Kukar och teknik, jag är inte rädd!

2:17 15 Dec 2016

Jag har ett mission i livet just nu och det är att sluta vara rädd för teknik. När jag gick i gymnasiet fick jag panik av våra ensemblelektioner. Det var för mycket snubbar och teknik på en och samma gång för att mitt psyke skulle palla. Det var bara prestationsångest och ”Men åååååh, fattar du inte eller?”-feeling på alltihop. Det var En av alla stunder jag önskade att jag bara kunde sjunka genom golvet och försvinna.

Jag känner fortfarande så till viss del. Fast nu fattar jag att jag kan svara ”Nej, jag fattar inte, för att jag har aldrig haft någon som förklarat för mig utan att dumförklara mig först”. Det är det värsta jag vet! När någon ska berätta hur viktigt det är att man vet något, men först ska se till att man känner sig helt värdelös innan den kommer till poängen. Hur sannolikt är det att man själv får en passion för ämnet då? Och hur ska du lära dig något om du inte kan vara öppen med din okunskap?

Det finns två problem i situationen. Den ena är matchkulturen som verkar funka så att man ska triggas av att känna sig dålig och då läsa på för att bli bättre än den som va dryg mot en från första början.

Den andra är jag låter min rädsla stoppa mig från att närma mig någonting jag tycker är kul att hålla på med istället för att skapa ett eget sammanhang som jag känner mig trygg att lära mig i och sedan, när jag har kommit en bit på vägen, kan jag kasta mig ut bland och ta den platsen jag vill ha.

Så jag har suttit hemma hela veckan och kollat på youtube tutorials av nördiga Australiensare som visar hur syntar och hur Ableton (ett musik program) fungerar. Det har varit jätte kul och super frustrerande för att jag inser hur mycket det är att lära sig. Men jag har inte behövt bevisa något för någon, jag har kunnat spola tillbaka en video 17 gånger om det behövts och jag har lärt mig massor. Och igår kom eldprovet! Jag kastade jag mig ut i verkligheten! Närmare bestämt ett Ableton Jam på en bar, alla tog med sin dator, kopplade ihop dom och  så jamade man tillsammans.

Jag den enda tjejen. Det var bara kukar och teknik så långt ögat kunde se. Fuck!


Men jag hade en pakt med mig själv, min kille var med och vi hade pratat innan så han pushade mig och sen kom Mel, en tjejkompis till mig dit efter ett tag. Och när jammet väl började var det så himla kul! Alla sög (inklusive jag), det var inte alls läskigt, alla var snälla och hjälpsamma, det va så skönt! Dom ville bara ha kul, det var ingen som va dryg och eftersom jag kände att jag hade rätt att vara där kunde jag kräva min plats på ett annat sätt.

Så om det är något du vill göra men inte riktigt vågar, samla lite mod och kunskap, ta med dig någon som förstår dig och backar dig om det blir jobbigt och bara kör! Du kommer växa och du kommer ha kul.

15503039_10154591956235901_1914853508_o

Mel och Ryan jamin’ away!

15555393_10154591956125901_966494936_o

Mel använde Ableton för första gången och va jätte duktigt! Modigt och fett att hon bara körde.

Har ni några strategier hur ni överkommer era rädslor får att nå era mål? Jag vill jätte gärna höra dom!

Hipp-hej!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp