Hej, här kommer ett inlägget som legat på lut (??) nåt dygn eftersom jag är rädd att såra nån genom det… tycker det är lite läskigt att blogga på en ”plattform”, har för mig vi skrivit på nåt kontrakt om att inte förtala och sånt men det är sånt som jag inte riktigt märker om jag gör. Är rädd att jag en dag kommer bli nya K Svensson eller Marcus Birro :( skulle liksom inte märka det förens det va försent.

I alla fall så har jag kommit på att jag hatar deprimerade människor… Eller det är väl inte direkt nåt nytt. Men så fort nån i min närhet visar svaghet så blir jag påmind om att det är det som provocerar mig mest. Känner hur hela min hållning utstrålar: skärp dig. Jag tycker liksom att själva grundförutsättningen för livet är ju att livet suger, så varför inte göra det bästa av det? Kämpa eller dö, säger jag. Vet att det är kemiska substanser i hjärnan som gör att man blir deprimerad o att det är en sjukdom… men jag säger jag bara Jahopp.. ser det ut som jag bryr mig.

Missförstå mig rätt, jag fattar att man har ångest. DEt har jag också, väldigt mycket faktiskt. Men varför väljer man att bli deppig när man kan bli tex psykotisk? Då kan man måla en vacker tavla och få saker gjort. Då får andra ut saker av det också. Att ligga i sängen en hel dag har inte gjort någon glad.

Förr var det ju så att det var tabu med psykisk sjukdom och att må dåligt var inte på tapeten för vem skulle då bruka jorden? Kan vi inte gå tillbaka dit?

Med det sagt så ska jag vara i Oslo 4-7 februari, på Oslopoesifilmsfestival för att diskutera några twitterkonton och förhoppningsvis läsa själv också. Programmet är inte helt spikat än. Elis fick inte följa med den här gången, vi var tvugna att välja en av ”oss” :( I Norge vet de inte att sära på Elis & Anna är som att sära på Filip & Fredrik eller Hannah & Amanda. Oj vilket äckligt ord ”sära” är? Iaf fick det bli jag som åker för likt ett barn är jag den som ”kommer glädjas mest av det”. Jag lever för att när jag blir gammal kunna säga ”jag minns de där åren då varje helg spenderades på ett nytt hotellrum”, kan säga att jag inte riktigt är där än men det kommer!!!!  There is only one thing that makes a dream impossible to achieve: the fear of failure!!!! (qoute: Paulo Coelho)

//Anna