Tom Ford SS15

En oemotståndlig blandning av sexig 90-tals Tom Ford designad Gucci och Ida Sjöstedt (SS15) tolkad 70-tals disco levererade Tom Ford visningen igår under Londons modevecka dag nummer tre. Nu sitter jag här alldeles uppjagad vid datorn och känner bara- kan det bli bättre? Nej. Tom Ford kan fan inte bli bättre. Jag känner ett pinsamt starkt sug att ta ett sms-lån för att kunna införskaffa den där sjöjungfruartade lack-brallan.

Jag hade tänkt att jag skulle uppdatera ordentligt om New Yorks modevecka men jag har haft en så doucheig förkylning som har kommit och gått helt opolitligt och gjort min hjärna till ett oförstående mos, så nu får det lov att bli en sammanfattning av det hela istället. Jag vet, New Yorks modevecka slutar inte för ens imorgon men de mest intressanta visningarna som är kvar är liksom Calvin Klein och Marc Jacobs- alltså kommer en sammanfattning i form av de bästa visningarna veckan levererat helt divigt redan idag:

DKNY SS15

Versus Versace SS15 + Min favoritperson Donatella

Maison Martin Margiela SS15

Betsey Johnson SS15

Alltså, Betsey Betsey Betsey, jag vill bara falla ner på knä och kyssa dina fötter. Visningen var som en slags galen invigning av hennes satsning på att skapa brudklänningar och en enda stor hyllning till kärlek. Att gifta sig har inte varit någonting jag själv velat göra, det har till och med varit någonting jag satt mig emot, men den här visningen fick mitt hjärta att slå några tusentals extra slag och jag vill omedelbart gifta mig i en genomskinlig plastklänning.

En modevisning likt denna, en bröllopsvisning som utmanar bröllopsideal är ingenting vi ser var dag, även om vi så gärna skulle vilja det. En queer bröllopsvisning som skriker rätt ut att alla får gifta sig och att kärlek inte är begränsad till den heterosexuella är ingen småsak, det händer inte- trots att det är år 2014. Det behöver hända, det behöver verkligen hända. Tack vare Betsey Johnson hände det äntligen igår och det publicerades på världens kanske största modehemsida: Style.com. Att Sharon Needles (allas favoritdeltagare från RuPaul’s Dragrace) dessutom fick stänga visningen i en enorm bakelse-brudklänning fick mig att rysa helt okontrollerat. Ja, vad ska en säga? Hur fan ska någon annan visning kunna toppa detta?

Igår satte New Yorks modevecka igång och jag är självklart toppenexalterad. Den första dagen är dock i vanlig ordning supertrist och det enda som är något spännande är VFiles, vilket är en modehemsida som sedan SS14 anordnar en visning vars syfte är att stödja unga designers. Här kommer årets medverkande designers:

Tigran Avetisyan SS15

Hye Gin Hamm SS15

Dasha Selyanova SS15

De uppdragna-stringtrosor-inspirerade-detaljerna sköt en amors pil rätt i hjärtat på mig. Herre min hengud vad den pilen träffade mitt i hjärtat.

Detto Kazuma SS15

De två givna favoriterna är Dasha Selyanova (främst tack vare string-grejen) och Detto Kazuma, med den ytterst enkla anledningen att det var oerhört estetiskt tilltalande och faktiskt nyskapande. Jag tycker att det är så hemskt viktigt att lyfta fram unga designers, men de två första kollektionerna känns tyvärr redan gjorda vilket gör mig så avtänd- även om det är snyggt. Som en plastfantast blir jag så lycklig av Dettos kollektion. Den får mig att tänka på en grön plastjacka jag hade cirka 2002 som var det finaste plagget jag någonsin ägt, jag överdriver inte nu- det var en helt galet snygg jacka som jag kände mig så jävla frän i. Jag vill ha alla plastiga plagg från ovanstående kollektion för att jag vill känna mig sådär lycklig och tuff igen. Överhuvudtaget känns 2002 helt rätt just nu, varannan kollektion jag har betraktat under den senaste tiden har haft tydliga 2000-talets första år referenser.

För information om de olika designerserna klicka här.

Såhär inför den kommande modeveckan tänkte jag att en liten throwback i form av tre trevliga saker som hände under förra modeveckan skulle vara himla trevligt.

1:

På Beckmansvisningen som använde sig av icke-modeller (alltså en blandning av kroppar och inte bara vita, unga och trådsmala) dök min vän Billy upp- som är en av de roligaste och smartaste personerna jag känner. Alltså blev jag på det bästa av bästa humör jag kunde vara på den dagen tack vare castingen.

2:

Silvana Imam uppträdde på Ida Klamborns visning, det var så overkligt bra och hela upplevelsen var bara så POWER. Jag måste verkligen få uppleva det igen i modesammanhang. Jag måste få göra det. MÅSTE.

3:

BACK-visningen ackompanjerades av en BACK-armé bestående av sjukt bra människor i Ann-Sofie Back frisyrer och BACK från topp till tå på en av avslutningsfesterna. En liten del av armén utgjordes av mina vänner Mi och Lydia som var brutalsnygga och min kvälls primära (och fantastiska) underhållning. Ett litet minus med kvällen var att en blandade ihop alla Ann-Sofie-kloner vilket blev rätt frustrerande efter att alla drinkbiljetter konsumerats, en gav liksom upp tillslut.

HEJ BLOGGEN

Nu tänkte jag tjata om den där pälsen igen, men det får ni stå ut med/glädjas åt(!?). Jag tänker tjata tills att det inte finns något mer att tjata över.

Hyein Seo A/W14 (Jag lyckades alltså göra ett litet spexigt kollage, börjar bli helt bloggrutinerad nu).

Igår drog New Yorks modevecka igång som håller på till den 13e februari, dag nummer ett hade Modehemsidan VFiles en visning där vi fick se tre kollektioner av tre stycken unga ”up-and-coming” designtalanger. VFiles anordnade en visning (för andra gången) för att stödja och lyfta fram unga designers. Det är ett väldigt bra initiativ då unga designers behöver både ekonomiskt stöd liksom möjligheten att få ta plats och synas. Det är SÅ viktigt att lyfta fram unga designers som har nya och färska idéer- vilket krävs för att en bransch ska kunna utvecklas, och modebranschen har ett speciellt behov av att utvecklas och ändras. Nu till en av de som visade upp sin kollektion: 26 åriga Hyein Seo som går sin mastersutbildning på Royal Academy of Fine Arts i Antwerpen. Kollektionen var inspirerad av 80-tals skräckfilms hjältinnor blandat med ”street culture”. Hyein Seo menar att kollektionen skulle vara komisk och inte läskig, trots skräckfilmsinspirationen och ”Fear”-texterna. Jag tycker att kollektionen är läskig, den gör mig mörkrädd. Jag blir rädd när en ung människa, som har möjligheten att ta fram och visa upp nya perspektiv, inte gör det utan är med och reproducerar ett såååå ledsamt pälsideal. Fear-texterna för mina tankar till rädslan som djuren instängda i burar på pälsfarmar måste känna inför att bli mördade- för att sedan bli omkringburna av någon okritisk diva. De stora luddiga plaggen var tydligen gjorda i fuskpäls men- kom igen, det är fortfarande ett pälsmode som inte bara visas upp utan också uppmanas. Enligt Style.com var även en hel klänning gjord av angoraull (den längst ner längst till höger i det lilla kollaget) vilket känns rätt- ja, pinsamt. Kanske någon som har missat den enorma modedebatt som pågått världen runt?