Vi ska göra en till turné med Riksteatern våren 2018. I människoår är det om jätte länge. I teaterår är det typ imorgon. Så vi är i full gång med att samla inspiration och läsa på om allt som gör en förbannad och allt som ger en hopp om att denna bajsmacka vi kallar vårt samhälle ska kunna bli till något vackert en dag.

Våran regissör, Astrid Menasanch Tobieson, gav oss i läxa att se dokumentärserien Human. Alltså, jag vet inte vart jag ska börja?! Det var det sorgligaste, vackraste och vidrigaste jag sett. Det är en så fruktansvärt välgjord dokumentär. Jag vet att den fanns på SVT för längesedan, men jag missade den helt då, så jag rekommenderar alla att se den om ni inte redan gjort det. Det är 3 delar, jag har bara sett första och andra, men det övergripande temat är frågan ”Vad gör en människa?” Är det empati? Är det att vi aldrig ger upp? Är det viljan att vara bättre än någon annan? Är det kärlek?

Jag satt ensam och skrattade och grät  om vart annat i två timmar.

Det är enkelt filmat, bara en person som berättar om sin starkaste upplevelse. Men när man ser att vi alla upplever samma saker oavsett vart du kommer ifrån blir man så ledsen och frigjord samtidigt. Det är så uppenbart men också så bortglömt och jag mådde bra av att få se det, även om det var jobbigt. Jag tror att många i Sverige behöver påminnas om sådant här i dessa tider.

Jag har insett att jag är från framtiden och stenåldern samtidigt. Jag klagar på att min kille inte kan rösta i det Amerikanska valet online samtidigt som det tog mig 3 timmar och ett desperat samtal till Pelle Tamleht för att lyckas ladda ner appen så jag kan blogga från mobilen. Nu är jag med på banan och kommer blogga om ALLT! Vad jag har på mig, vad jag äter, hur mitt bajs ser ut efter det jag åt det jag åt, osv. Ni kommer inte behöva missa nått ur mitt spektakulära liv!

Så vad har hänt?

Jag pendlar ju mellan Berlin och Sthlm. Vilket är bra för en person med bipolär arbetsmoral. När jag e i Berlin har jag bara min egen hjärna och tid att förhålla mig till, så jag kan chilla. Och när jag är i Stockholm är ca. varenda sekund av min vakna tid uppbokad för jobb. Och för er som rör er mycket mellan olika platser är ett hett tips att bo hos kompisar. Då får du in tid att hänga över frukost eller sen middag trotts mycket jobb. Jag fick äran att bo hemma hos vår bror från en annan mor, Mattias. Han lagar fett god mat och lyssnar bara på cheezy R’n’B, Whats not to like? Här får ni en bild på Mattias som mobbar Bianca för hennes nya mobil.

För utom att utnyttja mina vänner för god mat och musik hängde jag med Thom i hans studio och påbörjade vårt nya musikprojekt. JAG ÄR SÅ TAGGAD!!! Vi får se hur många låtar det blir, om det är EP, skiva eller vad. Men peppen är på max och ni kommer få höra allt om hur vi går tillväga så stay tuned.

 Sen har vi även ett nytt projekt med Riksteatern på G.

What?! Ja, det är sant! Föreställningen heter ”De redan frälsta” och kommer ha premiär januari 2018. Så vi var på Södra teatern och smed planer med Tyst teater… hemligt, hemligt. men kommer bli fett!

Väl tillbaka i Berlin möttes jag av den här pärlan, Leffe! Hon har vart här och hälsat på mig typ en vecka, men blev lämnad då jag åkte och jobba. Men när jag kom tillbaka såg till att bidra till Berlins fest- och fyllekäksindustri bums.

Vi hängde hela kvällen på en bar som heter Silver Future och lekte pest eller kolera. Favoriten hittills är; skulle du hellre ha kukar istället för fingrar eller ett finger istället för kön? Kukarna är i varierande storlek och kan få stånd men fingret i stället för kön har ingen extra känsel. Vad skulle du välja? kommentera under eller dela med digav  egna pest eller kolera. KRAM