Annons
Annons
7:15 30 Jan 2017

MNO_1610

MNO_1637

MNO_1661

MNO_1694

MNO_1724

MNO_1745

MNO_1778

MNO_1812

MNO_1837

MNO_1862-1

MNO_1891

MNO_1933

MNO_1963

MNO_2000

MNO_2029

Gråter

Varför gör jag alltid det

Blir så berörd

Och så ful

Blött smink i hela fejset

Tänker på förra visningen

Och på intervjun jag gjorde med Ida innan och efter den

Den som inte gjort det, läs den

 

Alla de som gick visningen

Alla de tjejerna

Som är så jävla coola

Som säger så mycket om vad Ida gör för mode

Många som jag vet betyder så mycket för henne

Alla som var där och kollade på visningen

Som också är så jävla coola

Ikoner

Att vi fick donuts och cava i cirkuskoppar på Spybar

Musiken

Cher

Ah

Vet inte vad jag ska säga

Är bakfull/full och kan typ inte ta hur fint det här var/är

IDAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

<3

MNO_0029

MNO_0035

MNO_0090-1

MNO_0132

MNO_0182

MNO_0223

MNO_0262

MNO_0279

MNO_0332-1

MNO_0373

MNO_0401

MNO_0459-3

MNO_0490

MNO_0528

MNO_0565 (1)

MNO_0565

MNO_0601

MNO_0642

MNO_0702

MNO_0743

MNO_0787

MNO_0818

MNO_0868

MNO_0897 (1)

MNO_0897

MNO_0945

MNO_0975

MNO_1036

MNO_1069

MNO_1115

MNO_1156

MNO_1205

MNO_1256

MNO_1294

MNO_1335

MNO_1370

MNO_1412

MNO_1449

MNO_1481

Som vanligt så satte jag mig bara rakt på den där presstexten som alltid ligger på stolen och lurar. Den en kan läsa för info om kollektionens tema, inspiration osv. Så, den lilla spaningen jag gjorde (som jag tyckte var å så smart efter mina två/tre/fyra glas Cava) blev extremt banal i relation till vad som stod på den denna gång.

Vad jag reagerade på, som jag tyckte var så fint, var att visningen inleddes med att det skred ut ett gäng vita klänningar (brudklänningar), följt av en klarröd klänning och sedan några svarta- de två färger du absolut inte får bära på ett bröllop. Då om du bär rött antyder att du legat med någon i brudparet och svart att du bär på sorg. Sen kanske det här inte är lika viktigt nuförtiden, men ja.

Idas tanke med det hela lyder:

”Belladonna of Sadness is a breathtakingly beautiful yet disturbing tale about a young innocent woman who after being raped on her wedding night, makes a pact with the devil in order to take revenge on her perpetrators. By doing so her sexuality and power grow, while the men around her weaken – and in the end this inevitably leads to her ruin. The sad implication being that the power of feminine sexuality is essentially demonic.”

Vilket var en betydligt mer djup och intelligent innebörd/story bakom det hela.

Jag älskar Ida, hon har jobbat med stereotyp ”femininitet” från dag ett. Har sitt språk. Släpper det aldrig. Jag älskar henne för det. Särskilt för att det funnits där under perioder när modebranschen tyckt att det varit löjligt. Att det är fjantigt att gå klädd som en tjej, att en sett/ser ner på det. Och det känns så underbart att fler och fler hoppat på Idas tåg på sista tiden. Att snävt och rosa och glitter och spets i överflöd är något som glädjer oss, kanske till och med vad vi helst vill titta på. Att vi alla börjat rusa till Idas visningar och väntar spänt på att vi ska få se det.

Annons

mno_1063

mno_1102

mno_1150

mno_1189

mno_1225

mno_1266

mno_1308

mno_1373

mno_1393

mno_1439

mno_1482

mno_1545

mno_1574

mno_1631

mno_1692

mno_1737

mno_1783

mno_1823

mno_1869

mno_1919

Foto: Mattias Nordgren

Johan Lindeberg gränslade en pall på “the runway” (eller vad kallas den? catwalken? kattvandringen på svenska kanske?) och hade en lång utläggning om “den starka kvinnan”. Om hur han vill stärka kvinnan, hon ska ta över världen. Om hur han varit feminist sedan födseln, blablablabla.

Suck.

Ett: vad är ens den starka kvinnan? Hur/vem är då den svaga? I relation till den starka.

Två: känner mig spontant lite trött på alla män som ska välsigna oss med att de är feminister. Som vill hjälpa oss. Vi klarar oss själva.

Tre: jag förstod inte riktigt vad poängen med själva “talet” var över huvud taget, men jag kanske missade något. Hängde inte riktigt med den hackiga engelskan. Han skulle berätta om hans vision för J.Lindebergs framtid..? Men jag hörde bara bullshit.

Den här kollektionen är den första han gör sedan hans återkomst till märket, hans debutkollektion Vol.2, och den gick i äkta debut-anda. Tafatt. Jahapp. Was this it?

Jag hade inte direkt stora förhoppningar, och har väl aldrig varit särskilt JL-frälst men hade kanske hoppats på att han skulle komma med något nytt. Eller blicka bakåt och “ta tillbaka” JL, använda sig av hur det såg ut när han grundade märket, när det slog, och därifrån gå framåt.

JL loggan är ju underbar och det känns som att den ligger väldigt rätt i tiden? De där underbara skärpen vi alla(?) en gång bar hade gärna fått komma tillbaka i nytt format. Det blev liksom bara platt med de där enstaka logo-skärpen i modest storlek. I vitt och svart med silverspänne. Allt föll bara platt.

Det fanns inget jag inte sett förut. Och jag som stark kvinna kände mig inte inspirerad och stärkt av att måla upp en bild av mig själv eller några av mina vänner i det där.

Annons

mno_4181

mno_4210

mno_4253

mno_4282

mno_4324

mno_4372

mno_4392

mno_4436

mno_4467

mno_4505

mno_4551

mno_4584

mno_4628

mno_4669

mno_4702

mno_4751

mno_4784

mno_4825

mno_4862

mno_4903

mno_4957

mno_4996

mno_5042

mno_5090

mno_5114

mno_5165

mno_5213

Foto: Mathias Nordgren

Jag har alltid föraktat svalt mode, vilket förmodligen grundas i att jag egentligen avundas det. Eller, avundas den svala kvinnan. Jag har aldrig varit och jag kommer aldrig vara hon. Stylein gör mode för den svala kvinnan, så självfallet har jag aldrig uppskattat det. Men på senaste tiden har jag verkligen försökt släppa det där personliga agget, och se på det hela lite lite lite objektivt. OCH då har jag upptäckt, att Stylein är så fint. Vore det min stil, vore det jag- så skulle jag dö för det. Det (i varje fall i svensk kontext) finns ingen som gör den grejen bättre än Stylein. Så klockrent. Drömskt, elegant, fräscht och väldigt väldigt bärbart. LOL på den här basic kommentaren nu, men så bärbart, enkelt att klä upp och klä ner!

Annons
Annons