Varför cirkulerar det så mycket irritation inom musikbranschen just nu? Vi är knappt halvvägs igenom denna vecka och redan har tre storslagna bråk mellan etablerade artister ägt rum.
Eftersom min redaktör och bråkproffs Greta Thurfjell är på semester har jag tagit på mig att summera allt som har hänt. Brinnande skägg, vit feminism och spökskriveriets sanna innebörd finner ni med mycket mer nedan.
Bråk nr 1. Action Bronson vs Ghostface Killah
Denna vecka av intriger tog sin början med en något oväntad musiksättning. Till tonerna av en klassisker från Harold Melvin and The Blue Notes hanterade den rutinerade Wu-Tang Clan-rapparen Ghostface Killah beefs som om det vore mitten av 2000-talet, med en sex minuter lång videorant riktad mot en annan artist från New York: Action Bronson.
Varför? Många skulle säga att det var på tiden då Bronson sen början av sin karriär har liknats vid en vit Ghostface. Men den fd kocken har alltid varit okej i sin uppenbara mentors ögon, tills han sa ett ord för mycket i programmet Sports Nation. Programledarna tog där upp liknelsen och drog sakta men säkert ur en kaxig kommentar från Bronson som menade på att Ghostface inte gör lika bra musik numera.
Ghostface besvarade det hela med en video, uppladdad på Youtube, där han mer eller mindre ser ner på Bronson och klappar honom på huvudet tills det endast finns fragment av hjärnsubstans kvar. Grovt uttryckt? Går knappast och jämföra med den legendariska rapparens verbala slakt där hot om att elda upp Bronsons skägg är lika underhållande som de är skrämmande. ”I gave you a grace period”, ljöd ur Ghostfaces mun medan Teddy Pendergrass sjöng om att ”keep it real” i bakgrunden. Och ja, det är rätt uppenbart vem som gjorde det i denna konflikt.
When ur wrong ur wrong and I was wrong. I apologized for the comments. I'll always be a stand up human. Much love.
— MR. WONDERFUL (@ActionBronson) July 20, 2015
Efter denna förödmjukelse gjorde Bronson det vettiga och bad om ursäkt, en ursäkt som snabbt viftades bort. Det finns ändå en anledning till varför Ghostface bar en mask under lanseringen av Wu-Tangs första album – vilket inte bara har att göra med att polisen letade efter honom under den tiden. Vi talar här om en rappare som har gjort nitisk originalitet till sitt mantra, ingen kan kopiera hans stil, vilket har lett till att fans i flera år har förundrats över hans något faderliga inställning till Bronson.
Detta försök till fadersmord från Action Bronsons sida misslyckades dock brutalt och han lär få betala konsekvenserna. Huruvida detta sluter upp i aska kring hans mun är osäkert, medan en annan är desto säkrare: New Yorks rapfans är stolta över sin historia och sällan förlåtande, speciellt när du svingar efter en klenod som Ghostface Killah.
Bråk nr 2. Nicki Minaj vs Taylor Swift
Den andra ronden i de senaste dagarnas drama tillhör inga andra än rapdrottningen Nicki Minaj och branschälsklingen Taylor Swift. Under natten valde den förstnämnda att kommentera nomineringarna till årets MTV Video Music Awards på Twitter, och den andre valde därmed att ta åt sig.
Efter att ha nominerats i ett antal lägre kategorier, men inte tungviktaren Music Video of the Year för Anaconda, kunde Minaj se en uppenbar problematik som hon valde att ta upp med MTV genom det sociala mediumet. I en rad tweets menade hon på att ifall hon var ”en annan ‘sorts’ artist” så skulle nomineringen ha varit hennes, vilket talade en hel del om hur det är att vara en kvinnlig afroamerikan inom musikbranschen och genren rap.
@NICKIMINAJ I've done nothing but love & support you. It's unlike you to pit women against each other. Maybe one of the men took your slot..
— Taylor Swift (@taylorswift13) July 21, 2015
Nicki bad vänligt Swift att läsa om tweetsen och menade återigen på att detta inte handlade om någon beef med countryartisten, för att sedan likna de tvås äventyr inom streamingbranschen med varandra. Det blev därefter rätt uppenbart hur både musikbranschen och media hanterar ”konflikter” av denna sort. Genom diverse osmickrande bildval – bland annat från Entertainment Weekly – där Nicki utmålades som den galna afroamerikanska rapparen, medan Taylor var lika skrumpelfri som alltid. Tur nog förstod andra publikationer som The Fader just hur on fleek Minaj var med sina kommentarer.
Taylor Swift just went FULL MAINSTREAM WHITE FEMINIST NO turning back now
— #EndReplyAll2015 (@FeministaJones) July 21, 2015
Men visst, även om Taylor Swifts kommentar var något nonchalant och rent av egocentrisk så menade hon säkerligen inget illa. Dock missade hon Nicki Minajs poänger med flera jordsvarv, för även om de båda kan uppleva samma sexism inom denna tämligen sexistiska bransch så är det självklart omöjligt för en vit person att kunna förstå rasismen rasifierade får utstå. Samtidigt är det något ironiskt över att anklaga någon för att sätta kvinnor mot varandra när du själv är nominerad för en låt dedikerad till ont blod med en annan kvinnlig artist.
Och i slutändan har väl ingen av de nominerade musikvideorna haft lika stor kulturell påverkan som den underhållande Anaconda? Jag menar Ed Sheerans till Thinking Out Loud är väl det absolut sämsta exemplet på en bra sådan? Nej, Nicki, gör för all del en Kanye under VMAs, gärna i äkta Monster-manér.
Bråk nr 3. Meek Mill vs Drake
Sist ut – strax efter att flickvännen Nicki hade vänt Twitter in och ut – i denna kavalkad av bråk valde Meek Mill att lätta på sina åsikter kring rapkollegan Drake i, inte helt oväntat, en rad tweets.
Philadelphia-rapparen släppte nyligen sitt album Dreams Worth More Than Money där Drake gästade på spåret RICO. I affekt eller ej menade Meek på att han inte vill jämföras med Toronto-sonen då Drake inte skriver sina egna verser, vilket Meek fick reda på och därför har Drake inte marknadsfört albumet något för honom.
Därefter följde en rad tweets knappt värda att citera, då Meek i äkta rap-rant-manér valde att utropa sig själv som en sanningssägare och förklarade att hans konto inte hade blivit hackat. Mer uppseendeväckande är dock att något mindre etablerade rappare som Roscoe Dash och OG Maco – kan lova att rappens motsvarighet till tonåriga Zeitgeist-nördar tände på ”sanningssägandet” – började uttala sig om ämnet, för att sedan börja tjafsa med Drakes producenter.
Det mest oväntade att komma ur detta var dock inte redan nämnda kommentarer, eller hur Meek utropade att han ”äger Nicki” – vilket överraskande påstående – utan att hans egen skivbolagsboss Rick Ross valde att ställa sig på Drakes sida med en numera borttagen tweet. Här, precis som i de tidigare fallen, blir även en viss ironi uppenbar. Som en del kanske känner till har Rick Ross försökte hymla och ljuga om sitt förflutna i flera år. Den tidigare fängelsevakten har fabrikerat en kriminell karriär genom sin musik – vilket den riktiga gangstern Rick Ross knappast har uppskattat (där har vi en spännande bråkrecap om något). Därför blir det nästan skrattretande när Meek försöker exponera genrens falskhet medan han är signad till den mest genomfalska av dem alla. Hundratals gängkonstellationer utöver USA avskyr Ross, samtidigt som Meek verkar värdera mentorns imaginära gängassocieringar högt. Ha det i bakhuvudet när du tar dig igenom rapparens Twitter-rant så kan det resultera i pinigt smärtsam läsning.
Twitter waiting on Drake like… pic.twitter.com/4WZ0NBEBHU
— Zyé (@Zyelonkimble14) July 22, 2015
Myten kring spökskrivare inom rap är egentligen rätt överdriven när den liknas vid genrens största synd, men istället handlar det om människor som i en kreativ miljö kan hjälpa en rappare med att strukturera låtar, flows eller bara en refräng. Dessa förmågor har både Drake, Meek och Nicki Minaj tagit hjälp av på sina senaste album. Det hela är egentligen rätt okontroversiellt om du nu inte är fast i en bild av rap som är 20 år gammal, i så fall är det kanske dags och förstå att genren är en industri där allt ansvar inte läggs på en artist – redan nämnda rappare konkurrerar ändå med världens största popstjärnor, och skrivandet av en poplåt är knappast en inviduell skapelseprocess.
You're no longer welcome in Toronto, @MeekMill.
— Norm Kelly (@norm) July 22, 2015
