Bethann Hardison

I en bransch som bestämmer våra ideal behövs mångfald. I en bransch som definierar skönhet som vit behövs Bethann Hardison. Bethann Hardison kämpar för mångfald i modebranschen, en mångfald som aldrig har existerat, och en mångfald som vårt ”moderna” samhälle inte klarar oss utan.

Igår gick CFDA(The Council of Fashion Designers of America)-galan av stapeln och årets priser delades ut. Att Bethann Hardison skulle få ta emot The Founders Award 2014 var redan bestämt, men igår fick hon äntligen ta tag i priset och det blev till verklighet. Hennes kamp för mångfald i modebranschen belönades äntligen igår och når därav förhoppningsvis ut till en större massa vilket kan resultera i att fler vågar ta i ämnet.

Bethann Hardison har på olika sätt varit aktiv i modebranschen sedan 70-talet. Hon började som modell men har nu titeln aktivist. 1980 bestämde hon sig för att hon aldrig mer ville gå en visning igen och började däför att jobba på Click Models. 1984 startade hon sin egen agentur Bethann Management och 1988 startade hon upp Black Girls Coalition. Bethann Hardison har sedan dess varit en nyckelperson för modebranschens mångfaldsdiskussion.

För ungefär ett år sedan startade Bethann Hardison en kampanj i syfte att belysa och ta död på den rasism som har pågått sedan modebranschens begynnelse. Hon publicerade ett öppet brev till de fyra mest inflytelserika moderåden -New York(Council of Fashion Designers of America), London(British Fashion Council), Milano(Camera Nazionale della Moda Italiana) och Paris(Fédération Français de la Couture)- för att poängtera att de aktivt sysslar med rasism. Såhär såg brevet ut:

”Eyes are on an industry that season after season watches fashion design houses consistently use of one or no models of color. No matter the intention, the result is racism. Not accepting another based on the color of their skin is clearly beyond “aesthetic” when it is consistent with the designer’s brand. Whether it’s the decision of the designer, stylist or casting director, that decision to use basically all white models, reveals a trait that is unbecoming to modern society. It can no longer be accepted, nor confused by the use of the Asian model.”

I en bransch som gärna ignorer mångfaldsproblemet och aktivt vänder det ryggen hör det till ovanligheten att belöna den som obekvämt belyser det. Bethann Hardison har under många år fungerat som modebranschens konstanta nagel i ögat. Att hon blir belönad för att vara denna nagel i ögat är nästan ofattbart. Att hon dessutom blir belönad av ett moderåd som hon offentligt har kritiserat är nästan ännu mer ofattbart. I en ytterst stolt och trångsynt bransch där kritiska röster förvägras utrymme är gårdagens prisutdelning någonting större än stort.

Mode är något som genomsyrar och genomsyras av allt. Att modebranschen har ett rasistiskt klimat, som dessutom har förvärrats under 2000-talet, är en representation av hur hela vårt samhälle ser ut. Den som hävdar något annat lever i en låtsasvärld. Modebranschen initierar och slår fast våra ideal. Att definiera skönhet som vit är minst sagt problematiskt.

Bethann Hardison belyser inte bara problemet med branschens bild av skönhet, hon jobbar konstant emot det och ser det för vad det faktiskt är, rena rasistiska handlingar. Att inte använda sig av en enda färgad modell eller någon enstaka är ingen slump, det är en förklaring av hur vårt samhälle faktiskt ser ut. Att Bethann Hardison igår fick ta emot ett pris för att vara den där nageln i ögat är ett stort steg i rätt riktning.

Vi behöver det här steget. Vi behöver Bethann Hardison.