Besökte geniet Linnéa Sjöbergs atelje. Gick helt salig hem med en till våt t-shirtdröm och en ny tatuering (förlåt mamma).

Idag var jag på sjukt dåligt humör, det kändes lite som att jag skulle råka gorma åt något stackars barn som kanske låter för mycket på tunnelbanan. Så, jag bestämde mig för att göra det jag ibland gör för att hantera en kass dag: shoppa, kan tänkas låta klyschigt men det är fan så bra medicin mot irritation eller nedstämdhet. Har dock sjukt dåligt med pengar just nu av oklara anledningar (skor?) så jag gick in på Stadsmissionen för att gå loss för ca 100kr. Någonting jag borde göra oftare för att slippa post-shopping pengarelaterad ångest. Eller bara sluta konsumera? Jaja. Gick in och fnissade åt några gamla douchebag-t-shirtar från ca 2002 (t-shirts som killar med blonderade toppar och spiky-hair hade) och hittade några plagg som gjorde mig våt i modebrallan. Alla plagg i de enda färgerna jag vill ha på mig just nu, rött och svart. Jag hittade en helt enorm kjol i ett spännande material som jag tänkte sy om till en svintight klänning, tyget lär ju räcka eftersom att jag är ca 1,5m lång.

Nu till en fråga, angående Moscow Madames t-shirten jag införskaffat: står det för någonting som är opassande för mig att ha på mig? I så fall får ni gärna meddela mig så att jag kan hänga den på väggen istället, och sen ta ner den varje gång jag har besök.

Jag antar att ni tänker något i stil med: vadå gå loss? 4 plagg? Men gå loss är inte detsamma som att köpa för mig. Efter många år av second hand shopping har jag äntligen lärt mig en taktik för att inte spåra ur totalt (och komma hem med en kasse varav hälften aldrig används) men ändå få gå loss i själva butiken. Jag tänke nu dela med mig av den fantastiska taktiken som låter en ohämmat splurgea men sen ändå lyckas hejda sig inför kassan:

1. Gå ett varv, var så girig du bara kan.

2. Prova.

3. Titta på allt tillsammans och sortera ut.

4. Ta ett varv till, var om möjligt ännu girigare.

5. Prova.

6. Titta på allt tillsammans och sortera ut.

Upprepa detta några gånger, så lovar jag att en kommer hem med det bästa, men har ändå fått tillfredsställa sitt ”rejva runt och plocka på sig allt en går igång på”-behov. Varning: detta är högst tidskrävande så det är absolut inget för lunchshoppingen, då blir en bara arg och stressad, vilket förstör hela syftet.

Det här är min absolut bästa t-shirt, fick den av min bästa vän Mi under en bakis-shoppingrunda, det är möjligtvis till och med mitt bästa klädesplagg. OBS: är inte full på översta bilden, ser bara ut sådär när jag får en blixt i ansiktet.

Lyckades lägga vantarna på min senaste förälskelse. Den där som jag dreglat över och inte kunnat sluta tänka på sedan första gången jag såg den. Hejdå Jesus was a ginger, jag är helt över dig nu.

//SLATT HUNTER AND PROUD.

I tisdags var det release för boken Salong Flyttkartong och jag var helt exalterat där med min kamera(aka min telefon) och mitt anteckningsblock(aka min hjärna).

Linnéa Sjöberg

Boken är en sammanställning av konstnären Linnéa Sjöbergs konstprojekt Salong Flyttkartong– en mobil hemmatatueringsstudio som existerade under loppet av två år. Den mobila tatueringsstution flyttade omkring och erbjöd spontant tatueringar och blev till ett slags ständigt pågående performativt konstverk. En limiterad upplaga av boken har också producerats och visades även den upp på releasen. Den limiterade upplagan Act before thinking är en porträttserie bestående av totalt sju killar (en bok dokumenterar en kille) som varit delaktiga i Salong Flyttkartong och även fungerat som inspirationskällor för projektets karaktär. Boken hålls helt genialiskt och opretentiöst ihop av plastfolie som vanligtvis används för att skydda tatueringsutrustning. Linnéa Sjöberg har minst sagt gjort en intressant dokumentation av ett slags socialt experiment och en avklädd och intim uppvisning av identitet.

Hela releasens aura var i fantastiskt samspel med bokens. Utöver att releasen var helt grym hittade jag också någonting enastående, nämligen en ersättare för min våta t-shirtdröm Jesus was a ginger: Linnéas t-shirt. Jag menar HUR många har inte skämsigt jagat slattar på krogen? Och HUR bra stämning skulle det inte bli om alla bara erkände det? Alla behöver den där tröjan.