Tillsammans med Yemi och Teo Sweden fortsätter Busu att skapa ljudbilder helt olika någon annans.

När Tom Delonge, den fd sångaren i Blink-182 vars röst inspirerade en hel generation, gör det till sitt livs kall att finna kraschade ufo:n uppstår en för oss andra brinnande fråga: vem ska rädda den älskade collegepunkens arv? Svaret på denna angelägenhet kan komma att överraska, då jag nämligen tror att det är en svensk rappare vi har att förlita oss på.

Sen ett tag tillbaka har Stockholms egna Busu satt ihop raplåtar med gitarr-riffs doftande av 90-talets bekymmerslösa skolpunk – eller kanske skolkpunk är en mer lämplig benämningen? Tidigare i år släppte han briljant autotunad poppunk i form av I’ve Been Coughing Blood och nu återvänder rapparen, med en låt vi för första gången fick höra ett smakprov av i musikvideon till den underskattade blodbitarballaden.

På Curse on you and the clique that you claim samlas Europa Gang i fullskalig styrka. Här skriker det hetlevrad och älskvärd nostalgi från första sekund när gruppens egna Travis Barker, producenten Teo Sweden, tar till en uppstyckad och tillrufsad sampling av Blink-182:s klassiker Dammit, för att sedan låta beatet förvandlas till en moshpit av tunga riffs och färgstarka synthar – har du någonsin ägt Dude Ranch på cd-skiva eller haft Feeling This i din mp3-spelare så är detta öronbedövande vacker. Tillsammans med polaren Yemi bygger Busu därefter upp en låt med en attityd produktionen förtjänar. De är klädda i Prada, doftar Gucci och bär förmodligen en hel del guld då de enligt Busu glider med familjen Lannister på detta gängmässiga manifesto. Nästa fashion statement borde kanske vara att göra de pösiga cargoshortsen trendiga igen?

Få lär väl ha gått miste om hur Yemi  förenade trap med trance-influenser härstammande från ett Europa 20 år tillbaka i tiden på en av förra årets bästa plattor, och nu håller Busu på att göra något liknande genom att återuppliva poppunken i en vacker symbios med hans raps. För varje låt denna klick släpper blir det ännu mer uppenbart att de skapar något nytt med toner av det förflutna. Framtiden förblir helt enkelt mer spännande så länge Europa Gang skapar musik – och gitarrer i raplåtar har aldrig tidigare varit mer okej.

De säger att 90-talet är tillbaka vilket borde betyda att X-Files får den där beryktade nya säsongen och att pop-punk åter blir relevant. Även ifall sistnämnda är något orimlig så möttes pubertala riffs och utomjordingar till en viss del häromdagen. Tom DeLonge —  den nyligen sparkade sångaren och gitarristen i bandet Blink-182 — har nämligen gjort en intervju med PaperMag så underlig att Fox Mulder överväger en ny karriär.

All The Small Things-sångaren diskuterade där sin långlivade passion för det okända bortom stjärnorna och även hur USA:s regering avlyssnar hans samtal. Killen som 1998 skrev en låt vid namnet Aliens Exist är uppenbarligen något av en Edward Snowden i de svartklädda männens ögon — i alla fall om vi ska tro han själv. Det framgår i intervjun att DeLonge sitter på alla de härliga konspirationerna — från NASA-nazister till hjärntvätt. Vem hade anat detta från 90-talets kanske främsta kiss och bajs-aficionado?

Du kan läsa ett urdrag från intervjun nedan medan du finner helheten hos PaperMag. Utöver åsikter om månlandningen och Jesus så är detta även en fängslande studie i vad 90-talets kommersiella punkvåg kan göra med en människa. Ha dock foliehattarna redo och kom ihåg att sanningen finns där ute — köp dock inte den från en man vars största hit innehöll en nana-refrängen. Det borde väl även nämnas att kanske det största försöket till mörkläggning här är min numera obsoleta kärlek till bandet Blink-182 — snälla döm inte, jag var ung och är nu redo att gottgöra.  

DeLonge talar i intervjun bland annat om några högt uppsatta källor:

“gathering 150 hours of top secret testimony specifically for Congressional hearings on government projects and the US secret space program. People from NASA, Rome, the Vatican, you name it, they’re all on there. The top 36 hours that summarized the best parts of all of that footage, I had it hidden in my house for a period of time, and during that time I was flying this person out along with somebody that was Wernher von Braun’s right-hand assistant. Wernher von Braun was a Nazi scientist that we brought over to build our Apollo rockets that got us to the moon, and on his deathbed he told this person a bunch of stuff, and I was flying them out to Los Angeles and we were taking certain meetings.”

Hans källor råkar även veta hur man ursäktar en bakfylla:

”DeLonge said he knows his phones were tapped because his source would wake up every morning at 4 a.m., puke, fall down, and hear clicking and buzzing noises, something DeLonge says indicates mind-control experiments.”

I dimmiga Olympia, Washington bildades 1994 ett band vid namnet Sleater-Kinney. Bandet bestående av tre kvinnliga medlemmar blev under elva år kända för sju punkkraftiga album vars budskap fann inspiration inom vänsterpolitik och feminism.

Från New York härstammar en duo kanske inte helt olika redan nämnda band. Abbi Jacobson och Ilana Glazer startade 2009 en webbserie tillsammans vid namnet Broad City. De skulle dock komma att byta format till tv med lite assistans från Amy Poehler och är nu inne på sin andra säsong. Om det går bra för dem? Minst sagt. Tv-serien har sen sin premiär bemötts av enstämmiga hyllningar och prisats för sin progressivitet med offensiv humor inte helt främmande för feministiska tankegångar — och måhända lite weed.

Nu finner vi hursomhelst det återförenade punkbandet — ledda av Carrie Brownstein från fenomenalt absurda Portlandia — och tjejerna från Broad City i samma bar för över en timmes snack dedikerat till allt samt lite av ingenting. Den som trånar efter anekdoter kring Hannibal Buress eller Fred Armisens eskapader bakom kameran lär dock bli besviken. Här ligger nämligen fokuset på ett djupgående samtal kring feminism och hur alla de närvarande på scenen har brutit ner samhällets förväntningar på hur de — som kvinnor — borde agera. Utöver det utforskas Sleater-Kinneys ikoniska förflutna inom riot grrrl-rörelsen och framtiden med det numera nysläppta albumet No Cities to Love.

Sedan finns även en del smicker att vänta då bandet och tv-stjärnorna är fanatiska fans av varandra. Med all rätt då det blir uppenbart att detta är två generationer formade av samma ideal vars budskap ljuder ur två olika medium. Försvinn borta bland den intima atmosfären i lilla Ace Hotel nedan.

Det klassiska skomärket Dr. Martens har varit med oss länge nu. Den klassiska Bouncing Soles-känga var en andra världskriget-doktors skapelse som sedan fick ett fäste i den brittiska arbetarklassen under 70-talet vilket skulle öppna porten till en blomstrande musikvärld. Om det fanns något alla de unga subkulturernas musikskapande hade gemensamt så var det den luftdämpade sulan som bar dem på scen när genres som ska, punk och många fler tog form. Därför är det mer än passande att Dr. Martens #StandForSomething-turné tar plats på Debaser Strand imorgonkväll.

Turnén har under veckan tagit sig igenom Europa med brittiska Pulled Apart By Horses som headliner. Även ifall deras konserter inte är riktigt så våldsamma som bandnamnet insinuerar kan nog publiken ändå räkna med att Leeds-rockbandet kommer dåna av riff tills varenda bilalarm i Hornstull ljuder och i detta kommer de även assisteras av ett band ifrån Stockholm.  

Söder om Söders egna Holograms bröt någon gång upp låset till en katakomb fylld av mytomspunnen postpunk, försvann in i det mörka och steg efter tre dagar ut i det ljusa som ett tecken på genrens pånyttfödelse. De har hyllats långt utanför hemlandets egna gränser och många verkar vilja jämföra dem med Joy Division. Liknelsen är inte helt odudlig då de lyckas göra musik som känns lika nostalgisk som den är nyskapande. Med deras två album ABC City och Forever har deras stadsflyktiga bombardermang av synthar bland gitarrer gjort dem till ett av vårt lands mest spännande exporter. Imorgon hör du dem tillsammans med Pulled Apart By Horses och Dinosaur Pile-Up – dörrarna öppnas kl. 19, du finner mer information här.