Fendi Haute Couture/ Fendi Haute Fourrure

Vi kan ju inleda med att jag skriver några ord om Fendi. Karl Lagerfelds första Fendi-Haute Couture-kollektion även kallad ”haute fourrure”. Kollektionen bestod av päls. Alltså verkligen bestod av päls. Det fanns inte en endaste liten look som inte var pälsbelamrad. Jag förmodar att detta skulle vara något slags självdistansartat skämt, att driva med Haute Couture-pälsklyschan. Men det var inte kul. Inte alls kul. Det är tragiskt. Riktigt jävla tragiskt. Jag vill inte ens veta hur många djur som har slaktats specifikt till detta tillfälle.

 

Haute Couture är ett intressant begrepp. Det betyder (direktöversatt från franska till svenska) hög sömnad, vilket syftar på den högsta mest avancerade varianten av sömnadskonst- och innebär att modet (plaggen) är konstruerat för hand från början till slut av proffsens proffs.

Couture veckan, till skillnad från “de vanliga” modeveckorna, har ett extremt sellektivt utbud av modeskapare som får visa under den. Det är liksom ytterst få som kvalificerar för att få medverka och officiellt skapa Haute Couture. Plaggen produceras sedan efter direkt efterfrågan från kund- alltså skräddarsys dem och kostar löjligt löjligt löjligt mycket pengar. Kunderna skulle jag gissa på är oljeshejker, diplomater och kungligheter.

I och med denna exlusivitet tänker en kanske att plaggen ska vara något slags utomordentligt, overkligt magnifikt, något som ger en rysningar från lilltån till hårtopparna. Eftersom att en kan skapa just det, om en besitter den sömnadskunskapen, och produktionen är så snäv. Men så är inte fallet särskilt ofta? Det verkar mer handla om högt pris än hög modegrad.

Därav finner jag Haute Couture-mode som ganska tråkigt mode. Det finns inte så mycket mer att analysera än ”undra varför de valde pärlor istället för kristaller”.

Så, nedan följer en fåordad sammanfattning av den gångna Haute Couture veckan:

Atelier Versace

Törnrosa möter 70-talshippie.

Christian Dior

50-talets Dior möter nutida Zara.

Chanel

Det stereotypa Chanel-modet möter det stereotypa Chanel-modet.

Armani Privé

Liza Minelli går på 80-talsdisco.

Maison Margiela

Galliano möter Margiela och skapar magi. Vem vill inte gifta sig i den där brudklänningen?

Jean Paul Gaultier

Något riktigt fult möter något riktigt fult och skapar- något riktigt fult.

Valentino

Romersk goth-prinsessa möter nutida europeisk prinsessa.

My Little Rick Owens Pony

I samarbete med Luisa Via Roma har ett antal stora modehus designat varsin My Little Pony- som nu auktioneras ut på eBay till förmån för Rädda Barnen och deras pågående arbete med de barn som utsatts i samband med jordbävningen i Nepal.

Jag tycker alltid att det känns lite skevt (blir ofta lite lätt illamåeende) när barnkläder eller leksaker kostar mer än gemene hens månadshyra- ett barn är knappast i behov av en My Little Goth Pony för 10 lax för att ha kul. Det är en sån obehaglig del av konsumtionssamhället.

Men, denna leksaks syfte är att kosta mycket- för att kunna ge mycket till de som verkligen behöver hjälp, så då är det väl toppen att kunna utnyttja rika ytliga föräldrar?

I och med detta uppstår dock någon slags förlängning av den där konsumtionsbaserade skevheten- ett barn leker med en My Little Versace Pony, samtidigt som att ett annat barn precis blivit av med sitt hem. Det säger en hel del om hur världen ser ut.

My Little Fendi Pony

My Little Versace Pony

My Little Roberto Cavalli Pony

My Little Emilio Pucci Pony

My Little Balmain Pony

My Little Kenzo Pony

My Little Marni Pony

My Little Missoni Pony

FENDI SS15

Hittills har Milano levererat genomgående BRA mode, det är generellt skitsnyggt och underhållande. Fendis SS15-kollektion var inget undantag, den erbjöd intressant och nytänkande konstruktion av plaggen (vilket är rätt väntat av Fendi), övergripande bra silhuetter, spännande materialval, tilltalande färgval, underhållande små detaljer osv- jag skulle vilja kalla det för en trevlig kollektion. Det är en sjukt trevlig kollektion. Den är dock inte så värst nyskapande och den triggar heller inte igång några direkta känslor hos mig, mer än ”fan vad snyggt”- vilket kanske är ett rätt dåligt betyg? Jag vet inte. Mode kanske bara får lov att vara trevligt ibland.

Idag lanserar Fendi en app där en kan designa sin egen Fendi Baguette-väska. OBS: detta är sant, det är inget taskigt modeskämt. Den ikoniska väskmodellen Baguette som lanserades för drygt femton år sedan och gjordes populärare än populär av (självklart) Carrie Bradshaw finns nu tillgänglig, att med hjälp av några klick, se ut exakt så som en vill att den ska se ut. Med hjälp av appen myBaguette kan en (om plånboken tillåter) matcha sin kära fendiväska EXAKT med sin egen smak. Om jag hade oändligt mycket pengar (som SÅ många har) hade jag nog aldrig lagt ifrån mig telefonen och den där appen. Det här är väl kanske varje modenörds dröm? Tänk er: en app, en klassisk väska, några exalterade klick, sen ren väskmagi. Alla andra väskor som designas av någon annan än en själv kan nu liksom slänga sig i väggen. Smaken är som baken, och Fendi fattar det. Om det går ska jag ladda ner appen och göra en massa väskor utan att köpa dem. Jag ska app-fönstershoppa tills mina fingrar blöder.

Nu blev det tredje kampanjinlägget här på bloggen, så jag tänker att det får börja gå på rutin, jag verkar ju inte kunna slita mig från bläddrandet. Vad kan jag nu tänkas säga om den här Fendi-kampanjen från 2000? Då tänker jag utöver brist på frukost, lunch och middag för modellerna (eller en ser inte den manliga modellen ordentligt men jag gissar på att han inte heller käkat på ett tag). Någon som kan gissa? Kan det vara någonting med färgkombinationerna? Kan det vara någonting med skorna? Svar ja. Den här lilla modenörden är i extas just nu. Det här är nog lekplatsfärkombinationernas urmoder. Kampanjen får mig direkt att tänka på någon pinsamt god glass med bisarrt mycket färgämnen i, som en helt överförtjust äter lite för ofta på sommaren. Skorna är bara helt felfria. Den fantastiska människan som lyckas få tag på de där skorna och ger dem till mig får allt jag äger och har, det lovar jag, eller allt förutom de skor jag äger. Tack på förhand. *Väntar med spänning*