Ni kanske undrar vad som hände med Casa Cava? De där intervjuerna som jag bestämde mig för att göra med folk som inspirerar mig stilmässigt eller har en intressant relation till mode. De där intervjuerna där folket fick komma hem till mig för att diskutera mode och dricka Cava. Ni kanske sitter hemma om dagarna nervöst bitandes på naglarna och befarar att jag helt glömt bort det eller tagit död på det? Frukta inte, för så är inte fallet! Casa Cava kommer tillbaka i höst!

Jag har av olika anledningar haft lite svårt att bjuda hem folk till mitt hem de senaste månaderna och har därför varit tvungen att ta ett litet Casa Cava-uppehåll, men i höst kommer det som sagt tillbaka. Jag har lite spännande människor inplanerade som ska få bli dränkta i Cava och dela med sig av sina allra personligaste moderelaterade tankar. Det kanske till och med dyker upp något Casa Cava från en solig balkong i sommar, vi får se. Men ni får garanterat en ny intervju att kasta er över i höst och jag får en ursäkt att återigen dricka Cava lite för ofta, som jag är så bra på. 

Om ni har CC-abstinens kan ni läsa de tidigare intervjuerna här, här, här, här och här.

Casa Cava- Mode, identitet och bubbel

Jag önskar att varje dag kunde vara Casa Cava-dag. Att jag varje dag fick rota i fantastiska människors modehjärnor och fylla på deras cavaglas. Men en dag i veckan får lov att räcka. Mitt senaste besök var av fantastiska Selam Ghirmay Fessahaye, och det var minst lika fint som de tidigare besöken varit. Hon pratade mycket om modets tysta språk (eller kanske väldigt högljudda) och om hur kläder lever sina egna liv. Jag kände igen mig i det mesta hon sa och skrockade därför en del à la Plura.

Selam Ghirmay Fessahaye

Selam Ghirmay Fessahaye har en excentrisk relation till kläder och stil liksom en oändlig garderob. Hon har på egna villkor arbetat som stylist och jobbar nu som kostymör. Hennes färgstarka och personliga stil kan en inte göra annat än att älska. Hon var ett självklart Casa Cava besök.

Hur ser du på mode? Vad är mode för dig?

– Mode för mig är lite som en god väns jobbiga partner som man måste dras med om man vill fortsätta att hänga med kompisen som man tycker mycket om. Jag har liksom ingen direkt relation till mode, förutom att det typ är ett samlingsord för det jag gillar. Det är lite som att jag blivit ihoptvingad med mode för att jag gillar kläder, färg och allt runt omkring det.

Vad har du för relation till kläder?

– Kläder och framförallt stil har alltid varit ett sätt för mig att kunna tala, kommunicera och uttrycka mig på utan att behöva säga någonting.

Vad har du för relation till din egen stil?

– Jag har många olika relationer till min egen stil.  Precis som med allt annat i livet. En kompis sa att min stil var lite som en tavla som jag målade. Och det är nog sant. Det har varit lite som att jag har målat olika tavlor, som visar olika uttryck och förmedlar olika känslor och budskap. Jag gillar att ta plagg ur sitt sammanhang och att sätta ihop olika världar. Jag har alltid gillat kontraster. Det har varit ett sätt för mig att bryta mig loss och gå emot hur folk har sett på mig eller inte sett på mig, att undvika att bli placerad i ett fack. Kontraster har nog därför varit en jätteviktig och tydlig del av min stil.

Har din relation till din stil förändrats?

– Ja. Jag har successivt och omedvetet tonat ner min stil ganska mycket, jag såg nog mer på min stil som ett verktyg för att kunna föra en tyst dialog mellan mig och de som fattar tidigare. Just nu tycker jag att det är ganska jobbigt att det är det som talar först och starkast. Men det var så jag ville prata förut.

När uppstod ditt intresse för mode?

– Jag har så länge jag kan minnas haft någon stor kreativitet inom mig, som jag inte riktigt fattat vad det är för något. Mode har varit det sättet som jag har fått utlopp för den kreativiteten på. Det är nog där den här tavlan har skapats och blivit till mitt sätt att uttrycka mig på. Det började från en väldigt ung ålder, jag kan inte minnas att det inte har funnits i mitt liv. Som barn la jag stor tid på att hitta knep som hjälpte mig att ta smycken från min mammas smyckesskrin utan att hon märkte. Jag brukade även ta med kompisarna hem från gården och hänga i mammas garderob, tills att hon hittade en glassfläck på en päls, knas.

Vilket är det bästa plagget du äger?

– Jag har inte ett bästa plagg, dock har jag märkt att jag älskar kläder som förändras, gärna när man tvättar dem, jag gillar att tvätta. Kanske att de då slits eller tappar färg, stil och form, blir något helt annat än vad de egentligen är. Kläder som ändrar karaktär är kul och är då alltid unika. Inte nog med att jag pratar med hjälp av kläder, så pratar kläder till mig. Strumpyxor har varit ett favoritplagg genom åren. Jag har haft en knäpp strumpbyxperiod. När mina favorit strumpbyxor, som kostade alldeles för mycket, gick sönder tog jag ett par andra favoriter som också gått sönder ovanpå. Då blev det till något slags mönster av alla hål och tillslut hade jag strumpbyxor ovanpå strumpbyxor ovanpå strumpbyxor. Andra favoriter är de plaggen som jag kan klä upp och ner, att kunna ta plaggen ur sitt sammanhang. Det har varit en stor del av min stil genom åren. Smycken har spelat en jättestor roll i det.

Vad har du för relation till smycken?

– Jag har lugnat mig lite med smycken nu, som med allt annat. Min stil har verkligen varit allt, och i det har det varit olika saker som har fått prata mer eller mindre. Ett tag var jag helt galen i smycken och då var det det som fick tala väldigt högt. Jag gjorde mycket smycken för att jag aldrig tyckte att det fanns örhängen som var tillräckligt stora. Under den perioden handlade jag också julpynt som blev till örhängen. Jag köpte det pynt örat orkade bära.

Vad har du på dig nu? Hur tänkte du när du satte på dig det?

– Någon gammal Hugo Boss tröja, och ett par svarta jeans. Jag tänkte inte så mycket. Eller ingenting alls. Just nu är jag inne i någon jättekonstig basperiod, jag har aldrig i hela mitt liv haft jeans och en vanlig topp på mig. Det har liksom aldrig hänt, jag har inte trott att jag kunnat ha det. Men nu är det bara det som känns rätt, allt annat känns jättefel och utklätt. Jag orkar inte gå in i ett rum och att folk tänker en massa om mig innan jag öppnat munnen.

Vad har du för relation till smink?

– Smink har varit en egen värld som jag har försvunnit in i. Ett tag skulle min eyeliner alltid vara i färg, då köpte jag massa olika kakor som jag målade och fixade och trixade med. Jag vet inte om det var i förhållande till kläder, men det måste det nästan ha varit. Inspirationen till sminket kan ha varit någonting helt annat än till kläderna, men det måste ändå flyta ihop. Allt måste liksom mötas.

Vad har du för smink nu? Hur tänkte du när du sminkade dig?

– Nu har jag inte tänkt alls. Det finns tre sätt jag sminkar mig på nuförtiden. Ett sätt är inget smink alls, vilket är typ måndag till fredag. Ett annat sätt är endast foundation, vilket är när jag vill känna mig lite fräsch och inte se så trött ut. Sen finns det ett sätt när jag sminkar mig lite mer och då är den största skillnaden läppstiftet. Det finns liksom tre olika sminkmodes. Nu har jag eyliner, mascara, kajalpenna och något rosablekt läppstift. Just nu är jag i en box med hur jag sminkar och klär mig. Vilket är ganska nice för jag har aldrig varit det i mitt liv förut.

Vilket är ditt bästa sminkköp?

– Det finns en specifik lila färg som jag älskar, som jag burit med mig jävligt länge. Jag har nog aldrig blivit så glad som när jag hittade ett läppstift i precis den lila färgen.

Vilket är ditt sämsta sminkköp?

– När jag var inne i någon sminkbutik och de skulle hjälpa mig att lägga en perfekt bas. De la typ det bästa sminkningen jag skådat. Och jag köpte allt. Allt det var nog det sämsta sminkköpet. Jag kunde aldrig applicera det på samma sätt. Alla har sin egen sanning om hur man sminkar sig, man lär sig på sitt eget sätt.

Vad har du för relation till trender?

– Just nu ingen. Tidigare har trender varit någonting som jag har jobbat mycket emot. Jag har haft väldigt svårt att se ut som alla andra för jag har aldrig känt mig som alla andra. Om jag har köpt en kjol i någon kommersiell butik så har det aldrig fått vara en kjol, då har det blivit en turban eller en klänning eller någon krage. Allt skulle alltid vara någonting annat. Jag har ägt plagg som har blivit typiska trendplagg, men de har inte varit det när jag har köpt dem. Jag kommer ihåg när jag gick på högstadiet och hade ett par röda byxor på mig, det var katastrof då. Sen hade alla röda byxor på skolan kanske ett halvår senare.

Vem eller vad är din största modeinspiration?

– Att kolla på modebloggar eller modetidningar förstör nästan för mig. Det förstör hur jag är och hur jag tänker. Jag undrar ofta vad som är min inspiration, jag har nog några tydliga inspirationskällor men jag har aldrig kunnat sätta ord på vad eller vilka de är.

Vilket är ditt favorit modemärke/modeskapare?

– Jag vet inte riktigt. Jag gillar nog mer specifika plagg och stilar från olika modeskapare, snarare än ett enskilt märke eller modeskapare. Det skulle kunna vara Jean Paul Gaultier. Jag är chockad över hur mycket fula grejer han har gjort. Han har en specifik stil som är snygg för att den är fulsnygg, sen har han en stil som är så ful att den blir skitsnygg. Jag tycker om plagg som är så fula att man reagerar, då finns det ju ändå någonting där. Likgiltighet är typ det värsta. 

Casa Cava – Mode, identitet och bubbel

Nu är Casa Cava äntligen i rullning igen efter ett litet uppehåll. Som ni alla måste ha längtat? I fredags fick jag (efter ca 30 mail fram och tillbaka) besök av en av Stockholms mest välklädda (och upptagna?) snubbar: Al-Wadood Suberu. Han pratade en massa stil och jag lyssnade i vanlig ordning uppslukat, samtidigt som jag skrev med ett glas cava i ena handen. Efter lite korrigering av cavarelaterade stavfel, har ni nu en sprillans ny intervju att avnjuta.

Al-Wadood Suberu

Hur ser du på mode? Vad är mode för dig?

– För mig handlar mode om ett uttryck. Mode är en förlängning av mig själv, jag tycker om att leka med teman och koncept. Eller numera är det ett uttryck, tidigare handlade det för mig om att ha mycket av allt, jag är en gammal sneakerssamlare. Men mer och mer handlar det för mig om ett uttryck, det är det jag tycker är kul. Jag tycker att det är coolt med Lagerfeld som har en outfit och rockar den. Eller en annan snubbe som heter Cornel West som är filosof, aktivist och författare, han är supertung och har en kostym och kör stenhårt på den.

Hur ser du mode som bransch?

– Det finns två sidor. Jag ser den ena sidan som ren konst med det rent kreativa, men andra sidan som en del av kommersen och det är den delen av branschen som är äcklig. Den delen bygger på att procudera något så billigt som möjligt, vilket bygger på att du förtrycker någon annan och att någon har det sämre ställt än du. Det är liksom ingen jämställd business. Modebranschen utnyttjar människor för en billig penning. Men det är en del av hur samhället ser ut i sig självt, att producera produkter så billigt som möjligt.

När uppstod ditt intresse för mode?

– Det väcktes nog ganska tidigt. Jag har kusiner som bor ute i Tumba, Daniel och Steven, som var väldigt medvetna om hur de klädde sig. Jag såg upp till dem och ville också klä mig så. När jag var elva eller tolv var jag väldigt inne i Kris Kross, jag hade en vit hoodie och ett par skitslitna jeans, jag såg säkert ut som katastrof men jag kände mig så jävla snygg i det. Det var en outfit som jag verkligen gillade och jag kommer verkligen ihåg hur jag kände mig när jag hade den på mig, jag mådde bra när jag hade på mig det.

Hur förhåller du dig till stil?

– Stil handlar om ditt uttryck. Det handlar om bekvämlighet, känsla och pondus. Att det du bär är du, det kanske är ett ganska klyschigt sätt att säga det på men det du bär är för dig och du rockar skiten ur det. Det är egentligen det som är stil.

Hur ser du på din egen stil?

– Det är svårt att försöka definiera sin egen stil. Om jag går igenom min garderob finns det säkert en röd tråd. Och om du tittar på mig är det kanske tydligt vart jag får mina influenser och referenser ifrån. Jag fattar om du tänker London och New York om du ser mig på gatan, för det är där jag hittar mina referenser.

Vilket är det bästa plagget du äger?

– Haha. Det bästa plagget jag äger. Det här är svårt. Shit vad svårt. Jag har en keps som har en misfit, som jag älskar och använder till allt. Det är en gammal baseball-keps som är i hundtandsmönster. Sen har jag en svart skjorta som jag älskar, om allting skiter sig så sätter jag på mig den där skjortan. Sen kanske det till och med är den där blå jeansskjortjackan, knapparna håller på att ramla av och jag har använt den skitmycket. Det går i perioder, det har med humör att göra.

Vilket är det sämsta plagget du äger?

– Plagg som man köper, använder en enda gång, och sen tittar man på det och tänker: vad fan köpte jag det där för? Jag har alldeles för många sådana plagg. Jag köpte exempelvis en vit bomberjacka, och jag tror att det är ett dåligt köp, jag tror att den kommer vara nice i sommar men om ett år så är jag högst tveksam till att jag kommer att tycka om den.

Vad har du på dig nu?

– Idag är det knas. Jag har Acneskor, 3sixteenjeans, Our Legacy-mockajacka, Our Legacy-jeansjacka och Our Legacy-skjorta. Men jag tänkte inte så mycket när jag satte på mig det. Jag har känt mig ganska oinspirerad idag. Jag fryser skitmycket så jag satte på mig lager på lager. Mockajackan var utgångspunkten, sen tänkte jag bara: hur fryser jag inte?

Hur ser du på trender?

– Jag gillar inte trender. De är opersonliga och de går för snabbt. Det är för mycket fokus på konsumtion. Trend är raka motsatsen till stil. Jag kan inte anse mig själv som en person som inte påverkas av trender, det gör jag ju men jag gillar inte trender. Jag försöker att så mycket som möjligt distansiera mig från trender men med en förståelse för att jag påverkas av dem.

Vilken är den fulaste trenden ever?

– Den där jävla upprullade hipstermössan, den var katastrof. Fucking katastrof. Eller den där pungen runt halsen, vad hände med en vanlig plånbok i fickan? Hela looken med hipstermössa och pung runt halsen blev rätt uttjatad efter ett tag….

Vem eller vad är din största modeinspiration?

– Snarare vad är min största modeinspiration. Det är människor och min omgivning, jag plockar bits and pieces. Det kan vara en vägg, en färgskala eller en look. Att titta på människor är det bästa jag vet, det absolut roligaste jag vet. Sen konsumerar jag jävligt mycket tumblr, det ska vi inte sticka under stolen med.

Vilket är ditt favoritmodemärke/modeskapare?

– Jag gillar Art Comes First och det de står för. Jag gillar The Brooklyn Circus och det de står för.

Annars kan ni hitta Al-Wadood här.

Casa Cava – Mode, identitet och bubbel

Denna gång fick Casa Cava riktigt finbesök. Jag fick nämligen besök av Philip Warkander – världens första modedoktor och årets vinnare av Stockholmsprisets modekategori. Philip var lite för intelligent för mig tror jag, eller för intelligent för sig själv. Jag blev ganska många gånger förvirrad innan jag förstod det genialiska han hade sagt. Det finaste han sa under kvällen var det han sa om trender: ”Trender, de är som tomtebloss, när de har brunnit upp då har de brunnit upp och det finns en poesi i det som påminner om livets flyktighet.”

Philip Warkander

Hur ser du på mode? Vad är mode för dig?

– Mode definieras av att det är en ritualiserad form av förändring, som inbegriper både en industri men också en kreativitet som hela tiden måste röra sig framåt, det måste hela tiden utvecklas och bli något nytt. Mode är väldigt poetiskt på det sättet, för det för oss in i framtiden. Kläder är ett verktyg jag använder mig av för att förstå omvärlden samt för att förankra mig själv i min samtid.

Hur ser du mode som bransch? Är den ytlig?

– Mode som bransch är rätt mångfacetterad och paradoxal eftersom den präglas av extrem originalitet och oändlig piratkopiering. Vad är ytligt, egentligen? Mode är en industri där ytan tas på allvar.

Känner du dig som en del av modebranschen?

– Många har väldigt svårt att se kopplingen mellan akademi och industri, och jag har länge varit en av dem. Men ju längre tid jag har varit i akademin, desto bättre har jag insett vilken påverkan den skulle kunna ha på branschen, genom att erbjuda kritiskt tänkande. På samma sätt kan akademin lära sig av industrins mer dynamiska inställning till kunskapsskapande.

Hur ser du på mode som en del av identitetsskapandet?

– En av modets primära funktioner är att skapa skillnader mellan kategorier av folk. Mellan man och kvinna, landsbyggd och stad, fattiga och rika. På så sätt synliggör mode många av de orättvisor som finns i samhället men bär också på möjligheten att göra gränser otydliga. Mode både förstärker och ifrågasätter orättvisor.

Vad spelar mode för roll i skapandet (och uppvisandet) av kön?

– En helt central roll. Det är en av modets främsta uppgifter. I skärningspunkten för många modefrågor finns frågan om kön. Jag tänker på den klädda kroppen, där mode under lång tid förstärkte idén om att mannen var det tänkande subjektet och kvinnan var det tänkande objektet. På senaste tiden har mode haft som funktion att ifrågasätta idén om att vi bara har två kön. På så vis kan det också finnas en subversivitet i modeuttrycket.

Hur samspelar mode och sexualitet?

– Genom att titta på mode kan vi förstå samhälleliga och kulturella ordningar. Mode kommunicerar på ytans nivå sådant som handlar om vårt inre liv. Mode kan skapa en brygga eller koppling mellan vårt inre liv och det yttre, och på så sätt synliggöra sexualiteter samtidigt som det ifrågasätter den här typen av uppdelning mellan yta och innehåll.

Hur förhåller du dig till stil?

– Jag försöker att inte fastna i en särskild smak. Smak är en konsekvens av den kontext vi befinner oss i. Jag försöker ofta att ifrågasätta varför jag tycker något är fint eller fult. Jag försöker fråga mig själv varför jag tycker att det är fint, varför har jag de preferenser jag har? Vilka värden reproduceras genom min smak och på vilket sätt kan jag ifrågasätta eller rubba på detta?

Hur ser du på din egen stil?

– I dagsläget har jag ett praktiskt problem, jag har min garderob i olika städer. Primärt i Paris. I helgen när jag var i Stockholm fick jag därför använda kläder som var upp till tio år gamla, det var det enda jag hade på plats. Det blev en tidsresa till en tid som jag har lämnat bakom mig eftersom kläder är en så stor del av vårt känsloliv, det var en märklig upplevelse.

Hur speglar mode din sinnesstämning?

– Jag var doktorand i fem år, vilket inte är ett glamouröst yrke, speciellt inte i Stockholms universitets lokaler. Jag satt i fem år och var endast fokuserad på mitt sätt att tänka, och därför var jag mest klädd i väldigt sköna kläder. När jag blev klar med min avhandling var det första jag gjorde att köpa en Gucci-kostym. Som en symbol för att nu, äntligen, kan jag klä mig i något extravagant och obekvämt. Jag måste vara klädd i något bekvämt när jag jobbar, så när jag är ledig har jag gärna någonting obekvämt på mig, och det älskar jag, det understryker att jag inte behöver prestera utan kan utforska mode på andra och friare vis än det akademiska.

Vilket är ditt favoritmodemärke/modeskapare?

– Gucci är för mig som en sexig italiensk dröm jag älskar att befinna mig i. Annars Moncler Gamme Bleu som är så innovativt att jag vid varje ny visning inte kan ta in det jag ser, det är som om min hjärna sprängs. Jag älskar när mode är så nytt att du överhuvudtaget inte kan förstå vad du ser, när det blir complete overload. När jag gick in i deras nya butik i Paris i höstas trodde jag att jag hade fått en hjärtattack, jag hade bröstsmärtor och svettningar och kunde knappt tänka, men sen förstod jag att jag bara var kåt av allt det nya. Jag kände mig förflyttad till en plats jag aldrig sett förut, en version av framtiden, och det gjorde mig knäsvag. Så ska mode fungera. Jag tycker att mode ska vara en fysisk upplevelse som påverkar dig på alla möjliga nivåer.

Vilket är det bästa plagget du äger?

– Jag köpte nyligen en vit midjekort skinnjacka från Moncler Gamme Bleu som inte alls såg ut som något jag ägt tidigare. Det var så spontant att jag var tvungen att roama i provrummet för att överföra pengar.  Jag gillade den eftersom den tvingade mig att tänka helt nytt, den passade inget jag redan hade i garderoben. När jag såg den visste jag att jag inte kunde lämna butiken utan den.

Vilket är det sämsta plagget du äger?

– Jag äger inga dåliga plagg, men jag äger fula plagg. Men de fyller ändå sina funktioner, för jag kan vara bakis eller ha influensa och då behöver jag något som känns som en stor filt. Jag skäms inte över plaggen men jag vet att jag inte kan träffa folk i dem. På 90-talet var modet väldigt 60-talsinspirerat, då hade jag byxor som jag fick stryka pressvecken på fem gånger per dag. Det där 60-talsciterandet var väldigt tidskrävande för mig.

Vad har du på dig nu?

– Jag gjorde en intervju imorse om Cheap Monday, så jag har Cheap-jeans på mig nu. Jag har en stickad Margiela-tröja som är varm och ett linne under så att jag kan ta av mig om jag blir för varm. Någonting intressant är att jag aldrig får komplimanger för tröjan sedan jag tog bort de kända Margiela-stygnen bak på tröjan. Vilket blir ett tydligt exempel på hur mode fungerar som distinktion.

Hur fungerar mode som en social distinktion?

– Om mode är en form av social stildistinktion, spelar det roll vilka varumärken du är klädd i, men de spelar roll beroende på vilken kontext du befinner dig i. När jag undervisade på en praktisk yrkesutbildning, kommenterade studenterna att jag matchade fint. Jag hade en Gucci-klocka och en Gucci-väska, men för dem var Gucci inte koden, utan bara matchning. Vilket visar på hur kontextbunden varumärkets makt egentligen är. Om jag annars befinner mig i sammanhang där folk läser just varumärket Gucci får den rödgröna färgkombinationen en helt annan mening, men där läste studenterna bara att jag är piffig. Det blev som en blixtbelysning av klassamhället.

Casa Cava – Mode, identitet och bubbel

Så blev det fredag igen och lilla Plura väntade Casa Cava-besök. Som sagt kommer jag varje fredag att bjuda över intressant folk som inspirerar mig stilmässigt för att dricka en massa bubbel och diskutera deras relation till mode, smink, stil, identitet och allt därtill. Denna fredag fick jag besök av geniet Hanna Johansson. Besöket inleddes med lagom mycket mode och avslutades med alldeles för mycket bubbel, lite så som jag hade tänkt mig att Casa Cava alltid ska vara.

Hanna Johansson

Hur ser du på mode? Vad är mode för dig?

– Mode för mig är ett system, ett jättetöntigt akademiskt svar, men jag ser på mode som jag ser på typ ekonomi. Förut jämförde jag mode med konst eller film, som har att göra med gestaltning eller fantasi. Men nu ser jag på mode som betydelsefullt för vår samtid på samma sätt som ekonomi är, väldigt betecknande för den här tiden. Mode är något som vårt samhälle i västvärlden är präglat av, att vara en vara, och konsumera sig till en identitet.

Hur ser du mode som bransch?

– Det finns ofta ett avstånd mellan branschen och industrin, och många uppenbara problem med det. På ett privat plan har jag mycket problem med modeindustrin, och har problem med att vara en person som skriver om mode. Det är någonting jag måste avveckla. Industrin är så dubbel, den etablerar destruktiva ideal, samtidigt som den är ett forum för oliktänkande.

Hur ser du på att mode ses som en ytlig bransch?

– Det är inte så konstigt. Det handlar ju om yta. Varje person som är normalt analytiskt begåvad fattar att det finns någonting under ytan. Branschen ses som ytlig för att mode behandlar just yta. Men jag tänker lite – är konstbranschen ytlig, alltså nu är jag så jobbig, för att det är en behandling av yta när pensel möter duk?

Hur ser du på mode som identitetsskapande?

– För egen del så har mode varit en del av mitt identitetsskapande, det blev så när mode började kännas intressant för mig. Jag var en sån anti-mode-person tills att jag var 13. Jag hade strumpor i sandaler och batiktröjor. Sen gick det upp för mig att jag kunde klä ut mig till alla andra eller klä ut mig till mig själv.

Hur förhåller du dig till stil?

– Jag kollar ganska mycket på vad andra har på sig och tar ställning till om jag vill göra exakt samma sak eller om jag vill göra exakt tvärt om. Om jag känner någon som klär sig fint, kan jag ta inspiration från den personen. Det är lite att jag ser någonting fint och vill vara lik det fina.

Hur ser du på din egen stil?

– Jag har en rätt snygg stil. Haha. Jag vet inte. Den kan pendla. Har ingen direkt tanke kring min stil. Min drivkraft just nu är bara att ha på mig kläder som gör mig maximalt snygg. Förut var det mer saker som skulle identifiera mig.

När är du maximalt snygg?

– Att känna sig snygg är en känsla, det betyder kanske inte att man är snygg. Jag känner mig snygg i plagg med öppen rygg, för att jag gillar min rygg. Eller när jag har på mig något med någon minigrej som är lite utöver det vanliga. Kommer jag någonstans i kostym så känner jag mig väldigt snygg för att det är något speciellt, en del av en uniform.

Vad har du på dig, vad täkte du när du satte på dig det?

– Klänning skuren i någon slags boxare-halterneck från Ann-Sofie Back med öppen rygg och vita lite utsvängda byxor från Filippa K. Klänningen är ny, jag ville ha något nytt på mig. Byxor kändes bara rätt, jag känner mig som en rnb-tjej när jag har kort klänning, så jag kände bara att jag var tvungen att ha byxor till.

Vad är ditt favoritmodemärke eller -modeskapare? Har du nåt/någon?

– Yves Saint Laurent. Haha. Jag blir blödig när jag pratar om honom. Han var en av de första modeskapare som jag bekantade mig med. Hans person fascinerar mig och allt det han gjorde, han skapade och bidrog med någonting som känns meningsfullt och unikt även idag. Han är fantastisk. Jag känner så mycket för honom som modeskapare. Jag hittade en gammal dagbok där det bara stod helt melodramatiskt: ”YSL har dött”. Jag tänker att jag måste ha varit ganska ledsen.

Vem eller vad är din största modeinspiration?

– Carolyne Bessette. För att hon var snygg. Och hon hade den bästa accessoaren ever: en ashet kille. Och Fran Lebowitz som har haft i princip samma kläder på sig sedan sjuttiotalet.

Vad har du för relation till smink?

– Jag är rätt dålig på att sminka mig, jag kan inget grundläggande men jag tycker om det. Jag har haft mycket läppstift. I tre års tid hade jag alltid läppstift, varje dag. Jag älskar hudvård, jag gör min egen deodorant och sånt. Jag skulle kalla min relation till smink ganska lustfylld.

Vilket är det bästa plagget du äger?

– En cocktailklänning från Acne som är kungsblå. Jag hade klänningen en massa i skolan när jag var typ 16, och har haft på mig den i många situationer som är positivt laddade.

Vilket är det sämsta plagget du äger?

– Jag har typ inget, det låter jättestörigt. Eller jag har många trosor som jag hatar. Mina päron är lantisar så jag kan inte förmå mig att slänga något som inte är trasigt. Jag har liksom en del fula och alldeles för stora trosor, varje gång jag tar på mig dem så känner jag bara: fy fan för dig.

Hur ser du på trender?

– Lite som på vädret. De finns. Min syn på vädret är att jag verkligen gillar alla väder, alla väder är kul på sina sätt. De är alltid beroende av vart de utspelar sig. Jag har svårt att värdera trender och det är omöjligt att distansiera sig från dem, de bara finns där, som vädret.

Vilken är den fulaste trenden ever?

– Jag ska inte säga fulaste, men jag tycker faktiskt att rent historiskt är den tid vi lever i just nu och de senaste 20-40 åren en del av den skevaste trenden. Det är för första gången trendigt att se utsvulten ut och att ha synliga ben. Jag tycker att det är fint men det är jobbigt att jag tycker det, och att det är en trend. Det är hemskt att det går trender i kvinnokroppar. Varför ska man ens förhålla sig till sin kropp på det sättet? Som en trend?

Hur ser du på att modebranschen är så ätstörd?

– Roten till det hela är väl att mode är fixerat vid vad som är nytt. Det som är nytt är ungt, och då smalt. Det är en slags perversion vid skönhetsfixering.

Finns det hopp för branschen?

– Hela modeindustrin och modebranschen har funnits rätt länge nu. Så jag tänker att det kanske kommer en modernistisk rörelse inom modebranschen – att någon trollar branschen. Att mode är en bubbla som om 50 år kommer att spricka eller utvecklas. Kanske att någon kommer att störta allting.