Vad är er status nu? Kär eller tröttmössa på karln/damen? //Elaine
Elaine Eksvärd:
Fan, det här skulle kommit upp i morse men jag missade att ändra dagen på det smögs sig in mellan gårdagens tidiga inlägg. Mäh!
Det där går såklart upp och ned i relationer. Folk som säger ”Vi har aldrig bråkat” stolt.. då tänker jag ”Då har ni något att se fram emot” men säger det aldrig. Klart man bråkar, annars är man ju tillsammans med sig själv. Bråka bra, det utvecklar.
Hahaha… jag är fortfarande tokkär i min galning här hemma och har nog bara höjt rösten åt honom nån enda gång.
Inte som Elaine dock som skrev på Gustav duschade när hon var gravid och störde henne. men nog kan jag bli lite knasig när jag har PMS. Inte arg utan mer gråtmild men säkerligen lika jobbigt för omgivningen.
😉
Fan, jag hoppas att jag aldrig slutar vara tokkär i honom för det är det mysigaste som finns att fortfarande få fjärilar i magen av honom.
Är ni kära fortfarande?
Skilda, men fortfarande dödskära. Men vi kan bara inte vara med varann 🙁
Men ååååååhhhh…. vad tråkigt!
Hur går det där ihop? Är ni syskon? Förlåt, jag var bara tvungen ?
Vi har bara varit tillsammans i strax över två år o vi är fortfarande stört kära. Jag är skogstokig i min karl o vi bråkar i princip aldrig. Lite meningsskiljaktigheter ibland men inte mycket mer än så…
Jag ryker ihop på honom typ en gång om dagen ? Han är dock väldigt lugn, min motsats. Därför är jag fortfarande kär i honom efter tio år… Hade nog aldrig orkat vara med någon som var som jag.
Blir fortfarande stolt över att hålla hans hand på stan. ”DET HÄR ÄR MIN MAN, TITTA VA” ❤
Samma här! Blir galen varje dag över någonting (vet, jag jobbar på att inte bli det….. fattar inte de som aldrig höjt rösten??? vardagsmat) men vi är så kära. Det är så självklart ändå. Inser nu att alla kommer tycka synd om min flickvän. Det är snabba kast men ändå så tryggt i grunden, typ.
Jag har ju varit självald singel i ett flertal år nu men jag skulle aldrig palla med ett förhållande där man aldrig var osams, man behöver ju inte spöa varandra eller vara osams varje dag, men att vara lite osams och rensa luften kan ge lite ” krydda” åt vardagen
”Självvald singel” haha roligaste jag någonsin hört!
Ja, självald kanske du inte förstår innebörden av…. Ska försöka förklara enkelt för dig… Jag har valt själv att leva singel, vill inte vara ihop med någon, vill leva själv, förstår du nu då?
Hahaha, ”okeej”.
Jag är också en sån. Inte intresserad av att leva tillsammans med någon så tackar vänligen men bestämt nej till sånt ifall det skulle uppstå ”situationer”…
Fast jag är också helst singel även om jag varit i förhållande nu i 3 år, passar helt enkelt bättre som singel men sen så blev man kär. Jobbigt som fan att kompromissa och inget jag skulle gjort om jag inte va så jävla kär.
Känns som det finns nyttigare saker att ”krydda” vardagen med, än bråk, men men…
2 år och fortfarande tok-kär!
En gång har vi höjt rösten och det varade i 2 minuter.
Vi blir aldrig osams om saker, även om vi inte tycker samma sak. Vi diskuterar och ibland gör jag saker ändå även fast han inte tyckte att det var världens bästa idé, men han skulle aldrig bli sur för att jag gör det. 🙂
5 år tsm, första bebbo på väg och skitkär. Vill ibland sätta upp en bortskänkes-lapp i trapphuset men bara ibland 🙂 vi är väldigt båda bestämda men väldigt mån om varandra, dessutom rätt överens om att det skulle bli körigt för båda att hitta andra som skulle passa lika bra <3
Varit ihop i 4 år och bråkar aldrig! Såklart har det hänt att vi inte håller med om likadana saker, men det är bara småsaker som inte är värda att bli upprörda över. Fortfarande dödskära och säger flera gånger om dagen att vi älskar varandra 🙂
10 år. Inte kär. Han är min absolut bästa vän, kan inte tänka mig ett liv utan honom. Men som sagt, inte kär längre.
Sorgligt, och synd om killen
Eh vad snackar ni om? Det är helt normalt. Man är bara förälskad i början. Max 2 år. Det är ren kemi
Samma här och vi är bara inne på år 3…
Gör slut? Det är inte värt att leva så
hoppas ni kan hitta tillbaka till varandra. Kram!
8 år, samma. Men tänker att det går upp och ner? Tror aldrig jag blir tokkär i honom igen tho. Håller med; min bästa vän!
Alla har inte samma syn på kärlek och relationer.
Dejtar en kille som jag är dödskär i. Skulle kunna sitta och titta på honom i flera timmar. Så. Jävla. Snygg.
Ni kanske ska ha något att prata om istället för bara det yttre.
Aa för du kunde ju absolut konstatera att dom inte har något att prata om för att hon tycker han är snygg, du är säkert fett ful
Och du har en fett ful personlighet.
Fan är det med dig?
Haha, jag antar att det går att tolka så. Men tro mig, vi brukar faktiskt prata ? Och jag garanterar er att jag inte (enbart) är kär i honom pga att han är snygg. Han råkar även vara fantastiskt snäll, rolig, driven, ambitiös, smart, trevlig, smart… Han får mig alltid att skratta och han är dryg påhelt rätt sätt, om ni förstår mig.
Men… Nu ska jag sitta och titta på honom en stund, för han sitter bredvid mig. Adjö.
FortfarandeTok-kär och fortfarande hjärtekrossad.
Lider med dig ❤️
Lika kära som första gången vi sågs för 6 år sedan 😀 .
Aldrig haft ett enda bråk under dessa 6 år, men självklart ett par intensiva diskussioner :D.
kär! 3.5 år nu fast vi bråkar en del pga av mina hormoner som gör mig till en häxa emellanåt. Har gjort nästan ända sen vi blev ihop. Sen är jag lite svår då jag oftast inte säger vad det är jag är irriterad på. Även om jag visar tydligt att det är nånting genom att smälla i dörrar, fräsa och hävda 10ggr att det inte är nånting fast han känner och ser det. Han är mer att han vill prata ut direkt och rensa luften, medans jag gärna vill gå runt sur länge först. Så då när vi väl börjar diskutera är båda ganska uppeldade så det blir bråk istället för diskussion. Men jag är medveten om mitt problem och försöker bättra mig och säga direkt det är nåt man grubblar på istället för att det ska gå så långt som det gör nu.
Är glad att ha hittat nån som står ut med mina humörsvängningar iaf och vi vet att oavsett hur arga vi varit på varandra under bråket så blir vi alltid sams och majoriteten av tiden tillsammans är vi goa mot varandra 🙂
Tre år tillsammans och fortfarande helt galet kär. Kan liksom fortfarande få såna där anfall när jag är typ på jobbet att ”åh vad jag saknar honom”.
Tjafsat några gånger men det har bara hänt när någon av oss (oftast jag) vart hungrig/stressad haha…
Jag vet inte… Fan, gör ändå ont att skriva det, men just nu vet jag inte längre om jag är kär eller inte. Distansförhållande<3333, ett ganska ofrivilligt sådant, därav konstant bråkande när vi ses och när vi inte ses. Väldigt svår situation. Har verkligen varit störtkär framtill den här veckan typ, orken bara drog ur mig. Orkar inte bråka mer, orkar inte fråga om han har sökt jobb och ska flytta hit snart, orkar inte hoppas längre, orkar inte få löften som inte hålls, orkar inte mer. Men vill ju inte vara utan honom heller. AhhhrhörpwåmeöÄWPANGRKdanw. Så känner jag. Fan för kärlek ibland, man blir galen. Mvh inte så positiv.
Åh vad jag känner igen mig. Har som tur är fått hem min man, dock är det lite rangligt fortfarande. Saker måste få ta sin tid. Drick lite vin, det gjorde jag på ensamma dagar, lite feel good-filmer, en skål chips och överanalysera inte, du känner när du inte orkar mer ?
Tack<33 överkonsumerar tyvärr både vin och chips redan. Men det kommer väl en dag där jag inser att det inte är värt det längre. Ännu har inte den dagen kommit.
Jag är 30år och hållt ihop med min man i 11år.
Är fortfarande riktigt kär i honom!
Dock så kan vi absolut tjafsa någon gång i veckan.
Men vad gör det?
Man kan inte alltid tycka lika.
Inne på fjärde året nu, med två små barn☺ aldrig bråkat, självklart blir vi irriterade på varandra, men vi bråkar inte. Är ju oftast småsaker så då känner iaf jag att det är inte värt att skrika på varandra.
Är väldigt stolt över det, just för att det är två småbarn och vi bor jävligt trångt just nu när vårt hus byggs.
Men ibland vill jag säljs honom (tillsammans med barn och katt) till flerköpspris på blocket!
Vi har varit ihop dryga året och igår friade han till mig uppe vid ett genomfruset njupeskärsfall uppe på fulufjället ! Är så otroligt kär i honom och inte blev det sämre nu haha. Vi är väldigt lika, samtidigt väldigt olika så vi har våra dispyter. Dessutom har jag borderline och splitting, så jag är inte den enklaste personen att leva med. Men går en mbtbehandling nu för att få bukt med min problematik och or varje dag tacksam över att han orkar/vill leva ett liv med mig!
Mina föräldrar har varit gifta i nu 47år och är fortfarande nykära! Håller varandra i handen när de är ute, myser i soffan och fnissar så där nykärt. De träffades på krogen och sedan dess har de inte lämnat varandras sida, de har faktiskt aldrig bråkat – haft olika åsikter och diskuterat, men aldrig höjt rösten åt varandra. Pappa gör frukost åt mamma varje morgon, något han gjort från dag ett.. Heeeeelt otroligt!!
Vi är inne på vårt 7:e år. Älskar honom så mycket och kan fortfarande bli fjantigt nyförälskad i honom. Han är min absolut bästa vän och ibland tror jag att han känner mig bättre än vad jag känner mig själv. Vi bråkar sällan, utan pratar om det innan det blir bråk.
6 år tillsammans, fortfarande kär men inte alls på samma sätt som för 5 år sen. Har väl inte tid att vara dökär och ligga och hångla flera timmar i soffan med en vild 1,5 åring, två heltidsjobb, fritidsaktiviteter, hem och en bebis i magen som gör mig illamående. Och däremellan tryter väl tålamodet för i alla fall en av oss (mig, hehe) ibland. Men alltså vad fan! Vi löser det ju alltid och kan inte se mig själv bli gammal med någon annan än honom.
Snart 20 år tillsammans och vi har aldrig bråkat mer än sagt ”screw you” någon gång. Vi har helt enkelt inget att bråka om.
Har varit kompis med min man sen slutet av 80-talet. Har hånglat och haft sex några gånger under årets lopp, alltid dragits till varandra på ett helt galet sätt. Nu har vi varit ihop sen -09 och jag är så himla kär i honom fortfarande! Kemin vi har är inte av denna värld. Vi bråkar väldigt sällan, kanske 1-2 ggr/år. Är inte ens irriterade på varandra. Vi hör ihop och vi lever med varandras ”fel och brister”, vi accepterar varandra som vi är. Åh nu saknar jag honom!! (Han står i duschen och jag sitter och ammar)
8 år, gifta 3, första bebisen påväg 🙂 blir lite nykär sådär varannan månad men känner nångång varje dag hur tacksam jag är för att få spendera mitt liv med en så fantastisk man! Han är min bästis och och mitt livs kärlek jag skulle inte kunna tänka mig att dela mitt liv med nån annan ❤️ Vi (jag) bråkar ganska ofta, men väldigt sällan allvarligt, han är alltid lugn medan jag har ett djävulskt humör..