Då och då skrattar jag högt för mig själv, alla gör det eller hur så det är inget konstigt. Omkring hälften av gångerna det händer mig är det för att jag har sett nån nämna @lupefiasco på twitter, varpå jag klickat på hans profil och upptäckt att den är LÅST!

Om det är nog info för att få er att skratta till så behöver ni inte läsa mer. Om ni undrar varför en och annan skrattar till av denna info så får ni gärna ta del av det scenario som formuleras i mitt huvud varje gång jag ser @lupefiascos låsta profil på twitter.  

Det var en gång en dag i Lupe Fiacos liv:

1. Lupe Fiasco vaknar.
2. Han sätter sig i badkaret med tända luktljus och en kopp te. 
3. Han får syn på en schampoo-flaska med en ”för” lättklädd kvinna på. 
4. Han skriver en text som han VET att alla läger kommer hylla honom för. 
5. I sin Toyota Yaris på väg till studion sätter han refrängen. 
6. Han får stånd av tanken på hur mycket folk kommer hylla honom, ”han är så bra på musik och bryr sig om kvinnorna + barnen” kommer de säga.
7. Han myser i flera månader, videon spelas in. MYS!
8. Bitch Bad släpps och han tar en dag ifrån mobilen och nätet för att kunna samla in all kärlek samtidigt en söndagsmorgon med scones.
9. Han blir chockad och ledsen för att han har så mycket negativa mentions. 
10. Han låser sin twitter för alltid och blockar 1.500.000 användare.

Slut.

Av: Hugo

Jag tror varken PMOG eller Petter hade förväntat sig att VBDFR-bloggen skulle posta musik med Yung Lean alldeles så här inom de första fem inläggen. Jag hade verkligen inte heller väntat mig det. Inte för att jag (likt min romantiska kompanjon) skäms ihjäl när Yung Lean rappar. Inte för att jag tycker att han är speciellt dålig på att rappa, jag vidhåller att han låter rätt likt alla andra cloud-rappare han har influerats av (och nu i allra största grad influerar, sad/emotional-retoriken är överallt!) och arbetar med. Inte heller för någon av de andra hundra anledningar en och annan väljer att inte lyssna på honom.

Nä, anledningen till att jag är förvånad över att jag helt plötsligt vill dela med mig av en Yung Lean-sång är att han gör just cloud rap – och jag är ju tyvärr inte så förtjust i genren (utöver Lil B). Jag har försökt men jag har inte helt fastnat för Main Attrakionz, Kitty Pryde, Beatuiful Lou och jag tog mig knappt igenom det där Clams Casino beat-tapet som var så poppis för några år sen.

Trots det sitter vi här. Trots det sitter jag här sent på natten och känner efter kanske 30s in i den här nya videon att jag verkligen tycker att det här låter jättebra. Jag känner mest till Chicago-rapparen Yung Gleech för att han har jobbat med PMOGs favorit Ballout den här gången. Jag har för mig att han på något sätt är inblandad i Chief Keefs gäng GBE. Nu vet jag helt plötsligt vad han kan göra med ett Yung Sherman-beat.

Av: Hugo

Chicagos rapscen har de senaste åren post-Chief Keef mestadels förknippats med ett jävligt hårt drill-sound, och jag älskar verkligen den genren. För närvarande är jag mer eller mindre besatt av ZMoney och hans supergullig pannplåster, men det händer även en hel grejer i Chicago som inte direkt kan förknippas med drill-scenen, och framförallt har Chicago de senaste åren gett oss många lovande kvinnliga rappare. Jag har verkligen fastnat för Runway Bella som charmade sönder mig med sin Speak English. Hennes senaste låt ”The Only Way” gjorde mig precis lika glad. Hon inleder sin första vers med parafrasera Jay-Z och rappar ”First Roc-A-Fella break up, now everyday I wake up somebody got a problem with Bell”. Gulligt! Runway Bella, egentligen Latonya Sampson är 21 år gammal och kommer från Chicagos Southside. Jag har väntat på hennes första EP i cirka hundra år, det var liksom snack om att den skulle släppas i februari och ursäkta men FEBRUARI??? Det är ju liksom flera sekel sedan i raptid. Hursomhelst, den här nya låten gav mig lite hopp om att faktiskt få en EP eller ett mixtape inom en inte allt för avlägsen framtid!! Jag älskar Bellas röst, det låter liksom som att hon inte anstränger sig så mycket eller förställer rösten, det låter nice!!

Av: S