Casa Cava- Mode, identitet och bubbel

Jag önskar att varje dag kunde vara Casa Cava-dag. Att jag varje dag fick rota i fantastiska människors modehjärnor och fylla på deras cavaglas. Men en dag i veckan får lov att räcka. Mitt senaste besök var av fantastiska Selam Ghirmay Fessahaye, och det var minst lika fint som de tidigare besöken varit. Hon pratade mycket om modets tysta språk (eller kanske väldigt högljudda) och om hur kläder lever sina egna liv. Jag kände igen mig i det mesta hon sa och skrockade därför en del à la Plura.

Selam Ghirmay Fessahaye

Selam Ghirmay Fessahaye har en excentrisk relation till kläder och stil liksom en oändlig garderob. Hon har på egna villkor arbetat som stylist och jobbar nu som kostymör. Hennes färgstarka och personliga stil kan en inte göra annat än att älska. Hon var ett självklart Casa Cava besök.

Hur ser du på mode? Vad är mode för dig?

– Mode för mig är lite som en god väns jobbiga partner som man måste dras med om man vill fortsätta att hänga med kompisen som man tycker mycket om. Jag har liksom ingen direkt relation till mode, förutom att det typ är ett samlingsord för det jag gillar. Det är lite som att jag blivit ihoptvingad med mode för att jag gillar kläder, färg och allt runt omkring det.

Vad har du för relation till kläder?

– Kläder och framförallt stil har alltid varit ett sätt för mig att kunna tala, kommunicera och uttrycka mig på utan att behöva säga någonting.

Vad har du för relation till din egen stil?

– Jag har många olika relationer till min egen stil.  Precis som med allt annat i livet. En kompis sa att min stil var lite som en tavla som jag målade. Och det är nog sant. Det har varit lite som att jag har målat olika tavlor, som visar olika uttryck och förmedlar olika känslor och budskap. Jag gillar att ta plagg ur sitt sammanhang och att sätta ihop olika världar. Jag har alltid gillat kontraster. Det har varit ett sätt för mig att bryta mig loss och gå emot hur folk har sett på mig eller inte sett på mig, att undvika att bli placerad i ett fack. Kontraster har nog därför varit en jätteviktig och tydlig del av min stil.

Har din relation till din stil förändrats?

– Ja. Jag har successivt och omedvetet tonat ner min stil ganska mycket, jag såg nog mer på min stil som ett verktyg för att kunna föra en tyst dialog mellan mig och de som fattar tidigare. Just nu tycker jag att det är ganska jobbigt att det är det som talar först och starkast. Men det var så jag ville prata förut.

När uppstod ditt intresse för mode?

– Jag har så länge jag kan minnas haft någon stor kreativitet inom mig, som jag inte riktigt fattat vad det är för något. Mode har varit det sättet som jag har fått utlopp för den kreativiteten på. Det är nog där den här tavlan har skapats och blivit till mitt sätt att uttrycka mig på. Det började från en väldigt ung ålder, jag kan inte minnas att det inte har funnits i mitt liv. Som barn la jag stor tid på att hitta knep som hjälpte mig att ta smycken från min mammas smyckesskrin utan att hon märkte. Jag brukade även ta med kompisarna hem från gården och hänga i mammas garderob, tills att hon hittade en glassfläck på en päls, knas.

Vilket är det bästa plagget du äger?

– Jag har inte ett bästa plagg, dock har jag märkt att jag älskar kläder som förändras, gärna när man tvättar dem, jag gillar att tvätta. Kanske att de då slits eller tappar färg, stil och form, blir något helt annat än vad de egentligen är. Kläder som ändrar karaktär är kul och är då alltid unika. Inte nog med att jag pratar med hjälp av kläder, så pratar kläder till mig. Strumpyxor har varit ett favoritplagg genom åren. Jag har haft en knäpp strumpbyxperiod. När mina favorit strumpbyxor, som kostade alldeles för mycket, gick sönder tog jag ett par andra favoriter som också gått sönder ovanpå. Då blev det till något slags mönster av alla hål och tillslut hade jag strumpbyxor ovanpå strumpbyxor ovanpå strumpbyxor. Andra favoriter är de plaggen som jag kan klä upp och ner, att kunna ta plaggen ur sitt sammanhang. Det har varit en stor del av min stil genom åren. Smycken har spelat en jättestor roll i det.

Vad har du för relation till smycken?

– Jag har lugnat mig lite med smycken nu, som med allt annat. Min stil har verkligen varit allt, och i det har det varit olika saker som har fått prata mer eller mindre. Ett tag var jag helt galen i smycken och då var det det som fick tala väldigt högt. Jag gjorde mycket smycken för att jag aldrig tyckte att det fanns örhängen som var tillräckligt stora. Under den perioden handlade jag också julpynt som blev till örhängen. Jag köpte det pynt örat orkade bära.

Vad har du på dig nu? Hur tänkte du när du satte på dig det?

– Någon gammal Hugo Boss tröja, och ett par svarta jeans. Jag tänkte inte så mycket. Eller ingenting alls. Just nu är jag inne i någon jättekonstig basperiod, jag har aldrig i hela mitt liv haft jeans och en vanlig topp på mig. Det har liksom aldrig hänt, jag har inte trott att jag kunnat ha det. Men nu är det bara det som känns rätt, allt annat känns jättefel och utklätt. Jag orkar inte gå in i ett rum och att folk tänker en massa om mig innan jag öppnat munnen.

Vad har du för relation till smink?

– Smink har varit en egen värld som jag har försvunnit in i. Ett tag skulle min eyeliner alltid vara i färg, då köpte jag massa olika kakor som jag målade och fixade och trixade med. Jag vet inte om det var i förhållande till kläder, men det måste det nästan ha varit. Inspirationen till sminket kan ha varit någonting helt annat än till kläderna, men det måste ändå flyta ihop. Allt måste liksom mötas.

Vad har du för smink nu? Hur tänkte du när du sminkade dig?

– Nu har jag inte tänkt alls. Det finns tre sätt jag sminkar mig på nuförtiden. Ett sätt är inget smink alls, vilket är typ måndag till fredag. Ett annat sätt är endast foundation, vilket är när jag vill känna mig lite fräsch och inte se så trött ut. Sen finns det ett sätt när jag sminkar mig lite mer och då är den största skillnaden läppstiftet. Det finns liksom tre olika sminkmodes. Nu har jag eyliner, mascara, kajalpenna och något rosablekt läppstift. Just nu är jag i en box med hur jag sminkar och klär mig. Vilket är ganska nice för jag har aldrig varit det i mitt liv förut.

Vilket är ditt bästa sminkköp?

– Det finns en specifik lila färg som jag älskar, som jag burit med mig jävligt länge. Jag har nog aldrig blivit så glad som när jag hittade ett läppstift i precis den lila färgen.

Vilket är ditt sämsta sminkköp?

– När jag var inne i någon sminkbutik och de skulle hjälpa mig att lägga en perfekt bas. De la typ det bästa sminkningen jag skådat. Och jag köpte allt. Allt det var nog det sämsta sminkköpet. Jag kunde aldrig applicera det på samma sätt. Alla har sin egen sanning om hur man sminkar sig, man lär sig på sitt eget sätt.

Vad har du för relation till trender?

– Just nu ingen. Tidigare har trender varit någonting som jag har jobbat mycket emot. Jag har haft väldigt svårt att se ut som alla andra för jag har aldrig känt mig som alla andra. Om jag har köpt en kjol i någon kommersiell butik så har det aldrig fått vara en kjol, då har det blivit en turban eller en klänning eller någon krage. Allt skulle alltid vara någonting annat. Jag har ägt plagg som har blivit typiska trendplagg, men de har inte varit det när jag har köpt dem. Jag kommer ihåg när jag gick på högstadiet och hade ett par röda byxor på mig, det var katastrof då. Sen hade alla röda byxor på skolan kanske ett halvår senare.

Vem eller vad är din största modeinspiration?

– Att kolla på modebloggar eller modetidningar förstör nästan för mig. Det förstör hur jag är och hur jag tänker. Jag undrar ofta vad som är min inspiration, jag har nog några tydliga inspirationskällor men jag har aldrig kunnat sätta ord på vad eller vilka de är.

Vilket är ditt favorit modemärke/modeskapare?

– Jag vet inte riktigt. Jag gillar nog mer specifika plagg och stilar från olika modeskapare, snarare än ett enskilt märke eller modeskapare. Det skulle kunna vara Jean Paul Gaultier. Jag är chockad över hur mycket fula grejer han har gjort. Han har en specifik stil som är snygg för att den är fulsnygg, sen har han en stil som är så ful att den blir skitsnygg. Jag tycker om plagg som är så fula att man reagerar, då finns det ju ändå någonting där. Likgiltighet är typ det värsta.