Iris Apfel

Jag gick in i en depression efter modeveckan, helt ärligt, jag kraschade. Fick panikångest och blev helt jävla lamslagen. Sedan dess har jag klarat av ca två saker, 1: att kliva upp ur sängen och 2: att dricka Cava. Sunt.

Men, bestämde mig i fredags för att det fan är slut på den här deppen nu. Så, jag köpte en vintagejacka från Lacroix (kan tänkas att den tillägnas ett eget blogginlägg) samt tog mig i kragen och tittade äntligen på dokumentären om Iris Apfel.

Dokumentären är regisserad av den “legendariska” dokumentärfilms-regissören Albert Maysles (som b.la. regisserat Grey Gardens plus Gimme Shelter) och porträtterar den 94-åriga modeikonen Iris Apfel.

Tack vare min goda vän Olle och Netflix behövde jag inte vara olaglig och ladda ner den.

Som ett litet sidospår vill jag i denna stund passa på att erkänna och be om ursäkt till honom för att jag använder hans Netflix (herrn glömde logga ut när vi tittade på Gossip Girl). Förlåt. Ska pröjsa för en egen nu.

Hur som haver. Tillbaka till Iris. En inspirerande tantaluring. Med en helt makalös samling accessoarer, tyger och kläder.

Jag tänker inte “recensera” dokumentären, då inget slår Grey Gardens, utan bara tipsa den som inte har sett den. Ett superbra antidepressivt medel, kanske främst för den modeintresserade, men alltså- den som läser MODEBEVAKNINGEN kanske är modeintresserad.

JAJA. Irrelevant babbel. SE IRIS.

Dokumentärens finaste quote: “If you hang around long enough everything comes back”. Trailer här: