Jag har börjat läsa mina gamla dagböcker. Lård häv mörsi! Det e mycket känslor… kul, jobbigt, pinsamt och konfronterande. Känner jag mig helt dum i huvet, gränslös, fett roligt och bäst på en och samma gång. Väldigt förvirrande…  Men trotts det rekommenderar jag alla att skriva dagbok. Det är ett jättebra sätt av reda ut saker för sig själv när man är lost i livet. Och läser man dom efteråt kan få syn på hur man har resonerat back in the day, se hur man ibland lurar sig själv eller tänker på sätt som är dåliga för en och föhoppningsvis lära sig av det. 

Just nu håller jag på att skriva ny musik som handlar om ett break up och massa annat som hände för ett par år sedan.

Därför började jag läsa om vad jag skrivit om den tiden när allt hände. Det är verkligen inte samma att minnas nått med facit i hand som det va att genomgå det.

Men förutom det så hittade jag också massor av guld. Som det här brevet Bianca och min kusin lämnat till mig en morgon.

Från och med nu ska jag börja skriva under brev till Skatteverket med ”kossu & Lonkero”. 

Så, kossu & lonkero på er!