Sanna, Onda och Petter i Rågsved kring 2011-2012.

I torsdags eftermiddag gick Onda bort efter en period av sjukdom. Cancern och behandlingen var fruktansvärd, men han älskade livet. Jag tror att han ville leva mer. Det är det som smärtar mest.

Min flickvän ringde mig när jag stod utanför en pizzeria och berättade. Jag ringde Petter som jag precis sagt hej då till och jag ringde Sanna som var i Göteborg. Jag visste inte vad jag skulle säga, mer än att Onda var död.

Jag trodde orden skulle komma, men de har de inte gjort. Jag försöker skriva här ändå, för att säga att Onda alltid var och alltid kommer att vara en del av VBDFR och en del av våra liv. De första avsnitten spelades in i hans hemmastudio och det var han som peppade oss att våga köra när vi kändes 100% osäkra på att det fanns något värde alls i att höra oss snacka om rap.

Jag skriver också eftersom Onda var min vän, min storebror. Vi snackade om musiken och livet. Onda var varm, genuin, kärleksfull, omtänksam.

Vila i frid Onda.

Våra tankar går till hans efterlevande, hans flickvän Emma och alla hans nära.

Hugo och Onda julen 2010.

Det finns otroligt mycket att säga om Onda som musiker, och hans roll i musiken. Det kommer vi beröra nästa gång vi spelar in ett poddavsnitt. Tills dess, läs vad Lars skrivit på Brytburken. Jag kan skriva under på varenda ord. För er som inte känner eller känner till Onda och hans liv, läs denna DN-intervju från förra året.

Hitta hans musik genom att söka på Onda eller Sthlms Inkasso på vilken musiktjänst som helst. De mesta som inte finns på Spotify och dylikt är samlat på Gökbots hemsida gokbot.se, direkt på hemsidan eller under fliken musik. LADDA HEM allt ni hittar. Köp det på hans bandcamp eller iTunes. De här sångerna är en viktig del av svensk raphistoria.

Farväl Onda. Tack för allt.

/Hugo