Dessie:
Saxat från Dessies blogg.
När vi ändå är inne och diskuterar föräldraskap så kan vi väl kika lite på en kommentar som ramlat in på Dessies senaste inlägg där hon berättar om sin sons födelsedag.
Jag är den första att kritisera Dessies dåliga engagemang för sin blogg men vad gäller hennes föräldraskap så tycker jag inte det finns någonting annat att säga än att Dessie verkar vara en bra förälder.
Kommentaren som kom in handlade om att läsaren undrar hon Dessie kan lämna bort sin son till barnvakter flera gånger i veckan om hon nu älskar honom så mycket.
Dessies svar är precis så som jag känner inför mina syskonbarn. Jag ÄLSKAR att sitta barnvakt åt dem och tror faktiskt att det ger MIG mer än exempelvis min syster och hennes man om de får en kväll på tu man hand.
När jag var liten så älskade jag att vara hos mina mor och farföräldrar, någonting jag ofta var på sommarlovet då de tyvärr bodde en bit bort från oss. Det var för att JAG ville det – inte för att mina föräldrar ville ”bli av med mig” eller älskade mig mindre.
Det är väl ändå skillnad på att skaffa en betald barnvakt åt sitt barn än att de är hos sina mor och farföräldrar ibland?
Detta har inget med Dessie att göra.
Jag blev så full i skratt när jag kollade Bookens instagram när dottern skulle på The Weeknds konsert.
Jag vet att det bara är min störda sinne som tänker i dessa banor men när hon taggar The Weeknd och sedan skriver på engelska så känns det som att hon vill att han ska upptäcka hennes dotter och i Bookens magiska värld bli blixtförälskad och låta Anna bli svärmor åt en världskändis.
Så som hon stolt visat upp sina f.d svärsöner i sociala medier så skulle ju detta få hennes instagram att explodera av emojis och stolthet.
Jag skäms över att jag ens tänker i de banorna men så är jag också skadad av Bookens eviga cirkus. 🙂
Min son är hos släktingar minst ett par timmar varje vecka. Win för alla inblandade ju 😀
Min dotter är hos sin mormor säkert en gång i veckan, jag tycker att det är viktigt att dom har en nära relation. Säger alltid ”barnvakt”, jag tycker att det är barnvakt om någon vaktar ens barn som inte är mamman eller pappan.
Håller med, barnvakt är det definitivt när dom är hos mor/farföräldrar! Tycker också det är bra för barnen att vara hos andra vuxna ☺️
Var hos min morfar en timme om dagen som liten. På 90-talet fick inte syskon gå hos dagmamma eller dagis när småsyskon fötts, så för att underlätta för mamma och för att ge mig chans att få vara ifred var jag hos morfar. Jättemysigt ju!
Det där med att man ska skämmas för att lämna bort sina barn på dagis/till släktingar/vänner/barnvakter känns som en jävligt västerländsk idé.
I det land jag har ursprung tas barnen om hand av både hela tjocka släkten och grannskapet. Jag har själv den upplevelsen och är enormt tacksam för det. Dels för att mina föräldrar ändå inte var så jävla roliga att umgås med 24/7 och dels för att jag tror att det till stor del har gjort mig väldigt trygg i sociala situationer och med andra människor.
Det här talade jag och mitt syskon aktivt om när hen fick barn. Att vi skulle se till så att barnet blev trygg med att vara bland andra utan mamma och pappa redan i tidig ålder. Inte genom att tvinga barnet, men genom att utsätta det för det så tidigt och ofta som möjligt.
Både jag och mina syskon har alltid varit trygga och självsäkra när vi har blivit bortlämnade hos andra. Såklart finns det ju individuella skillnader som gör att vissa barn skulle ha svårt för det ändå, men jag tror definitivt att det är värt att försöka vänja dem vid att vara utan sina föräldrar.
Känns jävligt uppblåst att tro att ens 3-åring hellre skulle vilja sitta hemma och kolla på film när man själv sitter med näsan i luren än att få vara på utflykt med grannfamiljen. Om man har som ideal att vara så fysiskt närvarande som möjligt lär man ju oundvikligen bli mentalt frånvarande rätt snart…
Vad är det för fel med att ha barnvakt? Egentligen?
Jag och mina 2 bröder hade barnvakt när vi var små. Det var inget vi led av. Det var snarare oftast väldigt roligt. Hade vi haft släkt på närmare håll så hade det kanske löst sig på det sättet, men nu hade vi inte det. Och då var barnvakt ett bra val.
Varför skulle det ena eller det andra vara sämre om barnvakten man har är en återkommande sådan och bygger upp en liknande relation som med sina mor/farföräldrar? Vad spelar det för roll om relationer till andra människor är genom släkten eller genom andra? Är inte relationsskapandet det viktigaste?
Barnvakt är när någon passar mina barn för att jag behöver det. Det kan vara mormor eller liknande. Men vill barnen vara hos dem för att de vill det så är de inte barnvakt utan har bara kvalitetstid. Att jag får ensamtid då är bara en bonus 🙂
Det är så jag ser på det (är också ensamstående)
Dessie lämnar dock regelbundet sin son till förskolan för att sedan sitta på snapchat med kompisarna när de är ute och fikat/lunchar. Sonen gillar säkert förskolan och kalla mig fördomsfull men jag tror han får mer ut av förskolan än en fika med Dessie, men man ska använda förskolan som hjälp när man själv ska jobba eller söka jobb. Visst kan man jobbluncha med kompisar en vardag men Dessie gör det varje vecka. Om sonen nu är så viktig för henne, varför lägger hon inte tiden han är på förskolan åt att faktiskt jobba så att hon kan ge hon mer tid när han är hemma? Istället skyller hon på honom att hon inte kan blogga när han är där och så skyller hon att hon har såååå mycket jobb när han är på förskolan så att hon inte kan blogga då. Och så sitter hon och fjantar sig på snapchat istället….
Men hallå förskolan.är inte endast till för jobbande föräldrar. Det är också oerhört bra för barnen att umgås med andra barn och i tidig ålder komma in i stora, sociala sammanhang. Barn som inte gått på förskola har svårt att komma in i skolans grupper sedan. Man lär sig redan då att samarbeta, dela med sig, osv osv. Hade inte jag gått på vad det då hette dagis, så hade jag inte haft min närmsta vän idag
Fast som förskolan ser ut idag så är grupperna ofta väldigt stora, personalen går på knäna i perioder när det tex är många blöjbarn där samtidigt osv.
Mitt barn har trivts bra där, men jag skulle verkligen inte vilja att han gick långa dagar om han inte måste. Barn mår också bra av lugn och ro, och har man dessutom bara barnet halvtid hade jag absolut prioriterat mer tid med det än luncher med kompisar …
Men hallå inlägget handlade inte om huruvida förskolan är bra eller inte.
fast jag gick aldrig på förskola & hade lätt att passa in i skolan & i grupper? Vi gjorde annat på dagarna öppna förskolan, stan, lekte med grannarna osv. Så absolut förskolor är bra för barn men inget ”krav” att sätta att om inte dina barn går på förskola kommer dom aldrig få vänner haha.
Håller med Anna. Jag gick på dagis som det då hette (och älskade det), min sambo gick aldrig på dagis eller var hos dagmamma. Idag som vuxna är han väldigt bra på allt det sociala och att komma in bra i grupper, medan jag har mycket svårare att träffa nytt folk och prata med folk jag inte känner. Möjligt att det kan påverka, men gissar att personligheten och senare händelser påverkar mycket mer.
Var har du läst det? Alltså vilken forskare har sagt att så är fallet? Och vad var den forskarens agenda? Vem var hen anställd av? Vem beställde forskningen?
Tänker nämligen på alla normalt fungerande personer som inte har gått på dagis, förskola eller hos dagmamma.
Det är inte ett dugg viktigt för barn att gå på förskola. Jag gick aldrig på dagis och klarade skolan utmärkt. Aldrig ens reflekterat över att det skulle ha varit svårare för mig än för dagisbarn.
Min fyraåring längtar efter att få leka på föris och skulle gärna vara där hela dagarna. Men innan 3-4 år så har de inga stora behov av att vara där.
Dwt är väl inte barnvakten i sig läsarna stör sig på, utan det är nog att hon alltid ursäktar sig och säger att hon har Theo så hon kunde inte jobba och sen har hon inte ens haft Theo..
Min mamma tröttnade på att fixa barnvakt, så nu måste jag bo ensam i en egen lägenhet istället 🙁
Märkligt argument att man älskar sina barn mindre för att man har barnvakt? Och kommentaren hade aldrig getts till en pappa.
Jag satt barnvakt åt några tyska barn då deras släkt inte bodde i Sverige och deras föräldrar ibland behövde egentid. Jag var alltså en betald barnvakt. Inget konstigt med det.
Vi har också en nära relation och mina föräldrar älskar när dom får vara med sina barnbarn och barnen är överförtjusta i mor och farföräldrarna. Däremot, skulle jag aldrig betala en okänd människa att sitta barnvakt åt mina barn. Vet inte varför men det känns fel. Respekterar dock andra som gör det för vi alla är olika. 🙂
Angående dagis: jag började på dagis tidigt och har alltid varit lite av en ensamvarg av mig. Aldrig gillat större grupper utan har haft få men nära vänner, så att dagis/förskola skulle ge garanti för att barn fungerar bra och trivs i grupp tycker jag inte stämmer, för isåfall skulle ju jag som har spenderat mycket tid på dagis/förskola vara social som tusan ?
Oj oj! Ja, då menar personen att mina föräldrar skulle älska mig mindre också.
Mitt dagis/fritids jag gick på som liten låg mycket närmre min mormors förra bostad än min mammas jobb och mitt hem. Hon hämtade mig väldigt ofta och var då ”barnvakt” åt mig till (99%) min mamma kom och hämtade mig hos henne. Ofta sena kvällar för mamma jobbar inom vården, så det blev långa dagar ifrån henne, men jag älskade att umgås med min mormor och vi har också starka band. Ser faktiskt inget fel i det och jag mår kanon! ?