Donatella Versace & Riccardo Tisci 

Att ett anrikt modehus använder sig av ett annat anrikt modehus chefsdesigner som dess kampanjansikte har, vågar jag påstå- aldrig inträffat förut. Därav skriade jag till pinsamt högt (som den modetönt jag är) över nyheten om att Donatella Versace ska medverka i Givenchys kommande höstkampanj.

Det känns väldigt ”på tapeten” att använda personer som faktiskt står för någonting i just modekampanjer (alltså inte bara anonyma modellansikten) då kändisar domderade SS15-kampanjerna. Vi fick se Kimye för Balmain, Joan Didion för Céline, Julia Roberts för Givenchy, Madonna för Versace o.s.v. MEN i den här kära lilla modebranschen måste en tapet bytas ut ungefär lika snabbt som den hamnat på väggen. Därmed kan det alltså tänkas att det nu börjar bli dags att hitta någonting nytt att byta ut kändisarna med.

Jag tänker att ha en modeskapare i en annan modeskapares kampanj kanske kan vara den nya kampanjtrenden. Inte bara för att nyheten om Donatella x Givency råkade dyka upp utan även för att det är helt givet att Riccardo Tisci skulle vara den chefsdesigner som först bryter denna kändiskampanjtrend och initierar en ny kampanjtrend. Eftersom att han, som jag tidigare nämnt, alltid ”får en att tänka och känna- fan vad RÄTT, som om en undermedvetet suttit och väntat på exakt den där kollektionen.”- i detta fall kampanjen.

Snälla låt detta vara en ny trend. Jag avlider och återuppstår om så är fallet. Jag vill inget hellre än att se Tom Ford i Vivienne Westwood, Michael Kors i Jean Paul Gaultier, Rei Kawakubo i Dolce&Gabbana o.s.v. Snälla.

Balenciaga AW15

Att Alexander Wang gör såhär bra mode för Balenciaga gör mig nästan lite arg. För att jag hade fel, så fel, ja- jag hade fel. Jag vill nästan ta en av de där geniala häftstifts-detaljerna och stämpla dem i mitt eget ansikte och säga ”skäms”, ”Alexander Wang är inte en trendslavstråkig, oinspirerade och icke-innovativ designer” för den här kollektionen var allt annat än det. MEN jag har lärt mig en läxa nu, en ska inte hålla på och vara överdrivet skeptisk och döma ut modeskapare i förtid. 

Christian Dior AW15

Okej, vi inleder med skorna. De där LÖJLIGT LÖJLIGT LÖJLIGT fina skorna som PLÅGAR mig för att min plånbok ekar tom. Kollektionen i det stora hela var som en vill att Raf Simons Dior ska vara- klassiskt, elegant, underhållande och lite oväntade skärningar eller material/färgval. Ingen kollektion är den andra lik, även om de alla är estetiska systrar, vilket kanske är definitionen av hur ett märke bör producera mode.

Givenchy AW15

Det är någonting med Riccardo Tisci, någonting väldigt speciellt. Han träffar rätt varje gång. Han får en att tänka och känna- fan vad RÄTT, som om en undermedvetet suttit och väntat på exakt den där kollektionen. Jag har nog inga fler kommentarer än: var god fortsätt producera såhär grymt mode.

Sen får vi inte glömma Maison Margiela-kollektionen, men den är alldeles för bra för att ens vistas på en lista bland massa andra kollektioner.

Alla bilder från Style.com

Modellen för Givenchys SS15-kampanj är 47 år, (relativt) oretuscherad och ser inte ut som fem år i kroppen- alltså en vuxen kvinna. Riccardo Tisci har med andra ord castat en vuxen och fantastiskt vacker Julia Roberts till den kommande vårkampanjen.

Givenchy SS15

Det här var ungefär det jag har längtat efter att Givenchy skulle göra härnäst, jag hade ingen aning om att det skulle se ut just såhär- men jag har längtat efter att det skulle kännas exakt såhär. Jag har längtat efter mode som startar en ohejdbar känslostorm inom mig och får min kropp att skälva av njutning. Det må låta överdrivet, till och med jätteöverdrivet- men när en älskar mode så innerligt som jag gör händer faktiskt det där när något är bra. När något är riktigt bra, och ja- Givenchys SS15 kollektion var sådär riktigt bra.

En får se 1700-talets (vilket verkar vara säsongens trend?) romantiska (men högst obekväma) korsett-mode, som möter antikens Roms gladiatormode, som möter dramatiskt 1800-tals vampyrmode och sedan möter en släng av sexigt 90-tals Gucci. Det låter hysteriskt fult när en skriver ner det, men ni ser ju hur overkligt jävla vacker kollektionen är. Den avancerade konstruktionen med små små detaljer överallt kan jag bara inte sluta titta på och fascineras av, jag vill bara dyka rätt in i bilderna och få pilla på plaggen.

Åh tack Riccardo Tisci för att du får mig att känna såhär.

*pillar mentalt på den stickade klänningen med nitprydda läderdetaljer*

Jag har nu bestämt mig för att det här är den absolut bästa looken diverse herrmodeveckor haft att erbjuda denna säsong. Jag vet att Paris herrmodevecka inte är över än, men inget kommer att kunna besegra det här. Det enda som korrekt förklarar vad jag känner när jag ser den här briljanta looken är den där emojin med hjärtögon. Varför finns det ingen sådan knapp jag kan trycka på här? Jag vill att ni ska kunna titta på emojin samtidigt som ni tittar på ovanstående bild. Jag vill det så hemskt gärna. Infogar en bild på emojin istället: