Alla som vet vad svartrot är räcker upp en hand! Jaha, ungefär hälften. Då ska jag berätta lite kort så att vi kan gå vidare med våra liv.

Svartroten (eller fattigmanssparris, som den också kallas lite von oben-aktigt) är betydligt mycket mer populär i Frankrike och Belgien än vad den är i Sverige. De är långa, smala och jordiga och behöver skalas innan användningen. När du står där och kämpar med skalningen kommer du att upptäcka två saker som kan få humöret att dala en smula. Det ena är att de är ett helvete att skala då de innehåller enormt mycket stärkelse. Händerna täcks i ett klistrigt slem som det jordiga skalet gärna fastnar i. När du kommit förbi detta initiala hinder möts du av nästa motgång. Svartroten mörknar oerhört snabbt efter skalning, så det gäller att vara kvick! Ner i en skål med vatten och några droppar citron om du behöver ha de ståendes en stund, eller pang på tillagningen.

Varför ska man då gå igenom denna skärseld, undrar du nu. Naturligtvis är det för att smaken är fantastisk, och på alla sätt värd det. Svartrotens smak är som en hybridav vit sparris och palsternacka. Det finns ett gäng olika metoder att tillaga de små rackarna: koka i saltat vatten, baka i ugnen eller stek i smör. Servera som huvudattraktion till förrätt med en skummig hollandaisesås och riven parmesanost, eller låt de vara sidekick till protein av valfritt slag. Själv är jag överlägset mest förtjust i när de rullas in i salt bacon och bakas i ugnen. På bilden syns en maträtt där jag tillagat svartroten just på det viset och serverat den tillsammans med kokta rödbetor och getost och en skvätt balsamvinäger. Är man intresserad av bacon kan man ringla lite brynt smör med sardeller och vitlök över alltsammans istället.

Nog om denna rot till allt gott. Vet du vilken grönsaksvärldens 007 är, och vilken grönsak som passar bäst som huvudbonad på Lady Gaga? Jaså, inte det. Du har skolkat från grönsakslektionerna. Ta igen de genom att läsa resterande grönsaksrelaterade inlägg.

/Slaktarn

När man står med en näve brysselkål i handen skulle man kunna få för sig att de växer precis som vanligt kål. Plopp, ett kålhuvud i miniformat direkt upp ur jorden. Det är fel. Växten på bilden ovan är inte någon förhistorisk ormbunke från Jurassic Park, utan en hederlig alldeles vanlig brysselkålplanta. De små kålhuvena växer från plantans stam vilken kröns av en fjantig frisyr av stora blad.

Har du en dålig relation till brysselkål kan jag meddela att det är för att du ätit dem fel hela ditt liv. Kanske tycker du att det är lite hårt av mig, att fälla en sån krass dom, men jag är villig att gå till denna extrem. Det är nämligen inte möjligt att ogilla dem när de tillagas på rätt sätt. Kanske har någon gamling som du känner serverat dem överkokta och mosiga och dessutom kalla? Eller så har du råkat ut för brysselkål som köpts frysta i påse och sedan tinats upp, kokats och blivit ännu värre än färska överkokta. Det finns endast en sak att säga om den typen av kålhantering, och det är BLÄ. Äckligt, deppigt, onödigt. Så vi gör som med så mycket annat, vi lägger den erfarenheten bakom oss, lär av misstagen och börjar om.

Till exempel kan vi börja om med en coleslaw på brysselkål. Det lagade jag här om dagen och det är fanimej svingött. Till skillnad från vitkål, som man ju annars vanligtvis använder till coleslaw, har brysselkålen en skarp smak som påminner lite om wasabi eller stark senap. Bakom den initiala skarpa smaken finns en nötighet som är god, liksom fyllig. Nu tar du dessa egenskaper och maximerar dess förutsättningar. Det gör du genom att, efter att du rensat dina kål så att de ser fina och friska ut, gå loss på dem med kniven. Strimla tunt och lägg i en bunke. Nästa steg är att göra en majonnäs. Detta kan du komma undan genom att bara öppna kylskåpet och ta fram en burk som du omsorgsfullt valt ut i affären. Majonnäsen adderar du med måtta, börja med lite så kan du lägga till sen. Coleslaw ska inte bli rinnig eller för slabbig, utan endast a så pass mycket krämighet att den håller ihop kålen. Jag brukar ta hälften majonnäs och hälften creme fraiche (använd inte lättcreme fraiche till detta, det blir för tunt), så blir majonässmaken mild och fin. Lägg till en skrätt citronsaft, flingsalt och nymald svartpeppar. Sedan toppar du allt sammans med en skur av rostade grovhackade hasselnötter. Rör om, servera till vad du nu behagar.

Om du inte är sugen på coleslaw kan du tillaga dem i ugnen tillsammans med vitlök och honung. Dela brysselkålen på mitteneller behåll dem hela om de är små, lägg i en ugnsform och häll över en ordentlig slatt olivolja, ringla över flytande honung och strössla över tre vitlöksklyftor som du hackat fint. Om du river, eller gud förbjude pressar, vitlöken räcker det med en eller max två klyftor. Gojsa runt allt sammans så att alla brysselkål får lite av varje på sig, sedan kör du de i ugnen på 175 grader nånting tills de ser ut ungefär som på blden ovan.

Ibland lagar jag en pasta med brysselkål, valnötter, gojibär och sidfläsk. Då steker du sidfläsket, lägger till brysselkål som du halverat, bryner tills de fått fin färg, saltar försiktigt och häller över en skvätt vitt vin. Ibland är det gott att hälla i lite grädde. Låter det bubbla medan pastan blir klar.Lägg till gojibären. Innan du häller av pastan tar du en deciliter av pastavattnet och blandar ner i stekpannan. Lägg upp i djupa tallrikar och toppa med hackade valnötter.

Min absoluta favorit är en rätt som för min del hör julen till. Då steks brysselkålen i smör tills de blir mjuka. Ringla sedan sirap över dem och krydda med flingsalt. Hasselnötter är valfria, men goda till.

Har du egna brysselkålstips ser jag gärna att du lämnar dessa i kommentarerna. Det är taskigt och girigt att sitta och hålla inne på sånt. Sedan rekommenderar jag att du kollar in mina andra inlägg som fokuserar på en särskild grönsak. Dessa har jag märkt grönsaksutbildning.

Happy Sunday.
/Slaktarn

Att utsätta salladsblad för värme betyder oftast slokande slafs. Undantaget som bekräftar regeln är att grilla: många salladssorter har en naturlig sötma som inte kommer fram när du äter de råa. Utsätter du de däremot för skållhet kolgrillvärme i en knapp minut får du fram allt det fina med salladen men behåller samtidigt krispigheten.

Vilken salladssort ska jag använda då? 
I princip alla varianter som har lite stadga. Det finns några regler att förhålla sig till här. Klarar du det så är det omöjligt att misslyckas.
1. Du behöver en krispig och spänstig salladssort, men använd inte isbergssallad. Romansallad, rosésallad, endive och hjärtsallad är optimala.
2. Dela inte upp salladen i separata blad. Och köp för guds skull inte en sån där färdig salladsmixpåse.
3. Ju bittrare salladen är naturligt, desto mer spännande att äta grillad.

Vad kan jag göra med salladen när den är grillad? 
Tja, använd den som du skulle gjort om den inte var grillad. Servera som den är med en vinägrette, använd den i en ceasarsallad, lägg upp på ett stort fat och smula blåmögelost över. Lägg till några halverade grillade persikor. På bilden ovan syns grillad romansallad med avocado och klickar av creme fraice, det är också en bra idé.

Lycka till.

PS. Om du hungrar efter mer grönskapskunskaper rekommenderar jag att kolla in mina inlägg om majs, aubergine (min personliga favvo), gamlingarnas favorit moroten, den mystiska kålsorten romanesco eller varför inte det som handlar om grönsaksvärldens hemliga 007, nämligen stjälksellerin?

Svaret är tveklöst romanesco. En hybrid mellan blomkål och broccoli som är i säsong under sommarmånaderna och tidig höst. Förutom att den har en vacker färg är ju hela poängen med romanescons stjärnglans att den är uppbyggd av fraktaler, ett självlikformigt mönster med struktur i alla skalor. Kort sagt, den minsta delen av romanescon skulle om den förstorades se exakt likadan ut som en hel, stor romanesco. Fantastiskt!

Trixet för att laga denna glamorösa kålsort är att helt enkelt behandla den som om det vore broccoli. Med öm hand, alltså. Ångkokas för bästa resultat, då behåller den mesta möjliga av sina vitaminer och sin färg. Tjugo sekunder i kokande saltat vatten räcker egentligen. Om inte annat kan man ju servera den rå bara för att den är så vansinnigt snygg. Får man välja mellan att vara snygg och korkad eller ful och smart blir man ju genast förvirrad, men snygg betyder inte alltid dum, det brukar ju sägas att blandraser är mer intelligenta än sina renrasiga anfäder… det återstår att upptäcka.