Det var verkligen länge sen jag skrattade såhär mycket. Ett innerligt gapskratt som aldrig tar slut. Är inne på dag sju nu. Lorentz ska ju släppa en parfym Acqua Di Losó (eller har ju släppt– parfymen finns från och med idag i APLACE butiker*) som för att citera honom är “ännu ett steg i att bygga namnet Lorentz. Förhoppningen är att vi blir ett hus som går vidare i generationer, lite som Gucci”.
Nu kanske jag framstår som elak och mobbig. Men snälla. Det krävs en del för att spela i ligan Gucci, Dior, Chanel, Saint Laurent, Armani, Balenciaga, osv osv osv.
Haha.
Lite som Gucci.
Jag vet inte om det är hundra procent befogat men jag blir så innerligt provocerad när icke-modepersoner (ping Daisy Grace) får för sig att de kan mode. Att de helt plötsligt kan spela i samma liga som GUCCI. Eller hålla samma modegrad/kunskapsnivå som de som kämpat sig igenom Beckmans eller Textilhögskolan i hundra år. Eller att talang (ping Ann-Sofie Back/valfri skicklig modeskapare) inte är nödvändigt. Eller att de vet (och gärna skickar ett mail om det) hur det egentligen ligger till när en skrivit någon text post genomgående research alternativt, ja, ett livslångt intresse för mode och teoretiska studier därtill. OSV. Det kan ibland kännas som en kränkning, som ett förlöjligande. Som en del av det här med att mode sällan anses vara ett seriöst eller kreativt yrke/ämne/fält.
Jaja.
Nu påstår jag inte att Lorentz bli-lite-som-Gucci drömmar är en direkt förolämpning. Det skulle vara något överdrivet. Det är mer komiskt. Väldigt komiskt. Och jag väntar spänt på att se vad som händer härnäst, ser fram emot lite fortsatt underhållning.
*Funderar på om jag ska gå och lukta och återkomma med en recension.
Stark bild på Lorentz från hans intervju med ELLE.
jag blir provocerad när bloggare låtsas vara journalister.
Jag är journalist gullis, skriver inte bara i bloggformat. Men jag tycker också att en som endast bloggar skulle kunna kalla sig för journalist, beroende på vad den skriver om/hur den skriver, i dessa moderna tider!
Det som också är komiskt är när skribenten inte förstår ett uppenbart skämt. Nöjesguiden som ju brukar vara duktiga på att själva jobba med ironi, men när någon annan gör det…. ”Lite som Gucci”. Skoj ju!
Oavsett om lorentz sa Gucci som ett rent skämt elr med 100% allvar så tar ju detta inlägg upp något som de flesta (inkl jag) bara sväljer: att mode (med väldigt många industrier egentligen) allt mer kommersialiseras eeextremt mycket vilket DÖDAR värdet i slutprodukten!!! man ser det mindre som ett hantverk/design/något som har en betydelse och mening, allt det bortprioriteras, för att istället tjäna pengar och expandera ”namn” precis som Lorentz själv säger att han gör. Allt det roliga och speciella med mode urholkas då. Jag måste dock väga upp det med att säga att det är positivt då det kan demokratisera modevärlden, men när kändisar/random gör det för att få extra inkomst och fame är det inte det. Det är något vi har noll makt att påverka men det är likväl irriterande och utsugande, som känns av speciellt för dig kan jag tänka mig som sysslar med mode på en mer professionell nivå.
”Jag blir provocerad när bloggare låtsas vara journalister”
Oohhh someone hit a nerve