Svaret är tveklöst romanesco. En hybrid mellan blomkål och broccoli som är i säsong under sommarmånaderna och tidig höst. Förutom att den har en vacker färg är ju hela poängen med romanescons stjärnglans att den är uppbyggd av fraktaler, ett självlikformigt mönster med struktur i alla skalor. Kort sagt, den minsta delen av romanescon skulle om den förstorades se exakt likadan ut som en hel, stor romanesco. Fantastiskt!

Trixet för att laga denna glamorösa kålsort är att helt enkelt behandla den som om det vore broccoli. Med öm hand, alltså. Ångkokas för bästa resultat, då behåller den mesta möjliga av sina vitaminer och sin färg. Tjugo sekunder i kokande saltat vatten räcker egentligen. Om inte annat kan man ju servera den rå bara för att den är så vansinnigt snygg. Får man välja mellan att vara snygg och korkad eller ful och smart blir man ju genast förvirrad, men snygg betyder inte alltid dum, det brukar ju sägas att blandraser är mer intelligenta än sina renrasiga anfäder… det återstår att upptäcka.