge hen fria tyglar.

If you find a squirter marry her.

— RadioShack (@RadioShack) June 29, 2022

Det här är ett jättebra exempel på ett företag som har förstått att meme-kultur är ett effektivt sätt att generera uppmärksamhet på. Men det är också ett bra exempel på hur allt är cykliskt och att subversiv humor kommer approprieras av makthavare och bli töntigt inom kort :(

Usch nu måste jag verkligen publicera för tanken var att texten skulle vara ett par stycken långt och jag vet inte ens vad jag skriver längre. Är på dåligt humör till och med för jag orkar inte mer

// Michelle