En kanske tror att jag inte närvarade under modeveckans sista dag, eftersom att jag skrev noll inlägg igår- så det skulle absolut vara ett rimligt antagande, men jag var där minsann. Bara fullständigt förstörd.

Modeveckan, ja, det är en speciell liten vecka. När den absolut sista visningen har varit känns det lite som att äntligen få åka hem från en klassresa. Supernöjd över att ha fått leka av sig i tre dagar, men totalt jävla utmattad och trött på skiten. Att umgås med exakt samma människor på exakt samma platser i tre hela dagar är… vidrigt. Jag orkade knappt krama två av mina favoritpersoner (även i verkliga livet) hejdå igår när jag skulle stappla hem från Berns.

Nu hade jag tänkt att jag skulle göra en sammanfattning av Stockholm Fashionweek, det kan få kompensera lite för den bristfälliga bevakningen av dag tre. Här kommer den:

Bästa visningar

Ida Sjöstedt A/W16

Foto: Mathias Nordgren.

Under Idas visningar är det, som tidigare nämnt, alltid så fantastiskt fin stämning. Det känns som att alla verkligen är genuint glada över att få vara där.

Det går inte riktigt att greppa hennes mode, vilket jag älskar, det är så så så fulsnyggt och så så så tacky. Jag förstår inte hur en kan göra plagg som ser ut att komma från en marknad i London samtidigt som att de ser ut att kosta mer än Prada.

Ida Klamborn A/W16

Foto: Mathias Nordgren.

Det var som vanligt en enda stor feministisk maffia på Ida Klamborns visning, bossiga brudar överallt, vart en än tittade. Vilket liksom gör en dödskär i allt som har med visningen att göra innan den ens har dragit igång. Likt föregående visning presenterade Ida denna gång sin A/W16-kollektion på en armé vuxna kvinnor, däribland Carolina Gynning(!). Det är så befriande att kunna relatera till de kroppar som plaggen sitter på, att det är faktiska personer och inte en hord unga modeller som gjorts till en samling anonyma identiska klädhängare.

Kollektionen kändes betydligt mer rå och mindre finpolerad än tidigare kollektioner, lite som ett nytt steg i Idas modeskapande? Ett nytt steg som jag vill se fortgå, det känns helt rätt.

DRKN A/W16

Foto: Mathias Nordgren.

Jag är inte helt såld på själva modet, pga smaksak. Har extremt svårt för när mode anstränger sig för att vara sådär svårt och hårt. Men, det var garanterat den mest underhållande visningen.

Allt detta erbjöds:

Ett: En lasershow(!).

Två: Spännande casting, b.la. Mwuana gick visningen(!).

Tre: Silvana Imam uppträdde(!).

(!!)

Alltså, slår det mesta med hästlängder.

Bästa mingel

Faggot Apparel på Taverna Brillo? Minns inte de andra.

Här frågar jag vart vinet är. Vi vet alla vart vinet är.

Bästa person

Sebastian Nowacki

Som myntade ett nytt begrepp.

Bästa quote

“Jag har så himla hög toleransnivå”
-Agnes Grefberg Braunerhielm klockan 14.30, dag ett.

Bästa samtal

Anonym
-Kommer ni ihåg att alla hade en sån där Busnelkofta i skolan?
Anonym 2
-Jaaa!!!
Mandy Mann
-Nej
Anonym 1&2
-Va!? Alla hade ju det?
Mandy Mann
-Men ni har väl gått i skolan på Lidingö, eller nåt?
Anonym 1
-Östermalm
Anonym 2
-Djursholm
Mandy Mann
-Jag är från Farsta, ingen hade Busnelkoftor där

Detta inträffade alltså innan Busnel-visningen.

Övergripande kommentar

Det känns lite som att detta kan ha varit den sista Stockholm Fashionweek. Visningsschemat blir tunnare och tunnare för varje säsong, de stora svenska märkena letar sig utomlands, de nya unga har inte råd att visa, andra intressanta modeskapare stretar emot det “klassiska” sättet att jobba med mode på. Så, jag kanske ska avsluta med ett R.I.P i förtid.

Puss och Kram

//A Man Da Mann