Fendi Haute Couture/ Fendi Haute Fourrure

Vi kan ju inleda med att jag skriver några ord om Fendi. Karl Lagerfelds första Fendi-Haute Couture-kollektion även kallad ”haute fourrure”. Kollektionen bestod av päls. Alltså verkligen bestod av päls. Det fanns inte en endaste liten look som inte var pälsbelamrad. Jag förmodar att detta skulle vara något slags självdistansartat skämt, att driva med Haute Couture-pälsklyschan. Men det var inte kul. Inte alls kul. Det är tragiskt. Riktigt jävla tragiskt. Jag vill inte ens veta hur många djur som har slaktats specifikt till detta tillfälle.

 

Haute Couture är ett intressant begrepp. Det betyder (direktöversatt från franska till svenska) hög sömnad, vilket syftar på den högsta mest avancerade varianten av sömnadskonst- och innebär att modet (plaggen) är konstruerat för hand från början till slut av proffsens proffs.

Couture veckan, till skillnad från “de vanliga” modeveckorna, har ett extremt sellektivt utbud av modeskapare som får visa under den. Det är liksom ytterst få som kvalificerar för att få medverka och officiellt skapa Haute Couture. Plaggen produceras sedan efter direkt efterfrågan från kund- alltså skräddarsys dem och kostar löjligt löjligt löjligt mycket pengar. Kunderna skulle jag gissa på är oljeshejker, diplomater och kungligheter.

I och med denna exlusivitet tänker en kanske att plaggen ska vara något slags utomordentligt, overkligt magnifikt, något som ger en rysningar från lilltån till hårtopparna. Eftersom att en kan skapa just det, om en besitter den sömnadskunskapen, och produktionen är så snäv. Men så är inte fallet särskilt ofta? Det verkar mer handla om högt pris än hög modegrad.

Därav finner jag Haute Couture-mode som ganska tråkigt mode. Det finns inte så mycket mer att analysera än ”undra varför de valde pärlor istället för kristaller”.

Så, nedan följer en fåordad sammanfattning av den gångna Haute Couture veckan:

Atelier Versace

Törnrosa möter 70-talshippie.

Christian Dior

50-talets Dior möter nutida Zara.

Chanel

Det stereotypa Chanel-modet möter det stereotypa Chanel-modet.

Armani Privé

Liza Minelli går på 80-talsdisco.

Maison Margiela

Galliano möter Margiela och skapar magi. Vem vill inte gifta sig i den där brudklänningen?

Jean Paul Gaultier

Något riktigt fult möter något riktigt fult och skapar- något riktigt fult.

Valentino

Romersk goth-prinsessa möter nutida europeisk prinsessa.

Jag som Patsy Stone

Jag har haft idén om att det är hemskt töntigt att ”klä upp sig” under modeveckan. Men i samband med att inbjudningarna började trilla in genom brevlådan insåg jag att det var en ytterst löjlig idé. Så denna modevecka (med start idag!) tänkte jag (som modeälskare) ta tillfället i akt och bara vältra mig i mode. Jag tänkte inte bara frossa loss i det mode som presenteras under visningarna utan även mode i form av att planera outfits och vara jävligt lycklig över att vara sjukt snygg i tre dagar- tack vare genomtänkta looks.

Dag nummer ett av modeveckan (idag) har jag valt att lajva riktigt rik och ganska konservativ 90-tals kvinna som är besatt av Chanel (pga överklass).

Inspiration har jag hämtat rätt enkelt från 90-talets Chanel:

Resultatet är jag relativt nöjd med. Är dock riktigt besviken över att jag inte äger ett enda pärlhalsband, vilket kanske är definitionen av konservativ, får nog lov att införskaffa ett (eller fem) under dagen så att looken är komplett. Jaja, dagens resultat av dagens lajv:

Chanel pre-fall 2015

1500-talet fick äntligen göra comeback tack vare Karl Lagerfeld och hans domdering över Chanels pre-fall 2015 kollektion. Utöver 1500-tal, lite 1600 och 1700-tals referenser erbjöd kollektionen en släng härligt dagismode- tex grova blommönstrade strumpbyxor, en hel del allmoge-estetik, en släng av Madickenmode och en massa tjurfäktningsmode. Det låter som en fruktansvärt smärtsam kombination av modereferenser men det är helt fenomenalt tilltalande.

I och med SS15 säsongen blev modet från några århundraden sedan återigen på modekartan och den kommande höstsäsongen verkar gå i samma riktning, om en nu ska se till Chanels visning, vilket sätter igång ett rejält funderingsflöde hos mig. Det känns på något vis ganska obehagligt, trots att det är skitsnyggt, att mode som ofta är så framtidssträvande finner den gamla ”goda” ultrakonservativa tiden så tilldragande. Jag vet att det aldrig kan existera något som är helt nytt med tanke på att vi inte kan skapa någonting som är helt fristående från någonting som redan finns (eller har funnits) men det här nya gamla modet känns som en något desperat längtan efter dåtiden, dåtiden som det finns en anledning till att vi lämnat bakom oss.

Äh, jag kanske läser in alldeles för mycket i en simpel Chanelvisning som faktiskt var skitfin…

Chanel SS15

*SHOEGASM*

Louis Vuitton SS15

Vill ha nu genast, ser över min ekonomi, gråter lite, planerar ett sms lån.

Miu Miu SS15

Titta så vackert, jag blir knäsvag. Den höggravida Ashleigh Good stängde igår Chanels Haute Couture visning iförd bröllopsklänningarnas bröllopsklänning med GULDSLÄP. Det finns nog inget finare än en gravid kvinna. Jo vänta, nu finns det tydligen det: en gravid kvinna i Chanel.