Igår var det vernissage för utställningen Svenskt Mode 2000-2015 på Sven-Harrys konstmuseum. Utställningen bestående av plagg, skisser, bilder och filmer dokumenterar och analyserar det svenska modet under tjugohundratalets första femton år. Jag var där med min mobilkamera (därav lite oklart ljus på de första bilderna) och pillade lite exalterat (förlåt) på plagg som jag inte kunde motstå. Det var en superfin och väldigt intressant utställning som snyggt hade fångat de specifika och typiskt svenska estetiska uttryck och trender som har genomsyrat åren. Gå nu genast till Sven-Harrys konstmuseum och kika på utställningen, men pilla INTE på de vackra Bea Szenfeld pappersplaggen och dra INTE i Ann-Sofie Back kjolen gjord av trosor.

Jag känner att själva vernissagen kräver en liten smiley-recension, kanske av helt egoistiska skäl eftersom att jag tycker att det är SÅ skoj att klicka på en knapp och så vips dyker en smiley upp. Om det är av egoistiska skäl eller inte, nedan följer en vernissage-smiley-rescension:

 Det var dresscode Svensk design: blev stressad av det.

 Det var dresscode Svensk design: kom på att jag har en GULDOUTFIT från Cheap Monday.

 Min guldoutfit matchade takterrassen.

Jag ser tjurig ut på bilden trots att min guldoutfit matchade takterrassen.

En fick lufta sig på en GULDFÄRGAD takterrass mellan varven.

Det var en massa Ann-Sofie Back-design på utställningen.

Det hade kunnat vara mer Ann-Sofie Back-design: får aldrig nog.

Det var en massa våningar med en massa spännande kläder.

 Jag hade flip flops (alltså inga problem med alla trappor).

Det serverades fancy drinkar.

Efter alla fancy drinkar började folk utan flip flops snubbla in i en i trapporna.

Sammanställt betyg: