Det där med dresscode.

18:30 2 Mar 2017

Catrin Hedlund:

Skärmavbild 2017-03-02 kl. 13.01.33

Catten af Tälje har tydligen fått ett heltidsjobb – hur fan det nu gick till – och ska således bara plugga deltid nu. 
Är inte det ett intressant resonemang? När hon pluggade heltid hade hon absoluuuuuut inte tid att ha en deltidsjobb för att betala av sina skadestånd men däremot nu när hon har ett heltidsjobb så finns det ändå tid kvar att plugga?
Så hon ville helt enkelt inte jobba om hon inte fick behålla några av pengarna?

Men… Hon har tydligen fått ett jobb med dresscode där hon behöver ha på sig finkläder så som kavaj, kjol och klänning. 
Och vad har Catten på sig på sin första dag på jobbet enligt Snapchat?
Magtröja!
Det var ju nästa så man sett fram emot att få se Catten rassla omkring i knytblus och klonkisar med tanke på att hon inte verkar kunna lägga upp en enda bild utan att dra upp tröjan och visa magen.
På jobbet kan det ju vara rätt svårt att gå och hålla upp tröjan hela tiden så det löste hon genom att ha på sig magtröja! MAGTRÖJA!!!

Ja, vad är det domarna säger på Project Runway?
Jo, att man varken kan lära ut eller köpa god smak och här har vi väl det ultimata beviset på det!
Magtröja?!
Tacky är bara förnamnet.

87 kommentarer | “Det där med dresscode.”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Anya skriver:

    Vad jobbar hon med?

  2. Nina skriver:

    Catten ljuger förmodligen som vanligt.
    Förövrigt har Gynning gått loss med kameran på kokpunkten och lägger ut bilder på okända barn. Fan vad sur jag hade blivit om min unge hamnade ofrivilligt på någons blogg.

  3. Anonym skriver:

    Lol det låter ju som en porrutstyrsel… två lockiga tofsar och ett par rejäla ”stripper heels” som fattas. Obs att det här inte är riktat mot Catten, utan mot outfit-beskrivningen som sådan.

    Schysst att hon skaffat jobb OCH forsätter plugga. Hoppas hon behåller jobbet, och fortsätter hålla det hemligt!

    1. emblas.se skriver:

      Inget jobb som har en strikt dresscode känns seriöst…

      1. Mojan skriver:

        Förstår inte, jobb med strikt dresscode är väl visst seriösa? ?

      2. Sara skriver:

        Jag jobbar på 5-stjärnigt hotell och där är dresscode ett måste och dessutom strikt desscode. Inget ovanligt utan ger ett proffsigt intryck. Sen har jag iof svårt att ta Catten proffsig och seriöst men det är ju en annan femma

      3. emblas.se skriver:

        Ja kanske bara är jag som absolut inte bryr mig om vad folk har på sig. Vill jag köpa en vara eller tjänst av en person eller företag så gör jag det oavsett vad de har för kläder på sig…

        1. ABCD skriver:

          Ja du är den enda i hela världen…

          Kläderna på många arbetsplatser är dels till för att man som kund snabbt ska se vem som jobbar där, vilket underlättar enormt. Eller du kanske tycker det är kul att gissa dig till vem du ska beställa av? För övrigt kan jag garantera att jobb som butiksbiträde i butiker i Selfridges och Harrods eller ja, kassan på Ica, där man har klädkod, i hög grad är ”seriösa”. Dina två kommentarer var mkt underliga och får mig att undra över din verklighetsuppfattning.

          1. emblas.se skriver:

            Om jag lägger sådan vikt i vad en försäljare har på sig så är det nog snarare hos mig problemet ligger…
            Jag har rest och besökt alla typer av butiker över hela världen och hittills har det inte varit några problem att förstå att den som säljer är den som sitter/står i kassan.
            Jag har inte brytt mig om vad han eller hon har haft på sig då och jag kommer inte att göra det i fortsättningen.
            Möjligtvis undantaget om de har på sig typ människohudar eller går runt nakna…
            Därav mina åsikter om dresscode.
            Over and out!

          2. hej skriver:

            exakt vad är det som inte känns seriöst?

        2. Anonym skriver:

          ”Jag har rest och besökt alla typer av butiker över hela världen”

          ???

      4. Ensamvargen i skogen skriver:

        Jag har ”dresscode” som arbetsgivaren delvis tillhandahåller, en pyjamas mer eller mindre :’D
        Jobbar inom vård-omsorg, så vi får stora plösiga byxor och en enorm tunika 😛 Allt i tråkiga färger, så mina skor är neonrosa! DET piggar upp 😀

  4. Anonym skriver:

    Säkert telefonförsäljare. Dom brukar ha ”dresscode” och även H Ö G omsättning på personal. Typ jobbar ett halvt pass och kommer aldrig mer igen

    1. Setsuna skriver:

      Va? Man… träffar ju ingen förutom sina kollegor? Jag håller på och söker extrajobb och tänker att jag ska försöka stå ut med ett sådant jobb ett litet tag (är i stort behov av pengar). Är det bättre att hålla på med enkäter och marknadsundersökningar? Svara gärna om ni har tips och råd, vet ingenting om branschen. ?

      1. Anonym skriver:

        Setsuna du kan ju bli fnask? Har hört att det är bra betalt och lite effort!

      2. Sannie skriver:

        Telefonförsäljning är en grymt bra erfarenhet, men man måste vara duktig på att inte ta saker och ting personligt (du kommer bli kallad för allt möjligt.) Enligt min erfarenhet (detta är alltså en högst personer ligger åsikt) är det lättare att inte ta åt sig av skit folk kallar en, när man jobbar med kundtjänst. Då kunde jag alltid tänka ”det är inte MIG dom är arg på, det är bara jag som får vara sophinken dom slänger sin skit i” till skillnad från försäljningsjobb, då dom faktiskt blir arg på MIG för att jag tjatar på dom att köpa en vara eller produkt. Båda är riktigt bra dock, bygger upp en som människa och ger en lite skinn på näsan. Marknadsundersökningar har jag upplevt är lättare att jobba med, folk är mer benägna att avvara ett par minuter av sin tid för att svara på vad dom äter till frukost (typ) än vad dom är att signa upp sig på ett abonnemang på femhundrasjuttioelva kronor a’ 240 månader. Allt är bra dock, roliga jobb på sitt sätt; och man lär sig verkligen hantera alla möjliga sorters människor. Viktigt att bära med sig från början dock, är att man måste vara som en gås – kunna låta allt rinna av en, och inte ta med sig jobbet hem, oavsett vad man blivit kallad för. Hoppas du kände att det var lite matnyttig information iaf! Och lycka till!

        1. Setsuna skriver:

          Jättemycket tack Sannie! ?

        2. S skriver:

          Lägger alltid på luren när jag hör något i stil med ”Hej jag heter Anna och ringer ifrån blahaha”. Har alltid undrar hur man vill ha sådant jobb. Men ja, någon måste ju…

          1. Anonym skriver:

            Haha. Jobbar på ett försäkringsbolag och du anar inte hur många som blir utan ersättning för att de slänger på luren utan att ens lyssna på vad man har för ärende 🙂

          2. Sandra skriver:

            Alltså, telefonförsäljare är bra erfarenhet (såklart beroende på hos vilket företag).
            I många yrken är man en ”säljare” även om det inte är ens primära uppgift och det uppskattar arbetsgivare.
            Man lär sig dessutom att inte ta kritik personligt, hur man snabbt väcker intresse med en kund och hur det är att ha eget ansvar över sina arbetstimmar (ingen tid för att såsa när du jobbar på provision).

            p.s. blir du duktig kan du tjäna riktigt bra med pengar. På vilket annat jobb kan en 18åring dra in 500 kr/h?

          3. Lisa skriver:

            Eller hur. Jag hatar telefonförsäljare för mycket för att ens kunna bli någon. Spärrar dem överallt haha.

      3. Mia skriver:

        Att jobba som telefonförsäljare kan faktiskt vara helt okej som ett extra jobb. Jag gjorde det ett tag medans jag pluggade och det bästa var att det var väldigt flexibelt. Bara att boka upp sig på de pass som man kunde/ville göra. 🙂 Kunde jobba så mycket och lite som jag ville och det var aldrig några problem om jag behövde vara ledig pg. skolan. Jätte skönt!

        Ang. kläder så är det oftast dresscode som gäller för att det ska bli en mer proffesionell/seriös stämning på jobbet. Men så länge man blus/kavaj/dyl. så spelar det ingen roll om det det är en halvkass blus ifrån h&m.. Du behöver alltså inte investera i en helt ny (och dyr) garderob för att börja jobba som telefonförsäljare.

        1. Setsuna skriver:

          Tack för tips!! ?

    2. Anonym skriver:

      Fast va..? Jag jobbar med telefonförsäljning samt kundrådgivning via telefon och det måste väl ändå va ett av de jobb där man verkligen inte behöver bry sig om de yttre? De enda krav vi har är ”hel å ren ” sen om du vill ha pyjamasbyxor eller cocktailklänning är upp till var å en.
      Bör tillägga att jag ej jobbar på nåt callcenter utan på ett av Sveriges största företag.

      1. svatantrya skriver:

        Jobbar också över telefon, min chef skulle aldrig våga nämna ordet dresscode för mig….

      2. vvv skriver:

        Finns flera typer av telefonförsäljningsföretag, har jobbat på flera, de med dresscode brukar även kalla sig för en ”familj” ha hög omsättning av anställda och brukar lotta ut biobiljetter. Har ofta tänkt på att det är vanligt med relationer på arbetsplatsen på sånna ställen. Ditt låter mer som en casual arbetsplats som inte går runt på att försöka få 18åringar att känna sig lite speciella i vilsna arbetsvärlden.

        1. Anna skriver:

          Kan intyga detta. Och det där med dresscode på sådana ställen handlar då oftast om att man omedvetet ska bli mer ”högpresterande” när man är fint klädd. Låter som bullshit men det ligger något i det ibland.

        2. Svatantrya skriver:

          Den erfarenheten har jag också. Ja jag jobbar på ett stort bolag med flera kontor både i Sverige och utomlands och vi jobbar med flera stora, kända bolag. Vi har fast månadslön som du klarar du gott på plus provision utefter prestation, kollektivavtal med unionen och ofta egna små after works då alla är kompisar mer eller mindre. De som haft dresscode hade oftast haft en egen (gärna påhittad) produkt som de säljer till företag som inte har ångerrätt. Dresscode är då precis som alla avancerade utbildningar ett sätt att få jobbet att verka speciellt och eftertraktat som en kompensation för att du jobbar gratis om du inte säljer något.

    3. svatantrya skriver:

      Sen finns det sådana som jag, som tänkte jobba tre månader och nu varit där i 6 år och 3 månader. Iofs har jag studerat samtidigt i omgångar och pluggar ett program på högskolan nu, men det där är så olika beroende på vilket företag du jobbar på.

  5. TP skriver:

    Jag jobbar på advokatbyrå och inte ens vi har dresscode, sen är det kanske underförstått att man ska se acceptabel ut men absolut ingenting ”du måste ha det här”

    1. M skriver:

      Nej det är ofta underförstått men visst är det dresscode ändå. Tror inte att du blir tagen seriös med urringning, minikjolar och platåklackar direkt.. eller en enorm regnbågsmönstrad poncho.

      1. L skriver:

        M, dissa inte min outfit idag! Jag känner mig flawless ?

        1. M skriver:

          Äsch du fattar vad jag menar ?Hade älskat en regnbågsmönstrad poncho

      2. TP skriver:

        Kanske är det så att en advokatbyrå anställer bara såna som inte behöver en dresscode utan har det i sig att klä sig snyggt och elegant.
        Kanske är det så att de arbetsplatserna som har dresscode har det för att annars vet man inte vad arbetarna dyker upp i.
        (Märk att det finns en smula ironi i texten)

    2. Anonym skriver:

      På vår byrå måste vi se ”presentabel ut”, men ingen direkt dresscode. Så förstår inte helt vad Catten menar med att de har en dresscode, borde inte varningssignalerna ringa?

      1. Bellsa skriver:

        Men ”presentabel” är ju en dresscode.

  6. Anonym skriver:

    Nej usch Camilla man får verkligen inte lov att kommentera folks utseenden, smink, kläder, absolut ingenting! Det är nästan dödsstraff om man gör det, så låt bli det!

  7. Kicki skriver:

    Detta är INTE bloggbevakning!!!! Läs sista stycket i inlägget o ta en funderare om hur det känts om det skrivits om er själva. Bara rent personförakt o helt humorbefriat i min värld. Å jag är lååångt ifrån befriad från sarkastisk o ironisk humor.
    Lägg ner denna vendetta för the love of god
    Tack för mig!!!

  8. Maria skriver:

    Kan inte sluta skratta pt det hör inlägget ?! Och in rasslar Catten i sin magtröja, mjauu! ??

  9. SmygarBerit skriver:

    Några stammisar på hennes insta har hon iaf som rövslickar henne hela tiden

    1. Anonym skriver:

      Ja o det är väl för fan hela poängen med insta. Gillar du mig så gillar jag dig! Du har säkert några rövslickare själv som gillar dina bilder trots att det antagligen är lika meningslösa som resten av all skit där. Carpe diem, matbilder o snoriga ungar…

      1. B skriver:

        Haha, får rysningar av sådana instagram!

  10. L skriver:

    Men vad är det för bitterkukar som infekterat bloggens kommentarer?

    1. Sannie skriver:

      Bitterkuk var för övrigt det bästa ordet jag hört på länge, sparar det i min förolämpningsbank och lallar vidare. Tack! ?

      1. Sofie S. skriver:

        Förolämpningsbank ?

      2. L skriver:

        Kul att du gillade det! Jag kände att det fick räcka med att använda ”fitta” som förolämpning, särskilt i kombination med ordet bitter, så jag tyckte det var dags att byta fokus.

  11. catten försöker släcka bränder skriver:

    lustigt att catrin först tar bort bilden där man ser magen på och sen skriver på instastoyr ” kallar ni det här en magtröja” med en annan tröja på sig. Varför skulle hon ta bort bilden, som bara var en selife i spegeln om de inte hade stämt att hon hade en opassande tröja(hon raderar bara bilder här om hon blir kritiserad här eller på fb). Kanske va tur vi påpekade det till dig catrin så du kunde byta tröja innan jobbet

  12. Andy skriver:

    Jag tycker att det är tråkigt att folk inte är glada över att hon jobbar (om det nu stämmer), det är ändå imponerande att hon både pluggar och jobbar. Själv klarade jag inte av att jobba och plugga samtidigt.
    Hon har nu möjlighet att snabbare betala av skulderna till sina offer, om hon nu väljer att göra det vilket jag hoppas att hon gör.

    1. Nyfiken student! skriver:

      Andy, helt OT men såg att du jobbar som programmerare! Vart gick du i skolan? Vilken utbildning?Hur var det? osv….
      Ska läsa det till hösten men har ångest 😛

      1. Andy skriver:

        Vad kul fråga och vad glad jag blir! Det behövs fler programmerare och man har estimerat att det kommer behövas cirka 750 000 i Europa :). Jag vill helst inte avslöja vilken skola jag gick i för bor i en liten stad, men, jag pluggade till .NET programmerare vilket innebär att jag skapar system på microsoft produkter. Jag pluggade bland annat C# och JavaScript vilket jag tyckte var hur kul som helst. Jag hade en kurs under gymnasiet som heter Programmering 1 och där programmerade vi konstrollapplikationer i språket C++ vilket öppnade upp mitt intresse för programmering.
        Utbildningen jag pluggade inriktade sig mest på att utveckla system och inte lika mycket på design men det är något man fångade upp med tiden desto mer man kodade.
        Jag tyckte att utbildningen var kul, väldigt intensiv. Du måste ständigt koda för att lära dig och det är det enda sättet egentligen att bli bättre. Dock finns det väldigt mycket resurser på nätet så man ska inte bli avskräckt.
        Jag var även den enda tjejen i min klass men det gjorde inte så mycket för alla killar var hjälpsamma och vi hjälptes stängt åt ifall vi inte förstod något. Vad är det för språk du kommer att lära dig?
        Jag skulle rekommendera att redan nu sätta dig ner och ladda ner utvecklingsprogram, läsa om språket du kommer lära dig och göra övningar, detta kommer ge dig mycket försprång vilket kommer leda till att du inte kommer känna dig ångestfull när du börjar utbildningen.
        Också en till grej, fråga ständigt ifall det är något du är osäker på. Känn inte att du tycker det är pinsamt att fråga, du är ju där för att lära dig :).

        Om du har fler frågor så är det bara att skriva så svarar jag så snabbt jag kan.

        1. Nyfiken student skriver:

          Jag tänkte på Systemvetare, men blir nervös om jag ska klara av det. Tänker läsa på en mindre högskola i norra Sverige 🙂
          Skönt ändå att läsa, för det du skriver är väl mina orosmoment.
          Hade ni några fria HP? Om man vill rikta in sig mer på något tex? Har sett att Örebro universitet har 30 fria tex.
          Ska säga att jag är helt grön på programmering, men det tekniska och strukturella tilltalar mig!

          1. Nyfiken student skriver:

            Står inget om språk i kursplanen, men kom på nu att systemutvecklare/vetare kanske inte är renodlad programmering?

          2. Andy skriver:

            Jag tycker verkligen att du ska kontakta skolan, systemvetare handlar mer om att veta hur utveckling och användning av IT-system fungerar snarare om renodlad programmering. Dock tror jag att du kommer få förståelse för att koda men det kanske inte kommer vara så stort fokus på det.
            Vi hade inga fria HP poäng just för att jobba som programmerare så kan du jobba med myyyyycket. Exempel:
            Egenföretagare inom webbutvecklingsbranchen
            Frontendutvecklare
            Användargränssnittsutvecklare
            IT-entreprenör
            Konsult
            Systemutvecklare
            Programmerare
            Sökmotoroptimerare
            Webbdesigner
            Webbutvecklare
            Databasspecialist
            Kravanalytiker
            Testare
            Testledare
            Webbredaktör
            Utbildare
            Säljare
            Apputvecklare
            Produktutvecklare
            Projektledare
            Systemarkitekt
            Systemdesigner
            Systemutredare
            Teknisk projektledare
            Systemförvaltare
            BI-specialist
            Säkerhetsspecialist
            IT-strateg

          3. Nyfiken student skriver:

            Tusen tack för att du tog dig tid att svara så utförligt 🙂
            Ska prata med skolan 🙂

          4. Sandra skriver:

            Hej nyfiken student.
            Vill du ha en mer renodlad utbildning så kan du kika på högskoleingenjörsprogram i datateknik.

            Med det sagt så ”räcker” det att vara systemvetare. Se bara till att lära dig utöver skolan (youtube är din vän) och hålla på med lite egen programmering på fritiden så är arbetsmarknaden din.
            Lycka till!

          5. Nyfiken student skriver:

            Jag har tyvärr ej matte som behövs för ingenjörsutbildningen, så systemvetenskap kommer det bli 🙂 Har f.ö beställt några böcker i programmering nu så att jag fixa och trixa lite så länge 🙂
            Fanns en för barn (haha?) som verkade jättepedagogisk!

    2. Anna skriver:

      Det är inte imponerade, finns många som gör. Det hade varit imponerande om hon betalat alla sina skulder.

      1. Emma-Åsa skriver:

        Bara för att ”många gör det”så betyder det inte att det är mindre imponerande. Ställ inte så höga krav på hur mycket och vad andra ska göra med och i sina liv.

  13. Anonym skriver:

    Hallå pojkar och flickor! Den här frågan har ingenting med bilden att göra, men ni verkar så himla kloka härinne, så jag ställer min fråga.

    FRÅGA: Hur säger man åt sin bättre halva att tänka över vad han stoppar i munnen och börja se över sin vikt? Jag är lyckligt kär i min underbara pojkvän, som jag varit tillsammans med i några år. Han har dock börjat gå upp i vikt, otroligt mycket. Han börjar närma sig de + 20 kilo och jag som själv älskar träning och alltid är fit and fight skulle gärna vilja se honom börja ta tag i sin vikt, det låter VÄLDIGT hemskt (det är jag väl medveten om!) men trots att han är världens finaste, så tycker jag inte att det klär honom. Hur i all världen säger man det här på ett fint men samtidigt seriöst sätt? Han brukar ofta säga att jag är väldigt benig och att jag måste äta (det är absolut no hard feelings mellan oss – hoppas jag).

    SVAR: Det har du!

    1. K. skriver:

      Är väl inte så svårt…
      Föreslå att ni ska träna tillsammans, föreslå nyttigare snacks om ni brukar köpa fredagsmys, laga nyttigare mat osvosv. Har din pojkvän ingen hobby eller sportar? Föreslå att han ska ta upp det igen om han slutat med det.
      Om han säger att du är benig hade jag svarat att du får äta mindre för du är fettig. ?

    2. S skriver:

      Acceptera eller lämna skulle jag säga.

    3. Cornelia skriver:

      Mitt bäste tips i din situation skulle vara att faktiskt ta upp det med honom på ett så ärligt sätt som möjligt. Om han kommenterar din ”beniga kropp” så borde han inte ta så illa upp om du tar upp hans övervikt med honom? Hur var det när ni träffades? Trände han då? Har det hänt något som gjort att han börjat äta mer/träna mindre?

      Jag har själv hamnat i en sådan sits, men jag är den som gått upp lite i vikt. Jag är sjukt missnöjd och det som fått mig att komma igång igen är att min sambo peppat mig och faktiskt tagit sig tiden att träna med mig. Det ger mig sjukt mycket mer att träna med honom än att träna själv, så det rekommenderar jag verkligen!

      Jag önskar dig stort lycka till och jag blir jätteglad av att höra om din kärlek för din pojkvän. Kram ☺

    4. Wanda skriver:

      Föreslå att ni ska träna tillsammans (någon rolig sport samt gymmande + simning är ??)köp nyttigare fredagssnacks och kanske ta på dig att laga kvällsmaten några dagar i veckan så att du kan välja nyttiga alternativ. Om han inte tar till sig detta så får du faktiskt vara ärlig och säga att attraktionen dalat men det är mycket viktigt att du säger det på rätt sätt så att han inte blir sårad och får dåligt självförtroende! 20 kilos övervikt låter ohälsosamt och då har du även aspekten av diabetes och andra sjukdomar att ta upp som anledning.

      Hoppas det går vägen! ?Du låter som en snäll och omtänksam flickvän. Lycka till!

    5. Nea skriver:

      Min pojkvän har börjat få lite av en kagge, så förstår dig helt. Säg bara som det är, att du hade hade velat att han blir mer vältränad. Han kanske kan bli lite stött men försök få honom att se det ur ett längre perspektiv. Om han fortsätter med sin nuvarande livsstil blir det värre ju äldre han blir och då tänker jag främst ur ett hälsoperspektiv. Sen kommer han själv må bra av en hälsosam livsstil främst psykiskt. När man hittar rätt träningsform och kommer in i träning så märker man att det ger så mycket för ens välbefinnande. När det gäller mat handlar det om att byta ut sämre alternativ mot bättre utan att det ska vara tråkigt. Och om han är en sån som vräker i sig mat, säg till honom att äta långsammare. Är en vanlig fälla till att man äter för mycket.

    6. Anonym skriver:

      Är det ingen direkt fara för hans liv så ser jag inte poängen i att potentiellt såra honom bara för att du tycker att det ”inte klär honom”.
      Jag hade haft svårt att förlåta om min sambo började kommentera min kropp negativt eller ge hittar om att jag skulle träna mer. Hemmet och relationen ska vara en trygg och säker plats.

      Tycker jag

    7. Berätta skriver:

      Har haft samma problem med min pojkvän och jag sade det lite för sent egentligen, men jag var ärlig och berättade att jag inte tycker att det är lika mysigt att ha sex eller kramas längre på grund av sambokilona som tillkommit. Det är ju helt naturligt att gå upp i vikt av det. Min pojkvän tog det för övrigt bra och undrade varför jag inte sagt något tidigare, han hade själv inte lagt märke till det och var mer tacksam snarare än snäll. Säg det på ett naturligt och så snällt sätt som möjligt, visa att du bara vill väl.

    8. Anonym skriver:

      Tycker du ska fundera över om hans utseende och vikt är så himla viktigt för dig så att du vill riskera att såra honom med kommentarer.

      Fundera på hur du själv skulle känna om någon kommenterade din vikt och ditt utseende om det var du som hade problem.

      Och det är lätt att säga ”Jag skulle bli glad och tacksam om nån sa åt mig” när man redan är smal och vältränad. Om man är den som är tjock så vet man redan om det och i många fall mår man redan dåligt av det. Så kommentarer, hur välmenande de än är, gör ofta saken värre och får personen att må ännu sämre.

      Jag personligen skulle aldrig göra det. Min man har också gått upp i vikt, men han är fortfarande samma underbara person på insidan. Och eftersom jag inte gifte mig med honom för hans utseende så bryr jag mig inte. Han blev bara extra kramgo.

    9. Anonym skriver:

      Fråga hur han mår också 🙂 Många använder ju mat för att dämpa ångest, och det låter som han har lagt på sig mycket vikt ganska snabbt? Vilket kan indikera att det kanske finns någon psykisk trigger bakom ätbeteendet. Har han mycket på jobbet kanske? Eller i skolan om han nu pluggar? Stress kan verkligen skicka både den psykiska och den fysiska hälsan rakt ner i en negativ spiral, så kanske är det något sådant som påverkar…

  14. Anonym skriver:

    Dresscode på mitt kontor. Jobbar som mäklare

    1. Anonym skriver:

      Åh! Hur blev du mäklare? Jag jobbar som jurist men har alltid velat bli mäklare, så funderar på att sadla om. Kan du ge mig några tips? 🙂 Skola? Mäklarfirma? Hur långa är dina arbetsdagar? Är det så slitsamt (och tydligen lågtavlönat) som folk säger? Går det att få jobb i en stad som man är nyinflyttad till?

      Hoppas du vill svara!

      1. Nadia skriver:

        Nu jobbar jag inte själv som mäklare men en av mina närmsta vänner gör det. Hon har studerat ett program som heter Mäklarekonom eller om det var Fastighetsmäklare.. finns båda och de funkar säkerligen lika bra. Hon har i ca 2 års tid jobbat för ca 10.000 kr i månaden och jobbat i princip varje helg, samt övertid på veckodagarna. Hon har fått jobba hårt med att lägga reklamlappar i folks brevlådor för att sen ringa upp och fråga om de sett reklamen och är intresserad av att sälja sitt hus. Dock har det börjat gå betydligt bättre nu och tror att hon har mellan 30.000-100.000 kr innan skatt i månaden. Dock finns det dåliga månader då hon tjänar dåligt fortfarande och då får hon ta sparade pengar att leva av. Så, mäklaryrket är inte så glassigt som man vill tro. I alla fall inte i början.

      2. Åsa-katarina skriver:

        Haha, jurist my ass 😀
        Om du är jurist, kan du inte berätta vart du arbetar och vilka dina arbetsuppgifter är? Du behöver inte röja arbetsplatsens ort och namn ifall du inte förstod det (men du förstod nog eftersom du är såpass klipsk som kommit in på juristprogrammet och genomfört utbildningen).

  15. Jessica skriver:

    Tips att catrin på instastory ”svarat” på det här inlägget… tydligen har du en av sveriges mest hatade bloggar ? Och hon hade tydligen inte magtröja enligt henne, hon har väl bara dragit upp den för att ta en bild…

    1. Bloggbevakning skriver:

      Haha…gulligt! Undrar vad hon är då? 😉

  16. Nanna skriver:

    Hon har väl fått jobb på finlandsbåten. Hoppas hon hittar de försvunna biljetterna!

    1. H skriver:

      Skitkul att jobba på finlandsbåten! 1 vecka jobb, 1 vecka ledigt, bra betalt, god mat osv. Best job EVER! ?

      1. Nanna skriver:

        Jo har en släkting som jobbade där! Hon har verkligen roliga historier att berätta från den tiden! Svårare då man har barn dock,att vara borta så ofta. Men hade jag inte själv haft barn hade jag verkligen kunnat jobba där ;D Låter kul.

  17. Sari skriver:

    Låter som dresscode på Dressman? O där funkar det nog att glida in med magtröja bara du har lite klackar lr en kavaj

  18. Linn skriver:

    Är det någon mer än jag som kollat på kommentarerna på på jockibois låt? Många säger att låtens dropp är en kopia på Alan walkers ”alone” och det är tamejfan rätt!

  19. Soffan skriver:

    Som en gammal avdankad flygvärdinna kan jag ju säga där var dresscode deluxe (uniform) och hade du så mycket som fel färg på nagellacket kunde du bli hemskickad och inte få arbeta den dagen – men jag tvivlar starkt på att catten ska ge sig upp i luften ?

    1. Åsa-katarina skriver:

      Låter som riktigt tuffa regler :/ Vilket bolag var det?

  20. Emilia skriver:

    På mitt ena jobb är det träningstights och bekväma skor som gäller (jobbar som servitris och vi har förkläden så byxorna syns ej), på det andra jobbet måste jag bara klä mig lite mer ”presentabelt” om jag jobbar dagtid då jag är konsult och konsultföretaget vill se bra ut när vi är bland den ordinarie personalen… På kvällen får man jobba i vad satan man vill för då är vi ensamma där! Skulle ändå inte gå dit i mjukisar men skönt att kunna skippa smink och sätta på sig nån mysig tröja 🙂

  21. Anonym skriver:

    Jag jobbar hemma de flesta dagar och har då dresscode pyjamasbyxor och hoodie (linne på sommaren men då jobbar jag från balkongen). Avundsjuk än? 😉

    1. Andj skriver:

      Samma här, men jag ÖNSKAR att jag hade nånstans att gå till. Skittråkigt att fisa runt hemma i mjukisar hela dagarna. Längtar efter att klä mig ordentligt och gå nånstans för jobb.

      1. ida skriver:

        Jag är en riktig hemma-nisse och skulle älska ett jobb där jag fick gå hemma och jobba. Vad har ni för jobb? 😀

  22. V skriver:

    Hej! Jag undrar lite allmänt hur det ser ut i övriga Europa ang reklaminslag på insra/ instastory.

    Någon som vet hur det ser ut? Tänker mig att det finns många insta tjejer som pumpar ut reklam efter reklam, är det inte bikinis så är det te eller vitaminer osv.. 🙂

Kommentera

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Mest läst på NG