…var dessa skor:

Atelier Versace Couture Fall 2015

Fendi Haute Couture/ Fendi Haute Fourrure

Vi kan ju inleda med att jag skriver några ord om Fendi. Karl Lagerfelds första Fendi-Haute Couture-kollektion även kallad ”haute fourrure”. Kollektionen bestod av päls. Alltså verkligen bestod av päls. Det fanns inte en endaste liten look som inte var pälsbelamrad. Jag förmodar att detta skulle vara något slags självdistansartat skämt, att driva med Haute Couture-pälsklyschan. Men det var inte kul. Inte alls kul. Det är tragiskt. Riktigt jävla tragiskt. Jag vill inte ens veta hur många djur som har slaktats specifikt till detta tillfälle.

 

Haute Couture är ett intressant begrepp. Det betyder (direktöversatt från franska till svenska) hög sömnad, vilket syftar på den högsta mest avancerade varianten av sömnadskonst- och innebär att modet (plaggen) är konstruerat för hand från början till slut av proffsens proffs.

Couture veckan, till skillnad från “de vanliga” modeveckorna, har ett extremt sellektivt utbud av modeskapare som får visa under den. Det är liksom ytterst få som kvalificerar för att få medverka och officiellt skapa Haute Couture. Plaggen produceras sedan efter direkt efterfrågan från kund- alltså skräddarsys dem och kostar löjligt löjligt löjligt mycket pengar. Kunderna skulle jag gissa på är oljeshejker, diplomater och kungligheter.

I och med denna exlusivitet tänker en kanske att plaggen ska vara något slags utomordentligt, overkligt magnifikt, något som ger en rysningar från lilltån till hårtopparna. Eftersom att en kan skapa just det, om en besitter den sömnadskunskapen, och produktionen är så snäv. Men så är inte fallet särskilt ofta? Det verkar mer handla om högt pris än hög modegrad.

Därav finner jag Haute Couture-mode som ganska tråkigt mode. Det finns inte så mycket mer att analysera än ”undra varför de valde pärlor istället för kristaller”.

Så, nedan följer en fåordad sammanfattning av den gångna Haute Couture veckan:

Atelier Versace

Törnrosa möter 70-talshippie.

Christian Dior

50-talets Dior möter nutida Zara.

Chanel

Det stereotypa Chanel-modet möter det stereotypa Chanel-modet.

Armani Privé

Liza Minelli går på 80-talsdisco.

Maison Margiela

Galliano möter Margiela och skapar magi. Vem vill inte gifta sig i den där brudklänningen?

Jean Paul Gaultier

Något riktigt fult möter något riktigt fult och skapar- något riktigt fult.

Valentino

Romersk goth-prinsessa möter nutida europeisk prinsessa.

Maison Martin Margiela SS15 Haute Couture

Igår presenterades John Gallianos första kollektion för Margiela och det är kanske en av de knepigaste visningarna för mig att skriva om. På något vis vill jag bara förtränga att Galliano har fått tillträde till en maktposition i modebranschen igen men som modebevakare är det liksom ingenting en bara kan trycka undan eller strunta i att uppdatera om. Att John Galliano visar sin första kollektion som Creative Director för ett av världens största modemärken är kanske en av de viktigaste visningshändelserna modesfären kan erbjuda och det blir därav omöjligt att inte skriva om det.

Så, med det sagt och om vi ska tala om visningen i sig utan allt det problematiska runt omkring så levererade Galliano allt det jag hade tänk mig att han skulle göra. Jag hade förväntat mig exakt detta, exakt denna Margiela/Galliano perfektion. Det finns liksom en anledning till att han blir insläppt i branschen igen- för rent kreativt behöver den Galliano. Balansen mellan den helt galna, kaotiska ful/snygga Galliano estetiken och Margielas ”svåra”, svala liksom något sträva estetik är inget annat än fenomenal. Det är så fantastiskt välbalanserat. Om det hade svängt lite mer åt det ena eller det andra hållet (om vi hade fått se fler oklara draperingar ihopparade med minishorts eller ytterligare en klassisk Margielakostym) hade det förmodligen blivit ett rejält magplask, vilket kanske är det som gör Galliano till den modekung han erkänts vara- balansen och kontrollen i den totala kaosen.

YES. Jean Paul Gaultier, som först placerade Andrej Pejic i rampljuset, snappar nu upp ännu en personlighet som utmanar våra idéer kring kön. Eurovision Song Contest vinnaren Conchita Wurst fick stänga gårdagens Jean Paul Gaultier haute couture visning, och det var magnifikt. En helt otrolig klänning, en skitsnygg Conchita och en extremgullig Jean Paul Gaultier som skuttar omkring, kan det bli bättre? NEJ.

Titta så vackert, jag blir knäsvag. Den höggravida Ashleigh Good stängde igår Chanels Haute Couture visning iförd bröllopsklänningarnas bröllopsklänning med GULDSLÄP. Det finns nog inget finare än en gravid kvinna. Jo vänta, nu finns det tydligen det: en gravid kvinna i Chanel.