Alla vet hur Onda kämpar, och det enda han vill göra är att vara med sin tjej fästmö och göra musik med sitt band. Detta är den musiken, det bandet, detta är Onda, Antabuz, Fejs o Matte J, detta är Sthlm Inkasso.

Dom rappar: ”Inga spotifypengar o sneakers, jag har tokar som aldrig sviker”

och: ”Den som aldrig säljer ut, dom har inget som jag vill ha/Sthlm Inkasso: dubbelt så jävla bra”

Sthm Inkasso har sin egen publik, dom gör sin musik för sitt folk. Vill du vara med är du välkommen och vill du inte är det lugnt. På refrängen rappar Onda att dom alltid mött kritik med tom blick. Det finns inget hat som biter. 

Låten heter ”Röda ögon”. Dom rappar om att ha röda ögon för att man ”smakat på allt bra i FASS” för att ” hur bra det än kan va blir det ändå alltid kass”. Dom rappar om att ha röda ögon för att man gråtit floder, men det finns också skratt. Dom rappar:

”Alltid tok alltid volvomusik, med skratt vi har gjort det/Till dom som gråter men kämpar o cuttar upp skit med SL-korten”

Sthlm Inkasso har inga illusioner, det finns ingen flykt från verkligheten. Det är som det är, och man kämpar på. Dom rappar om ”tolvtimmarspass, tolvstegs-program, underklass, kneg utan deg, hanka sig fram, planka på tuben, leva med skam”. Men det finns hopp, det finns skratt, det finns kärlek. Det finns gemenskap, solidarietet. Det finns drömmar. Dom säger:

”Höj era glas alla tokar ge er själv beröm/vi firar verkligheten varje dag, men följ din dröm/ sy din egna söm, följ din egna ström/ döm ingen annan, tok va sann/ vi tar hand om varann”

Onda fortsätter rappa refrängen tills låten fadeat ut:

”Vi har gjort det genom trubbel, strul o skit/ nätter utan sömn gjort vår musik/ bara stirrat tomt när vi fått kritik/ för mina tokar skulle kliva över lik”

Sthlm Inkasso är fortfarande här. Trots all skit. 

/Petter