John Galliano

För de som inte kommer ihåg (jag antar dock att de flesta gör det, om en inte har lyckats förtränga incidenten) uttalade sig John Galliano, då designchef på ett av världens största modemärken Dior, i februari 2011 antisemitiskt på fyllan och fick därav omedelbart avgå från företaget. Sedan dess har han varit bannlyst från modebranschen, men startar nu upp sin karriär igen som Creative Director på det franska modehuset Maison Martin Margiela.

Det tog alltså lite drygt tre år för Galliano att jobba sig tillbaka till en maktposition, post nazistskandalen, i branschen igen. Den konstanta frågan kring skandalen har varit huruvida det var rättvist att avskeda honom och sedan hur länge han skulle tvingas straffas för sitt ”fyllemisstag”. Ja, som sagt – det tar tydligen tre år innan nazistiska uttalanden kan sopas under mattan.

Idag sade Renzo Rosso (chef på OTB) i samband med nyheten att ”John Galliano is one of the greatest, undisputed talents of all time – a unique, exceptional couturier for a maison that always challenged and innovated the world of fashion. I look forward to his return to create that fashion dream that only he can create, and wish him to here find his new home.”

OTB (Only the Brave) är ett holdingbolag som hanterar märken som Diesel, Marni, Viktor&Rolf och Maison Martin Margiela. Rent designmässigt är det givetvis ett ”brave” drag att låta en av tidernas mest galna modedesigner ta över designrodret på ett modehus med en mer svår designestetik, men jag vet inte om jag skulle säga att ”brave” stämmer överens med draget att placera en person som gjort ett antisemitiskt uttalande på en minst sagt eftersträvansvärd maktposition.

Att Galliano kan göra fantastiskt mode är självklart, och det är tragiskt att branschen går miste om den kreativitet han besitter, men det är betydligt mer tragiskt och minst sagt skevt att ge honom makt i branschen igen endast på grund av det. För mig blir det lite som att döda och tortera djur för att producera något med anledningen att det är snyggt.