Idag är en såndär dag när det känns som jag inte är en del av den övriga mänskligheten. Det beror naturligtvis på att alla pratar om, äter och framför allt luktar av den vidriga uppfinning till bakverk som Semlan faktiskt är.

En vän beklagade sig precis över att hon inte hade fått semlor på kontoret idag. För mig skulle det kännas som ett hån, ett slag i ansiktet, en antydan att ”du som redan är tjock som en gris kan lika gärna smälla i dig såna här tills du spyr”.

Ridå.