Bild via HBO.   

Det finns serieavslut, och så finns det The Sopranos, vars sista scen gäckar tittare än idag. Stunden då HBO:s första världskända flaggskepp sa adjö är en mytomspunnen sådan, då det nästan verkar som ett unisont ”wtf” brast ut över hela USA när tv-skärmen plötsligt blev svart. När miljontals fans av New Jerseys gangsterintriger förstod att det inte handlade om någon form av strömavbrott följde en hysteri i form av otaliga sidor fan-teorier. Än idag andas spekulationerna, gick Tony i mål efter sex säsonger av diverse mordförsök eller föll han på mållinjen till tonerna av Journey med en kula i bakhuvudet? 

Seriens skapare David Chase talar inte ofta om ämnet och verkar helt ärligt nästan ångra att han lämnade Tony på ett sådant diffust vis. Men nu bryter han tystnaden rejält med en artikel för tidningen DGA Quarterly, där varje viktigt ögonblick i den omtalade scenen analyseras. Från den mystiska mannen i Members Only-jackan till Meadows parkeringsförsök — detta är fängslande läsning essentiell för varenda fan av den moderna klassikerna som är The Sopranos. Ni finner ett utdrag nedan, där Chase diskuterar huruvida Tony dog eller inte, medan artikeln i sin helhet kan läsas här.

I said to Gandolfini, the bell rings and you look up. That last shot of Tony ends on ‘don’t stop,’ it’s mid-song. I’m not going to go into [if that’s Tony’s POV]. I thought the possibility would go through a lot of people’s minds or maybe everybody’s mind that he was killed. He might have gotten shot three years ago in that situation. But he didn’t. Whether this is the end here, or not, it’s going to come at some point for the rest of us. Hopefully we’re not going to get shot by some rival gang mob or anything like that. I’m not saying that [happened]. But obviously he stood more of a chance of getting shot by a rival gang mob than you or I do because he put himself in that situation. All I know is the end is coming for all of us.

I thought the ending would be somewhat jarring, sure. But not to the extent it was, and not a subject of such discussion. I really had no idea about that. I never considered the black a shot. I just thought what we see is black. The ceiling I was going for at that point, the biggest feeling I was going for, honestly, was don’t stop believing. It was very simple and much more on the nose than people think. That’s what I wanted people to believe. That life ends and death comes, but don’t stop believing. There are attachments we make in life, even though it’s all going to come to an end, that are worth so much, and we’re so lucky to have been able to experience them. Life is short. Either it ends here for Tony or some other time. But in spite of that, it’s really worth it. So don’t stop believing.

Angående överflödet av fan-teorier:

I en värld där spoilers är mer fruktade av tv-tittare än ett katastrofalt serieavslut (uppenbar referens till True Blood) kommer jag göra något vågat och ignorera denna fobi helt. För nyheten nedan berör nämligen avslutet på en av världens mest populära serier vars slutscen chockerade en hel nation; The Sopranos. Nu – över sju år sen sista avsnitt – har vi nämligen fått något av ett svar på vad som egentligen hände när tv-skärmen blev svart.

Till ytan var serien om den deprimerade maffiabossen Tony Soprano en av 2000-talets bästa tv-serier och gangsterskildringar, men där under vilade något mycket mer. Skaparen David Chase tog sin anti-hjälte till protagonist på en resa genom det psykologiska spektrumet med drömliknande berättarmetoder vilket var ett minst sagt nyskapande narrativ. Därför är det – i efterhand – inte någon överraskning att han valde och göra sista scenen av sitt magnum opus så pass konturlöst.

Ni minns säkert hur det hela utspelade sig – ni har måhända även läst teorierna. Tony sittandes på en restuarang inväntandes sin familj, skildrat främstur främst två perspektiv; ett utöver hela lokalen och en ur gangsterbossens egna ögon. I ögonblicket då alla antog att den sista familjemedlemmen – dottern Meadow – steg innanför dörren reste Tony på huvudet och där nådde allt sitt slut, tv-skärmarna blev svarta, musiken dog och missnöjet från över 11 miljoner amerikanska tittare ekade från kust till kust.

Så vad hände? Var det till exempel den mystiska mannen i Members Only-jackan som vandrade ut från toan och knäppte Tony likt något taget ur Gudfadern? Detta mysterium har spökat bland dedikerade fans tankar sen det sändes och även så David Chase vars hängivenhet till att hålla käften nu har nått bristningsgränsen. I en nyligen publicerad artikel av hans vän – samt författare – Martha P. Nochimson ger hon oss svaret många har längtat efter.

”Nej det gjorde han inte” är svaret, i äkta Chase-manér då Nochimson aldrig specificerade hur frågan ställdes. Galna teoretiker kan säkert finna ett pussel av ledtrådar i den överflödigt långa artikeln men i slutändan verkar vi ha fått ett svar.

Vi lämnas i alla fall med antagandet att Tony faktiskt levde vidare, eller som många har spekulerat; redan var död. Karaktären verkade alltid dömd till att upprepa sina misstag, att aldrig kunna släppa taget om det kriminella livet. Många skulle även vilja påstå att den ikoniska restaurangscenens klippning var medvetet kittlande paranoid för att ge oss känslan av att något skulle hända; att något måste ha hänt. Men kanske var Tony Sopranos absolut största straff värre än döden själv? Straffet att vara just Tony Soprano, ett liv där du ständigt behöver blicka över axeln efter alla världens Members Only-jackor.

Om du nu skulle vägra att tro på mig eller Nochimson så finns det – tur nog – över 20 000 ord att förlora sig i signerat en författare säker på att tv-världens största maffiaboss tog sitt sista andetag till Journey – Don’t Stop Believing.