En av mina favoritskivor inom gengren bruks-rap förra året var Drakeo The Rulers I Am Mr Mosley. Hörde ni den aldrig?
Antar att ni inte hörde. Det är mer än nånting annat ett bevis på att DJ Mustards fame och varumärke som musiker är nere på tidig 2012 års nivå. Med andra ord, nu för tiden är jag är den enda personen utanför hans direkta släkt som väljer att kolla upp projekt baserat på att DJ Mustard är inblandad.
Det är lite värre än 2012 dock, för då letade jag ju efter DJ Mustard eftersom han var på väg att göra nåt jävligt fett av mitt favorit-sound. Det var spännande, svårt att hitta och skitkul musik. Det var typ samtidigt som det så kallade DJ Mustards-soundets grundare Young L började göra Björk-låtande musik om gamla matematiker. Så jag var skitglad över att DJ Mustard plockade upp fanan.
Nu kollar jag upp DJ Mustard-tracks för att höra andra bättre musiker göra nåt fett på hans plattform.
I Am Mr. Mosley var alltså Hosted By DJ Mustard och lyckades på något sätt vara helt ohörd och samtidigt skitbra. Skitbra bruksrap iaf. Alla sånger låter typ likadant. Drakeo The Ruler låter som en blandning av leanad Problem med Bay Area-dialekt och en Joe Blow på molly som fortfarande kan artikulera. Den är referensen är alldeles för smal för alla som inte läst alla inlägg på bayonnaise (vad upp Lo!) men det är så han låter iaf.
Om ni istället för att läsa om det vill höra hur han låter, tryck play på sång 3 på I Am Mr Mosley som ni hittar här. Eller tryck play här:
Ja ni ser rätt, det är en Youtube-inbäddning där ovan. Det blev en fucking youtube pga Drakeo The Ruler är en sån artist som går runt på gator och torg 2016 utan att bemöda sig lista ut hur man lägger upp sin musik på Spotify eller TidalFactsSweden ens.
Trots att Drakeo aktivt jobbar emot att blir upptäckt har jag alltså lyckats höra inte bara en I Am Mr Mosley-skiva, utan nu i veckan tog jag mig tid att lyssna på uppföljaren I Am Mr Mosley 2. Och det är fan mer av samma guld. Jävlar vad denna skiva bara rullar på. Livet känns på riktigt lite ljuvare med Drakeos mjuka röst i hörlurarna. Kommer knappt ihåg nåt han säger förutom den där om att jag inte ska lägga mig i hans knark-problem från refrängen på I Know, men det är precis så bruksrap fungerar.
Det ska inte va så bra att det tar fokus från vad du nu gör, det ska inte vara så dåligt att det tar fokus från vad du nu sysselsätter dig med. Du ska kunna bruka denna musikprodukt i ditt liv utan att bli alltför påverkad av varken fantastiska mänskliga prestationer eller oljud.
Det kanske är så DJ Mustard tjänar sina slantar numera. Han har skrivit ett 10-album kontrakt med BIG PHARMA om att göra musik som fungerar som komplement till bipolär-medicin som är svindyr att tillverka. Terapeutiskt. Om ni googlar DJ Mustard och big pharma record deal så hittar ni inge bevis för att den här dealen inte existerar.
Exakt av detta skäl valde jag bilden på Drakeo The Ruler som ligger längst upp här. Den är tagen från videon till Having Fun från nya skivan. Drakeo ser jävligt avslappnad ut.
Having Fun är näst bästa sången 10 Chains som handlar om att bära tio kedjor. Lyssna på hela skivan på Soundcloud:
/Hugo
