I onsdags var det som sagt den tredje och sista dagen av Stockholms modevecka och utöver den efterlängtade Beckmansvisningen visade också ALTEWAISAOME sin A/W14 kollektion.

ALTEWAISAOME A/W14 (Bilder Stureplan.se)

Natalia Altewai och Randa Saome är Stockholms modeheroes, tack för att ni finns. Som vanligt känns allting som visas upp så himla osvenskt på något vis, det saknar den där krystade återhållsamheten som så mycket annat har. Likt tidigare kollektioner gick denna också i geniernas tecken. Vi fick se de där klassiska ALTEWAISAOME- vassa skärningarna som de gör så bra, de kontrasterande materialinslagen och färginslagen samt de där rektangulara detaljerna och linjerna som bryter av så mästerligt. Jag älskade de konstiga blomdetaljerna i något oklart material som kändes så himla awkward på ett helt underbart sätt. Kollektionen var verkligen ALTEWAISAOME rakt igenom men de gjorde det kanske ännu lite bättre denna gång? Jag var nog inte den enda som satt med dregel i mungipan under visningen i alla fall. Någonting som avvek från tidigare kollektioner var att de vågade röra vid kvinnokroppen på ett helt nytt sätt (se utöver ”kvinnokropparna” på bilderna), de gjorde sina boxiga plagg men drog åt dem i midjan och blandade boxigt och kroppsnära från första till sista look. OCH jag vill ha allting.

Sådär, klart slut från modeveckan nu.

Igår var det den tredje och sista dagen på Stockholms modevecka, liksom den tredje och sista dagen på min modefylla/modebakfylla. Beckmans Designhögskolas sistaårsstudenter på modeprogrammet visade igår upp resultatet av sitt samarbete med sju svenska modemärken – tolv modestudenter tolkade de olika modemärkena. Jag ser ALLTID mest fram emot att titta på vad Beckmanseleverna visar, de har någon slags naiv passion som alla de andra aktiva i branschen inte har. De brukar också vara duktiga på modellcastingen, i år var det en salig blandning av olika kroppar, vilket förtjänar pluspoäng.

Här kommer mina tre favoriter:

Therese Lööf: Diana Orving

Om ändå Diana Orving gjorde dessa kläder. Det var så fint att det gjorde lite ont, så vackra och framförallt skickliga draperingar. Det syntes att designern verkligen lagt ner sitt hjärta i varje liten tygkvadratmillimeter.

Nhina Svensson: Örjan Andersson

Nhina Svensson var en av de två som tolkade Örjan Andersson och gjorde definitivt den mest spännande tolkningen. Det var så som en tolkning borde vara, luktade Örjan men hade en skarp genomträngande doft av designern själv.

Leonard Kocic: Filippa K

Haha, att Filippa K ens kan göras såhär intressant? Leonard Kocic var överlägset bäst, jag vill att han nu med en gång startar sitt eget märke. Han BEHÖVS på den svenska modescenen och jag vill genast se mer, mer och mer.

Sen måste jag bara tillägga att Ulrika Runius gjorde en slags rip-off på min alltime favourite Rick Owens visning, både looken och modellernas aggressiva danssteg påminde en aning för mycket om den visningen. Titta på hela Beckmansvisningen här, och Rick Owens SS14 här:

Dag nummer två visade bla. Diana Orving, Ida Sjöstedt och Dagmar men de visningar som jag fastnade för var Cheap Monday (som väntat) och nykomlingen Ida Klamborn.

Cheap Monday A/W14

Cheap Monday, Cheap Monday, Cheap Monday, det var så fint. Jag blev varm i hela kroppen och hjärtat slog några extra slag. När jag klev in i danslokalen på Kulturhuset möttes jag av någonting som såg ut som ett skoldisco. Det stod ett flertal par och dansade tryckare under strålkastare. Det som skilde det här skoldiscot åt från de som jag själv minns, var avsaknaden av hårgele, glitterspray och ljusblå skjortor samt att vartannat danspar inte var en heterokonstellation. När musiken gick igång släppte paren varandra och började gå. Det spelades nostalgisk musik, som en själv lite obekvämt har dansat en och annan tryckare till kring 2001. Kollektionen var väldigt lekfull, på gränsen till barnslig, och det osade osäker tonåring på det där sättet som bara Cheap Monday lyckas få till och göra mode av. För att matcha 2001-vibben var modellerna dekorerade med Margot Tenenbaum frisyrer och smink. Likt BACK använde sig Cheap Monday helt ogenerat av ”billiga” material som en inte kan göra annat än att älska. Den bredribbade manchestern och de plastiga färgglada skorna gav mig gåshud.

Visningen kändes exakt på det sättet som Cheap Monday ska göra, underhållande.

Ida Klamborn A/W14

Silvana Imam (Ida Klamborn A/W14)

Ida Klamborn blev utsedd till årets nykomling på Elle-galan den 17e januari, hon visade för första gången sin kollektion på Mercedes Benz Fashion Week igår. Det var en grymt. Visningsmusiken bestod av ett liveframträdande av rapparen Silvana Imam som satte en riktig power-prägel på hela situationen. Kollektionen gick i svart, vitt och rosa. Hon hade gjort ett eget mönster som jag vill beskriva som armé-tetris. Hela kollektionen var lite som armé-tetris. Det var en stark kollektion som utstrålade makt kombinerat med ett väldigt uppspelt och lättsamt uttryck. Plaggen såg lite ut som tetrisbitar som passats ihop, bla. de tunga vida byxorna med avvikande färgblock ihopparade med nättare linnen över vida skjortor. Varannan look var helt perfekt men varannan kändes lite off och felplacerad, som när en inte hinner klicka en sista gång och tetrisbiten lägger sig vågrätt istället för lodrätt. Med lite tid så kan Ida Klamborn tänkas vara en framtida svensk modequeen som kan komma att briljera och fylla ut ett tomrum på den Svenska modescenen. Övning ger färdighet.

(Återigen, snodda bilder från Stureplan.se, tydligen min nya favvosajt).