Följetongen om de morgonpigga hantverkarna fortsatte i morse. Strax innan klockan skulle ringa vaknade jag av att det plingade på dörren. Den här gången var jag på helspänn och flög ut i hallen. Skulle bara svepa in mig i en stor kofta när nyckeln vrids om och dörren slits upp på vid gavel. Jag står öga mot öga med två välvuxna hantverkare, endast iförd kalsonger (jag alltså).

– Ojsan, vi väcker visst dig varje morgon nu.

– Ingen fara, piper jag ur mig. Jag stänger in mig så länge.

Ligger sedan i sovrummet, fortfarande iförd endast kallingar, medan de sandpapprar och målar under 45 minuter som känns som en evighet. Kom därför till kontoret 30 minuter senare än beräknat.

Fint blev det dock.