Den 4 juli 2011 hade jag och Onda kört i streck i tolv timmar från Rågsved till Tromøya utanför Arendal i Norge i världens minsta hyrbil. Vi hade ingenstans att sova eftersom vi bara hade hotell för nästa natt. Vi tänkte luta bak sätena i den där bilen och hoppas på att sömnen skulle bli någorlunda.

Det var inget som oroade. Istället var vi jävligt nöjda med att sitta med en kall dryck och blicka ut över den där fjorden. Fem minuter efter att den här bilden ovan togs promenerade Timbuktu raklång in under Ondas stol för att hämta en förlupen pingisboll.

Den 11 augusti 2016. Onda är död. Cancern tog hans liv.

Den 7 augusti 2017. Mozzy släpper en diss-låt mot C-Bo (stor Onda-favorit) och Brutha Lynch Hung. Sacramentos nya prins mot Sacramentos stolthet och Sacramentos kung. När jag ser det på nätet börjar jag instinktivt leta efter telefonen för att smsa Onda. Men det blir ju inget sms.

Veckan innan släppte Kool John en skiva. Det blev inget sms. Det har inte blivit några sms på ett år nu.

Den 11 augusti 2017. Det har gått ett år sedan Onda lämnade oss. Ett år och några månader sen vi satt i ett rum på radiologen och snackade om Blackwaters Eric Prince fuckerier i Irak (och nu snart i Afghanistan (igen)). Ett år och två dagar sedan sista gången det blev ett sms.

Det blir inga nya minnen. Jag är otroligt glad att jag fick vara din vän. Jag är tacksam för de minnen vi skapade. Samtal om livet och musiken. Min son bär ditt namn.

Vila i frid Per!

/Hugo

Hej.

Som de flesta av våra lyssnare och läsare vet vid det här laget så gick vår vän Onda bort i augusti. Vi försökte skriva något om det här.

Vi tre, Sanna, Petter och Hugo, behövde också sätta oss ner och prata om Onda. Prata om vad Onda har betytt för VBDFR. För oss som människor. Som vår vän. Och även självklart som rappare, producent och musiker.

Avsnitt 113 är Onda-avsnittet.

Vila i frid min vän. Vi saknar dig. Världen saknar dig.

Lyssna där poddar finns, t ex här:

Ljud:

Podbean | iTunes / Podcaster Subscribe | Android Subscribe | Acast | RSS | Soundcloud (äldre avsnitt)

Sånger från avsnittet:

1. Onda & Fejs – Blå amazon
2. Sthlm Inkasso – Ko ko ko ko ko ko ko ko di ko ko da
3. Sthlm Inkasso – Grannen är reptil
4. Onda & Fejs – Rör oss som vatten
5. Onda & Ivory – Så vi lever
6. Onda – Jag föll

Några av sångerna finns i spotify-spellistan med alla sånger från alla avsnitt.

Länkar vi snackar om:

gokbot.se | Lars text om Onda på brytburken | Andres Lokko om Onda | en bild på henry fiats open sore (NSFW)  | Ondas soundcloud | Bayonnaise | En flyer för ett rapquiz

MERCH! vbdfr.tictail.com.

Sanna, Onda och Petter i Rågsved kring 2011-2012.

I torsdags eftermiddag gick Onda bort efter en period av sjukdom. Cancern och behandlingen var fruktansvärd, men han älskade livet. Jag tror att han ville leva mer. Det är det som smärtar mest.

Min flickvän ringde mig när jag stod utanför en pizzeria och berättade. Jag ringde Petter som jag precis sagt hej då till och jag ringde Sanna som var i Göteborg. Jag visste inte vad jag skulle säga, mer än att Onda var död.

Jag trodde orden skulle komma, men de har de inte gjort. Jag försöker skriva här ändå, för att säga att Onda alltid var och alltid kommer att vara en del av VBDFR och en del av våra liv. De första avsnitten spelades in i hans hemmastudio och det var han som peppade oss att våga köra när vi kändes 100% osäkra på att det fanns något värde alls i att höra oss snacka om rap.

Jag skriver också eftersom Onda var min vän, min storebror. Vi snackade om musiken och livet. Onda var varm, genuin, kärleksfull, omtänksam.

Vila i frid Onda.

Våra tankar går till hans efterlevande, hans flickvän Emma och alla hans nära.

Hugo och Onda julen 2010.

Det finns otroligt mycket att säga om Onda som musiker, och hans roll i musiken. Det kommer vi beröra nästa gång vi spelar in ett poddavsnitt. Tills dess, läs vad Lars skrivit på Brytburken. Jag kan skriva under på varenda ord. För er som inte känner eller känner till Onda och hans liv, läs denna DN-intervju från förra året.

Hitta hans musik genom att söka på Onda eller Sthlms Inkasso på vilken musiktjänst som helst. De mesta som inte finns på Spotify och dylikt är samlat på Gökbots hemsida gokbot.se, direkt på hemsidan eller under fliken musik. LADDA HEM allt ni hittar. Köp det på hans bandcamp eller iTunes. De här sångerna är en viktig del av svensk raphistoria.

Farväl Onda. Tack för allt.

/Hugo

Jag och Onda på julmöte 2010.

En gång i tiden beskrev Petter417 från podden VBDFR Onda som Sveriges Scarface. Scarface är alltså Houston-veteranen vars röst bara växer och växer och blir bättre och bättre för varje år som går. Som rödvin! Blir bättre med tiden! Har jag hört, aldrig druckit så värst gammal röd vin.

Jag har massa tankar om Jag föll så jag vet inte ens var jag ska börja. Det är lite som att jag antingen tar ledigt imorrn så att jag hinner skriva ner allt, eller så ber jag er bara lyssna själva.

Det måste tyvärr bli det andra alternativet. Skivan talar för sig själv! Beatsen talar för sig själva! Ondas texter talar för sig själva. Det är något av det starkaste svenska konst/kultur-uttryck jag stött på.

Skivan finns överallt där skivor brukar finnas, t ex här i Spotify-spelaren nedan:

/Hugo

Alla vet hur Onda kämpar, och det enda han vill göra är att vara med sin tjej fästmö och göra musik med sitt band. Detta är den musiken, det bandet, detta är Onda, Antabuz, Fejs o Matte J, detta är Sthlm Inkasso.

Dom rappar: ”Inga spotifypengar o sneakers, jag har tokar som aldrig sviker”

och: ”Den som aldrig säljer ut, dom har inget som jag vill ha/Sthlm Inkasso: dubbelt så jävla bra”

Sthm Inkasso har sin egen publik, dom gör sin musik för sitt folk. Vill du vara med är du välkommen och vill du inte är det lugnt. På refrängen rappar Onda att dom alltid mött kritik med tom blick. Det finns inget hat som biter. 

Låten heter ”Röda ögon”. Dom rappar om att ha röda ögon för att man ”smakat på allt bra i FASS” för att ” hur bra det än kan va blir det ändå alltid kass”. Dom rappar om att ha röda ögon för att man gråtit floder, men det finns också skratt. Dom rappar:

”Alltid tok alltid volvomusik, med skratt vi har gjort det/Till dom som gråter men kämpar o cuttar upp skit med SL-korten”

Sthlm Inkasso har inga illusioner, det finns ingen flykt från verkligheten. Det är som det är, och man kämpar på. Dom rappar om ”tolvtimmarspass, tolvstegs-program, underklass, kneg utan deg, hanka sig fram, planka på tuben, leva med skam”. Men det finns hopp, det finns skratt, det finns kärlek. Det finns gemenskap, solidarietet. Det finns drömmar. Dom säger:

”Höj era glas alla tokar ge er själv beröm/vi firar verkligheten varje dag, men följ din dröm/ sy din egna söm, följ din egna ström/ döm ingen annan, tok va sann/ vi tar hand om varann”

Onda fortsätter rappa refrängen tills låten fadeat ut:

”Vi har gjort det genom trubbel, strul o skit/ nätter utan sömn gjort vår musik/ bara stirrat tomt när vi fått kritik/ för mina tokar skulle kliva över lik”

Sthlm Inkasso är fortfarande här. Trots all skit. 

/Petter