TÄVLING!!!!

20:00 8 Mar 2017

Den här tävlingen är i samarbete med mitt eget Paypalkonto!

large

Jag hittade den här fantastiska tröjan på AliExpress och köpte en till mig själv och kom sen på att den förmodligen är perfekt för många av mina läsare eftersom ni är lite som jag. 😉

Jag köpte hem en i varje storlek, small, medium och large men eftersom de kommer från Ali så är de nog aningens mindre än svenska storlekar.
Small är 40 cm från armhåla till armhåla, medium är 42 cm och large 44 cm. Så ni vet!

trija

För att vara med och tävla så vill jag att ni följer Bloggbevakning på Instagram – HÄR – och sedan lämnar en kommentar där ni berättar om ert bästa djurminne. Positivt som negativt, galet som knasigt!

Glöm inte att skriva er korrekta emailadress och vilken storlek ni tävlar om!
Lycka till!

83 kommentarer | “TÄVLING!!!!”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Izabella skriver:

    Är inte du anti-vegeterianism Cam? Har för mig att du gjort inlägg där du hånat Vegeterianer i deras kamp att sprida budskapet för att rädda djur? Kan minnas helt fel.

    1. Bloggbevakning skriver:

      Nej, absolut inte. Det måste du ha missförstått.

    2. Anonym skriver:

      Förstår inte varför såna här personliga frågor dyker upp likt gubben i lådan. Kan tycka att på samma sätt som vegetarianer är anti-köttätare så kan väl köttätare vara anti-vegetarianer? Såna här frågor tycker jag är lite för personliga..

      1. Camilla skriver:

        Att vara antivegetarian är samma sak som att vara rasist. Hur kan du vara anti någon som gör livsval som inte påverkar någon annan än dem själva? Finns sjukt många vegetarianer och veganer som inte yttrar sig alls.

  2. Kajsa skriver:

    Mitt konstigaste djurminne måste väl vara när jag var runt 6-7 år, var med familjen på någon djurpark där de hade apor. Så jag och min bror stod och kollade på aporna och var jättelyckliga. Helt plötsligt kommer en som jobbar där och skriker på oss att vi inte får stå där för aporna kan kissa ner personerna som kollar.

    Rebellisk som jag var brydde jag mig inte vad hen sa och står kvar medan min bror gick iväg.
    5 minuter senare är jag nerkissad. Mamma,pappa,syster och bror står och skrattar åt mig medans jag panikgråter.

    Jag är en strl S! 🙂

  3. Linn skriver:

    Såg att du träffade Foki Soirak förra veckan, har du sett hur hon rasar i följare på instagram? Hon förlorar följare snabbare än Tyra Sjöstedt!

    http://socialblade.com/instagram/user/fokisoirak/monthly

    1. Linn skriver:

      Jämförde Fokis konto med Tyras konto, båda kontona kommer vara halverade i följare bara inom loppet av 1,5 år…

      http://socialblade.com/instagram/compare/fokisoirak/tyra_sjostedt

  4. Johanna skriver:

    Mitt bästa djurminne är inte särskilt wacky eller knäppt, utan det är helt enkelt när jag fick hem min kattbebis Luna i slutet av oktober. Hon somnade på kvällen mellan mig och min sambo och har sedan dess fortsatt med det. Så kort och gott är mitt favoritminne alla de gånger min Luna somnat hos mig och låtit mig få veta att hon känner sig trygg.

    Jag följer så klart på instagram (johannatornblad) och jag är en storlek L 🙂

  5. B skriver:

    Strl M
    När jag fick min hund.
    Mamma kom smygande uppför trappan till mitt rum, i hennes famn vilade en tjock ullig filt.
    Vad var det hon bar? Ingenting syntes.
    Plötsligt såg jag ett par darrande öron över filtkanten, och den minsta mest bedårande varelse jag någonsin hade och kommer lägga mina ögon på.
    Det kändes som om mitt hjärta sprack där och då, när våra ögon möttes för första gången.
    Idag åtta år senare känner jag fortfarande den starkaste kärlek jag någonsin känt, och bara vetskapen av att hennes liv kommer vara så betydligt mycket kortare än mitt får mig att vackla. Men jag är tacksam för varje dag, och hundar överlag är fan det bästa som finns.

  6. Lina skriver:

    Alltså är det ingen som tänker på hur dåligt det är att handla från Ali express egentligen. Saker skickas från för det mesta från andra sidan jordklotet och man betalar oftast väldigt lite för det man köper så man kan ju undra hur tillverkningen går till. Bara det är ju en varningsflagga. Och ända klagas det väldigt ofta hit och dit på bloggare som reser mkt m.m. Kan knappats vara särskilt mkt bättre att handla från Ali Express och Wish. Känns som dubbelmoral. Tycker jag iaf.

    1. M skriver:

      Jag håller helt och hållet med dig! Jag har tänkt på exakt samma sak. Var är miljötänket (och hänsyn till arbetarna i fabrikerna såklart) när man beställer från dessa sidor? Sinnes, om du fråga mig.

      1. Lina skriver:

        Linn, M. Tack. Tänkt att jag kan inte vara den enda som tänker såhär. Ja menar , materialet det tillverkas av, miljögiftet som släpps ut när varorna skickas, arbetsförhållandena m.m. Kan knappats vara bättre än att ta en flygresa utomlands.

        1. Anonym skriver:

          Fast skulle det vara bättre och gå in i en butik och köpa det som butiken importerat från Asien, Indien, Pakestan mm. Skillnaden är ju att det blir dyrare med en mellanhand och att bara köpa Sverige producerade kläder blir väldigt dyrt. Det bästa skulle i sådana fall vara att köpa secondhand, men det finns ju människor som är kritiska till den konsumtionen också och inte tycker att det är bättre.

          1. M skriver:

            En stor skillnad är att det du går in och köper i en affär hemma i Sverige är oftast inköpt i större mängder och transporteras hit med fartyg. Om det är en kedja som köpt in det så har de oftast även krav på arbetsförhållandena i fabrikerna osv.

            Att beställa tex ett mobilskal från Kina innebär oftast att det flygs hit. Åker massor av vändor med lastbil till olika speditioncentraler osv. Du kan alltså inte räkna med att transporten av detta enstaka mobilskal (eller liknande) tar någon som helst hänsyn till miljön.

          2. Anonym skriver:

            Men flyget/båten/lastbilarna står väl knappast stilla om du inte skulle köpa ett mobilskal? Hur eller hur så är de förmodligen fyllda med andra saker som ska fraktas.

            Alltså jag förstår ju att om alla slutade, då hade de såklart inte haft nån anledning att köra förvisso 😉

          3. M skriver:

            Men ‘Anonym’ jag tror inte att du egentligen är dum, men du gör dig lite dum nu.

            ”Varför ska jag källsortera när det finns andra som inte gör det?”
            ”Varför ska jag dra ner på bilkörandet och istället åka kollektivtrafik när det finns andra som tar bilen till jobbet fast de egentligen också kan åka kollektivtrafik”
            ”Varför ska jag handla ekologiskt när det finns andra som inte bryr sig om att handla ekologiskt?”
            ”Varför ska jag sluta flyga på jobbmöten Sthlm-Gbg 5 ggr i månaden och istället ha Skype-möten 4 av dessa gånger och åka tåg 1 gång, när det finns andra som fortfarande flyger på möten. Planen flyger ju iaf.”
            osv.
            osv.

            Det kan väl inte vara en nyhet för dig att vi på ett individuellt plan kan påverka vilket avtryck vi gör på miljön?

          4. Anonym skriver:

            Men kalla mig inte dum, ditt mögel

    2. A skriver:

      Ärligt talat köper jag hellre från Ali express och bidrar med pengar direkt till tex en thainländare än köper från företag som HM eller någon annan svensk klädkedja som utnyttjar skiten utav folket där nere. Jag menar vill man ha lite bättre kvalité blir de lite dyrare även på Ali express, skillnaden är att de svenska butikerna måste betala hyra, personal, skatt och massor utav utgifter vilket gör att stackarna som skapat kläderna inte får något

      Har seriöst köpt flera plagg med carvings kvalité ifrån ali express men även lite dyrare fast ändå halva priset jämfört med Carlings 🙂 känns bättre att ge dom lite extra cash än någon redan överrik VD från Europa

      Gällande miljön, vad tror du skillnaden är att köpa direkt från en privat asiat än via ett företag som beställer från Asien?

  7. Emma skriver:

    Känns som oddsen inte är i min favour, följer sedan lääänge – precis som såå många andra. Givetvis finns otaliga anekdoter rörande mina kattfjun och chihuahua tösen uppvuxen med dem som tror sig vara samma art. De har dagligen väldigt har mycket hilarious för sig men jag saknar det färggranna ordförråd som krävs för att ge liv åt scenarion i skrift.. MAO – länk uppskattas! Behöver denna desperat .. Och vin strumporna! Skicka mig ett mail om du behagar men inte vill sabba tävlingen! ?

  8. Karin skriver:

    Odd syns i alla fall i Isabellas story på instagram!

    1. L skriver:

      Så mycket för Linns”källa” som påstod att Odd bor hos sin bror….

  9. Rebecka skriver:

    Storlek spelar ingen roll 🙂

    Jag vet inte om jag skulle säga att det är mitt bästa djurminne, men det kan utan tvekan defineras som knasigt!
    Jag gissar på att jag var ca 10 år gammal och min familj hälsade på några kompisar som bor en bit ut på landet. Vi gick en promenad och gick förbi en fårhage. Jag fick för mig att öva på att härma fåren och höll på rätt länge. Plötsligt så vänder sig alla ca 10 får om, och börjar bajsa. Synkronbajsa. Något hade jag tydligen lyckats säga på får-språk, men helt nöjda med konversationen verkade de inte vara.
    Kul minne i alla fall!

  10. Emelie skriver:

    Följer redan på IG, men kan avfölja och följa igen om du vill 😉

    Jag lider av akut fågelskräck. Alltså skräck för vartenda fjäderfä som finns, inklusive änder, gäss, höns, ALLT med en näbb och fjädrar. Min morbror har höns, och numer låser de in dem innan jag kommer och hälsar på för att jag gallskriker verkligen när de kommer inom 100m, och här kommer varför de gör så: när jag var 10-12 år var vi ute hos min morbor och hans familj och grillade. Vi satt och åt, och helt plötsligt hoppar en höna upp i mitt knä. Jag börjar skrika och fläkta, men hönan försvinner inte, hon sitter och hoppar och viftar i mitt knä och börjar sedan att picka på min mat. Jag fick panik, grät och skrek, och alla andra skrattar åt mig för att det är så hysteriskt kul med en människa som får panik vid matbordet. Det såg troligtvis roligt ut, men jag har aldrig riktigt kunna slappna av därute efter detta. Det var mitt värsta djurminne. Fy fan. Jag avskyr dessa förbannade skapelser. Snälla, skicka mig en storlek S så jag kan se fancy ut med mitt vin och min lilla misse.

  11. Frågan skriver:

    Om man inte har instagram då?

  12. Tatiana skriver:

    Gillar inte vin. Byt ut det mot latte och te sa har du vad jag vill gora med mitt liv typ.

  13. Yolo typ skriver:

    Hur var det nu med glorifiering av alkohol bland bloggare? ?

  14. Naddii skriver:

    Jag och min man fick frågan om vi kan tänka oss att ta hand om en hund vars ägare dog, vi fick veta att han var väldigt överviktig och knappast skulle leva länge om han inte gick ner mycket i vikt.

    Ca. 15 minuter senare hämtade vi honom, världens sötaste, snällaste å gladaste new foundland-flatcoated retriver mix. Han var rund som en boll (magen tog nästan i marken).
    Om han ser något gott som han vill äta (men inte får), så ser han lika bedrövad ut som Ior.

    I vår blir det 10 år sen vi hämtade honom och vi har honom ännu kvar även om han är nästan döv, ser dåligt och äter medicin varje dag.

  15. Sofi skriver:

    Mitt bästa minne är när jag red ut min vänninas häst ensam för första gången, kom i full kareta på en raksträcka och jag såg en räv som var på väg upp från ett fält. Insåg att den kommer korsa vår väg och gjorde mig i princip redo att ramla av när hästen tvärnitade (att bromsa på hennes inbitna galoppsträckor är knappt möjligt, än mindre om man inte ridit henne innan haha). Men, hon stannade inte. Hon HOPPADE ÖVER räven!! Jag trodde inte ens själv på att det hänt och vågade inte berätta på flera veckor för vem skulle ens tro mig?! Men när jag till slut berättade så sa väninnan bara ”ja.. hon gjorde så med ett rådjur en gång, fast då rev hon” ?? Rimligt.
    Om jag skulle råka vinna, skulle en small sitta fint!

    1. Anni skriver:

      ”…fast då rev hon..” hahaha, underbart! ?

    2. Madeleine skriver:

      😀 Hoppas du vinner!

  16. Svatantrya skriver:

    Följer! ✌ Mitt bästa djurminne är från när jag var liten och övertalade mina föräldrar att få ta hand om en hittekatt som någon övergett. Den här katten var med mig överallt och i källaren byggde vi (jag) kojor där det byggdes upp små altare i sann sektanda. Där satt vi (jag) och planerade hur vi skulle rädda alla djur i världen. Steg 1 var att införa övergångsställen för sniglar på alla vägar. Om man körde över en snigel skulle man betala 3000 kr i böter. Resonemanget var att sniglarna kom före bilarna och folk kunde väl gå till jobbet om det var så jobbigt att vänta på sniglarna. ?

    1. Svatantrya skriver:

      Just det. Kan tänka mig vilken storlek som helst men är en S 🙂

  17. Valentina skriver:

    Fina!! Påminner mig om yoga_girl :s -I just want to do yoga, drink wine and save all the puppies! (Möjligtvis Wine först och yoga sen, jag minns inte exakt…)

  18. A skriver:

    Herregud – Hugo Rosas senaste inlägg (kan tyvärr inte länka) där han delar 5:e videon i deras flyttserie.

    Någon mer som reagerar över hur Paula uppför sig? Jag blir nästan lite illamående över hur hon tilltalar Hugo som om att han vore en liten oönskat hund.

    1. A skriver:

      Edit. Såg precis att flera läsare reagerar över samma på hans blogg (kommentarsfältet)

  19. Emilia skriver:

    Jag är uppvuxen på ett lantbruk, men av alla minnen är nog det bästa när jag hade en kalv som husdjur några veckor. Hursomhelst, åkern va nyplogad och jag var ute och gick med Trullsa som vanligt. Pappa hade varnat för att INTE binda kopplet runt handleden, men när man är 10 bäst glömmer man lätt sånt. Helt plötsligt blev Trullsa rädd och jag släpades över den nyplogad åkern. Måttligt vacker efteråt!
    Heter miliaggg på Instagram och jag tävlar om en small!

  20. Maria skriver:

    Mitt bisarraste djurminne är från då jag var 6år gammal. Våra grannar hade får och det var ju härligt när de fick små lamm som man sen fick titta på och klappa. En gång var det ett får som fick tre små lamm, men ett av dem var på något sätt dålig i ett av benen, och då ville mamma Får inte ha den och grannarna var tvungna att ta den hem in till sig och mata den med nappflaska. Det ena benet var helt lamt, men på nåt sätt halkade stackarn sig fram och den blev med tiden tam som en hund. Anyways, när det där lammet var några dagar gammalt fick jag gå hem till grannen och mata den. Då hag hade den i famnen så FES den helt jätte hårt, och min arm som den hade rumpan mot bara skakade?? och jag svär, hela armen faktiskt domnade helt! Ok, kan ju hända att det var ställningen ja höll lammet i, men jag blev helt hysterisk för jag trodde liksom att jag också höll på att bli förlamad i armen, och lammet med sin enorma prutt hade smittat mig med sin förlamning ???. Det krävdes en hel del övertygande av de vuxna, innan jag trodde dem då de sa att min arm nog inte skulle bli lam som det där lammets ben ?

    (Följer dig redan på insta, men storlek S eller M om jag har tur i tävlingen ?, båda passar säkert!)

  21. Tina skriver:

    Åh mitt absolut bästa djurminne inkluderar ju såklart min bästa kompis aka min hund.

    En sen kväll var jag & min syster ute på promenad med honom. Vi hade inte kommit särskilt långt hemifrån. Det var kolsvart ute & helt plötsligt ser vi några okända män komma springandes mot oss, givetvis blev vi fruktansvärt rädda. Hunden gömde sig till en början bakom oss, men bestämde sig sedan för att ställa sig bredbent framför & ge av ett ordentligt skall med efterföljande morr.

    Snubbarnas tur att bli rädda.

    Dom tvärstannar på håll och förklarade att en av killarna var våra nyinflyttade grannar som råkat låsa sig ute, & bad mig snällt att låsa upp porten.

    (Följer dig redan på insta. Vinner jag tävlingen vill jag gärna ha en i L eller M)

  22. Johanna skriver:

    Mitt bästa djurminne är de två veckor jag hade FF då föräldrarna va bortresta och jag stannade hemma med katten och hunden. I vanliga fall sov dom aldrig i samma säng men varje natt då sov vi alla tre i min säng. På kvällarna låg båda o vilade sig mot mina lår. Det va ren o skär kärlek

  23. C skriver:

    När jag och min kusin campa på en avlägsen camping i typ Värmland med massa får och jag och min kusin fick med oss två småsmå får hem till husvagnen och mamma stod helt i shock när vi stod där glada med två små får hahah sen kom en mamma eller något o hämta dom 😀

  24. Julia skriver:

    Följer redan på instagram!

    Mitt bästa djurminne är när min ena/första katt var kattunge nyss hade kastrerats. Han avskydde sin krage och det hände flera gånger att han fastnade med tänderna i försök att få av sig kragen. Vi kände ganska snart att det hela inte fungerade och köpte alla möjliga sorters papperstallrikar och fick göra en custom made kattkrage av papperstallrik och silvertejp. Så stackaren fick sedan gå runt med en silvertejpad papperstallrik av en djup modell och se ut som ett flygande tefat. När vi efter några dagar sedan tog av honom tallriken tittade han mig djupt i ögonen och jamade till som för att tacka. Detta är väl egentligen inget superspecial, men det var då jag verkligen kände ett band och kommunikation med min katt för första gången. För att göra det ännu mer dramatiskt började jag gråta mitt i allt…. Svårt att få det låta så fint som det var, låter mest crazy nu men jaja hahaha.

    1. Julia skriver:

      Storlek S förresten!

  25. Sandy skriver:

    Mitt bästa djur minne eller ja sämsta? Vet inte riktigt. Det var när jag var ca 9-10 år gammal. Vi hade ett marsvin hemma som var min systers och den fick vi absolut inte gå utomhus med efter som att katterna kunde äta upp honom. Dum som jag var gick jag självklart ut med honom i en sele men han lyckades rymma…och jag grät och Skrek att katterna kommer äta upp honom, han hade sprungit in i buskarna. Vi försökte få tag på honom i 2h. En man lyckades tillslut locka ut honom helt oskadd! Och detta marsvinet hade levt med oss nästan hela min uppväxt. Vågade aldrig berätta för min storasyster och än idag vet hon ingenting ?

  26. Macilla skriver:

    Det blir en liten blandning av kategorierna bästa och mest negativa. Min storasyster var 7 och hade just fått börja på ridskola. Jag var 5 och en extremt gapig och avundsjuk unge. Tyvärr hade ridskolan just 7-årsgräns för att börja rida. Min mamma lyckades övertala den lokala 4H-gården att jag skulle få komma dit och ha ridlektion en gång i veckan. Jag var den lyckligaste ungen i världen som fick lära mig borsta och rida på en liten shettis men framför allt favoritfjordingen Bure. Jag minns fortfarande känslan när jag och ledaren (en man i yngre medelåldern) hade uteritt och jag red på Bure. Då lade han upp grimskaftet på halsen och plötsligt red jag själv och var stolt som en tupp. Jag red där ett tag, kan inte säga exakt hur länge det var, men en gång så kom jag dit och Bure var borta. Han hade dött i sömnen (var åtminstone vad mamma sa till mig). Jag minns det som idag när jag satt vid köksbordet och skulle äta middag och plötsligt börjar storgråta för att jag saknade Bure så mycket. Första hästkärleken som tändes och släcktes alldeles för tidigt. Jag minns inte om jag fortsatte rida där eller om jag slutade, men efter ett tag fick jag sedan börja på den riktiga ridskolan och red i 9 år och nu har jag precis tagit upp ridningen efter ett 12 år långt uppehåll och älskar det mer än någonsin ❤.

    Älskar tröjan och har klickat in mig som följare på insta (skamligt att jag inte redan var det) och har siktet inställd på en Large ?

  27. Malin F skriver:

    Vi har aldrig haft husdjur i vår familj, men när jag var ungefär 16 år så skaffade vi en hund, en ljuvlig King Charles Spaniel som fick namnet Mira.
    Hon blev snabbt hela familjens älskling, men för min kära mamma blev hon verkligen som en bebis!
    En dag när mamma kom hem, så låg Mira på hallgolvet & bara flämtade. Hon & pappa åkte i ilfart till veterinären, men det var inte till någon hjälp. Mira dog på undersökningsbordet, precis när personalen tog över. Det var nästan som att hon väntade tills de var där, så att inte mamma & pappa skulle behöva vara ensamma med henne när hon gick bort. Det visade sig att hon fått ett akut fel på hjärtat, så det hade inte gått att rädda henne även om de kommit in tidigare.
    Min mamma blev så oerhört ledsen, och det kändes nästan ett tag som att hon inte skulle repa sig ordentligt. Men, hon kom igen, och min lillasyster (5 år vid tillfället) ville så gärna ha en ny hund – mamma vägrade, hon tyckte det gjorde för ont efter Mira.
    Men så en dag så bestämdes det att det skulle komma en ny liten vovve, och det var då Lissie kom in i våra liv! ❤ Världens goaste, lataste lilla prinsessa, som är min mammas stora kärlek.
    Mitt bästa djurminne är därför när Lissie kom till familjen, för att jag ser hur lycklig hon gör min mamma, och jag är så glad att mamma vågade skaffa en till hund, och älska den minst lika villkorslöst som hon älskade Mira ❤

    1. Malin F skriver:

      Just ja – jag tävlar om L, och följer på Instagram 🙂

  28. G skriver:

    Gissar att dessa djur som ska räddas är hundar, katter och andra husdjur, då jag antar att inte alla som kommenterat är veganer. Hoppas att jag har fel, men med tanke på tidigare kommentarer om veganism så tvivlar jag. Och ja, jag är bitter, så slipper ni skriva det. Bitter för att vi gör skillnad på djur och djur.

  29. Helene skriver:

    Mitt bästa djurminne är på en framhoppning med en häst jag utbildat helt själv, vi kommer helt perfekt på ett hinder och språnget blir helt fantastiskt. Den känslan över hur det verkligen ska kännas kan jag fortfarande minnas. Att få det på bortaplan på vår första tävling; magiskt.

    Strl M

  30. JenPen skriver:

    Mitt bästa djurminne är när jag var ung (yngre?) och fick min katt Julian, som fick smeknamnet Dissen för att min lillebror inte kunde säga Kissen. Dissen var bortstött av sin mamma och egentligen alldeles för liten när vi fick honom. Han började tro att jag var hans mami, eller rättare sagt att mitt huvud var det.
    Han låg som en pälsmössa på mig varje natt, snuttade på mitt hår så det såg ut som om jag hade dreads varje morgon. En natt hittade han mina örsnibbar och trodde att det skulle komma mjölk därifrån. Jag var helt sårig på öronen i flera veckor.
    Dissen blev 21 år gammal trots att han både har suttit i grannens Dobermanns käkar och blivit överkörd ordentligt av en bil. Saknar honom varje dag.

    1. JenPen skriver:

      Oh just det, jag drar en Large.

  31. Teddy skriver:

    Jag var ca 10 år gammal när jag gick förbi en kille (kvarterets mobbare och väldigt stor till storlek). Han stod och sparkade på en tik och kastade hennes små valpar i en betongvägg. Ingen av de andra som stod och såg på gjorde ett skit.
    Inne i mig kokade det. Jag såg rött. Jag vet inte vart ifrån men jag fick krafter.
    Slängde mig på denna stora, kraftiga kille på säkert 15 år och klöste, bankade och fick omkull honom. Hans näsa knäcktes och han sprang gråtandes därifrån.
    Tiken hade sprungit och gömt dig, av av valparna var tyvärr döda men vi kunde rädda en av de.
    Minns denna så självklart än idag.
    Killen tittar 23 år sedanre åt ett annat håll när han går för mig. Jävla as!

    1. Anso skriver:

      Hur kan man ens göra så, förstår inte ?????

    2. Anonym skriver:

      Vilken hjälte?❤

      1. Teddy skriver:

        Människor som är stygga mot djur och barn är de värsta sortens avskum som någonsin vandrat på denna planet.
        ??????

  32. Jenni skriver:

    Ett pinsamt (roligt i efterhand) minne är att jag bodde på bottenplan med min lilla katt som alltid var på uteplatsen. Jag skulle flytta därifrån och var tvungen att städa och fixa det sista.

    Jag var helt svettig i städandet så jag tog en dusch och gick runt hemma med handduk. Jag tittade ut för att se vart katten var men såg henne inte och jag kollade hemma och fick panik och blev svettig igen.
    Hon hade rymt så utan att tänka mig för sprang jag ut i BARA HANDDUK!! För att leta efter henne.
    Ja!- folk kollade och undrade vad fan jag höll på med när jag i bara handduk höll i min katt och svor åt henne ???

    Jag följer dig på insta och jag önskar storlek M eller L ?

  33. Eld skriver:

    Har många härliga djurminnen som förhoppningsvis bara blir fler och fler. Känslan när jag efter många långa års väntan satt i bilen påväg hem med min första alldeles egna hund är obeskrivlig.
    Ett annat minne är känslan när jag efter år av kompletteringar och högskoleprov kom in på veterinärprogrammet.

    Under hösten började jag få hjärtklappning och svårt att sova på kvällarna. Jag ignorerade signalerna och har nu börjat få panikångestattacker. Dubbla flyttar och körkort i kombination med utbildningen var tydligen för mycket för mej, som alltid trott jag fixar allt.

    Om ett par veckor flyttat en ny liten krabat in hos oss, då ska jag sänka kraven på perfektionism och bara vara hemma med honom två månader. Blir det omtentor i sommar så blir det.

    Skulle vara mysigt att sitta hemma och mysa med den tishan och valpis i knät 🙂 i sådana fall är jag storlek L.

  34. Susawoo skriver:

    Mitt roligaste djurminne är när jag satt kattvakt åt min syster. Jag har ingen egen katt, så min lägenhet är knappast djursäkrad. Jag satt i soffan och lät katten gå omkring och utforska och brydde mig inte riktigt om vad den gjorde. Den gick sedan fram till soffan och nosade, och gick sedan in mellan soffan och väggen, då fick jag panik då värmelledningen går där, så katten kom in, men inte ut. Det gick inte att lyfta upp honom heller. Det slutade med att jag fick dra ut hela soffan och jaga ut katten, vilket hann upprepas två gånger till innan jag hann kattsäkra utrymmer ? nu vet jag vad jag ska göra tills min katt kommer! Storlek spelar ingen roll, följer på insta 🙂

  35. Sannie skriver:

    Bästa djurminne då. Jag fick en hund av min mamma när jag slutade nian, och han blev – så klart – min absolut bästa vän. Men när jag gått något år på gymnasiet, och mamma pluggade och jobbade heltid, insåg vi att vi helt enkelt inte hade tid att ge honom den uppmärksamhet och tid han förtjänade, så vi fick sälja honom. Vi hittade ett jättebra hem hos ett pensionärspar, som han fastnade för direkt – och dom för honom. Efter något halvår åkte jag för att hälsa på min vän i hans nya hem, helt säker på att han antagligen inte skulle komma ihåg mig. Men det första han gör när jag kommit dit är att nabba tag i min sko och springa iväg med den och lägga sig och tugga på den under ett bord, precis som alltid tidigare. Hans nya familj blev smått förskräckta, bad om ursäkt och sa att han minsann aldrig tuggar på något på det sättet, och jag fick förklara att jag tagit just dom skorna med flit, därför att det var hans favoriter av mina skor – som ha alltid sprang iväg med, för att busa med mig.

    Det kanske inte låter som något jättestort, men för mig var det superfint, som ett bevis på att min vän faktiskt kom ihåg mig, och kanske till och med hade saknat mig litegrann. ?

    1. Sannie skriver:

      Just det, följer självklart på insta redan, och vill gärna ha tröjan i medium om jag vinner ?

  36. Amanda skriver:

    Följer sedan länge på instagram! Har måååånga djurhistorier..

    Ägde en Bengalkatt som hade hyss för sig varje dag! Det roligaste måste ha varit när jag hade fastighetsskötaren hemma för att titta på mitt takfönster. Wille (katten) försökte gång på gång att få gubben att kasta leksaker till honom, eftersom han älskade att apportera. Han hämtade leksak på leksak och satt och SKREK i ett hav bland leksaker vid fötterna på stackaren. Han tar till och med fram grejer ut verktygslådan och släpar fram. Tillslut så ser jag att Wille tar sats, innan jag hinner varna gubben så tar katten världens språng och hoppar upp på hans axel! (Det gjorde han ofta, typiskt Bengaler precis som apportering och högljutt prat. Charmigt med gäster blev ofta väldigt rädda hahaha). Gubben arbetade tyst hela tiden och jag lät katten hållas, när han skulle gå så ba ”vilken.. eh.. intressant katt du har”

    Skulle gärna vilka ha storlek large 🙂

  37. Madeleine skriver:

    Följer på instagram och vill ha tröjan i S om jag vinner 🙂

    Mitt roligaste djurminne var när jag var kräksjuk, de va inte kul då men nu är det fantastiskt roligt.

    Jag ligger i sängen med 40 graders feber och har så ont i huvudet att de är sjukt. Tänker att mitt liv kan inte bli värre men jodå.
    Jag ligger på rygg med upphöjning vid huvudet och min katt ligger på min mage. Helt plötsligt behöver jag akutspy och sätter mig upp och spyr ner HELA katten och mig själv. Haha önskar att någon hade filmat.

  38. Linn skriver:

    Mitt bästa djurminne är när jag fick min första häst. Det var julafton och jag det enda jag önskat mig var en egen häst. Han hette Pontare (Roger
    Pontare vann Melodifestivalen samma helg han föddes) och jag hade haft hans mamma på foder. Julaftonen gick och paket delades ut. Ingen häst. Men så fick jag helt plötsligt ett jättestort paket som vägde minst fem kilo. Jag öppnade det och förväntade mig en cd-spelare typ. I paketet låg det ett stort vedträ. Jag fattade ingenting, men så fick jag se ett kuvert. I det stod det ”hej, jag heter Ponatare och jag är din nu. Ta väl hand om mig. Ge mig mat, vatten och mycket kärlek”. Jag blev så glad att jag började gråta och min lillebror, Då 5 år, fattade ingenting eftersom ”man gråter ju inte när man får det man har önskat sig?!”.
    Jag hade honom i 12 år då han tyvärr blev sjuk och vi fick ta bort honom. Många fina minnen tillsammans har vi haft men det finaste är kanske när jag, dagen efter han blivit min, kommer in i stallet och han gnäggar åt mig. Kändes som att det var han och jag mot hela världen där och då ?

    Storlek L på tröjan 🙂

  39. Liselotte skriver:

    När min yngsta dotter – djurälskande bortom både arv och miljö – gjorde klart att den allergiska mamman (jag) gott kunde flytta hemifrån och ersättas av en hund/katt/råtta.

    (positivt eller negativt kan diskuteras – jag gillar självständiga och djurömkande ungar!)

    Strl L

  40. Gabrielleee skriver:

    Bästa minnet var när gå familjehund Arvid (världens snällaste boxer) accepterade och blev bästa vän med min egna lilla hund Uno) (papillon chihuahua) och dom var bästa vänner genom livet, 6 år. Innan cancer vann över Arvid och lämnade en förtvivlad Uno kvar. Arvid may you rest in hundhimlen ❤️?? Uno sov på Arvid, Dom gjorde allt!! Btw älskar djur, vegetarian i 11 år och älskar vin mer än än och älskar att sova mer än att socialisera ?

  41. Lina skriver:

    Men alltså den svarta. I Large. Idag var en jävligt dålig dag. Fick börja på antidepp och får inte dricka vin på ett par veckor. Men rädda djur och sova kan jag göra under min sjukskrivning.

    Fatta hur cool jag skulle se ut i den tröjan ju.

  42. C skriver:

    En avlägsen kompis hade trubbel med att hitta hundvakt under några timmar en dag, så hon frågade mig.
    Jag som inte kunde ett smack om hundar sa ja eftersom jag insåg att den här ytligt bekanta uppenbarligen måste ha varit rejält desperat över att få tag i en hundvakt då hon frågade mig.

    Samma kväll, innan hon hunnit hämta sin vovve frågade hon hur dagen hade gått.
    Jag tyckte att den hade gått bra, hunden och jag hade klickat totalt, svarade jag.
    Då frågade hon om jag ville köpa den av henne.

    Så från att vara totalt novis och sistahands-val då det gällde hundvakt till att bli hundägare på bara några timmar.
    Det hade jag aldrig gissat den där måndagsmorgonen.

    Men en absolut fullträff blev det, eftersom den vovven från första timme klev rakt in i mitt hjärta. Och där har hon varit kvar de fyra år som gått sedan den dag hon blev min.

    Large är storleken mina tröjor och jag trivs bäst med varandra i.

  43. Gabrielleee skriver:

    Glömdes skriva att om jag vinner har jag storlek S!

  44. Erika skriver:

    Ett av mina roligaste minnen med djur handlar om nakenmarsvin. Jag rekommenderar en googling om man inte har koll på hur denna varelse ser ut, för det förhöjer skojigheten på detta minne. OBS. Inga nakenmarsvin aka miniflodhästar kom till skada under händelsen. Nåväl, av oklar anledning har min vän haft nakenmarsvin, av ännu oklarare anledning bestämde vi oss för att duscha dessa. Problemet är ju att nakenmarsvin, som namnet talar för, ej har något hår. Noggrant tvättar jag miniflodhästen i duschen med speciellt marsvinsshampoo (tror fan i mig det till och med var olja), djuret blir väldigt halt pga har inget hår. Detta resulterar i att den lille slinker ur min näve likt en tvål på film slinker ur någons hand som tvättar sig. Kraken flyger ca 2 meter och landar i en papperskorg, som tur var hade fullt av snytpapper i sig så hen landade mjukt. Jag blev sjukt rädd och kastade mig i slowmotion efter svinet, men extremt kul i efterhand eftersom allt gick bra!
    Om jag har tur att vinna så är det i storlek S.

  45. Martina skriver:

    Inte så roligt kanske men Mitt bästa minne är när jag adopterade min andra katt. Han hade varit hemlös innan och bott i ett växthus med sin mamma och syskon. Livrädd liten katt som bosatte sig i kattlådan när han väl kom till mig. Bodde därefter under badkaret i några månader.. Sakta men säkert vågade han sig fram mer och mer och idag är han den snällaste och busigaste katten jag vet.

    Storlek S

  46. Emelie skriver:

    Å så många minnen med djur, framför allt hundar. Djuren är ens bästa vän! Tänkte jag kunde köra det äckligaste minnet.. som sitter kvar med illamående än idag!
    I somras var jag ute med mina tre hundar, varav en hundvalp som var ny i familjen. Vi går i skogen, nära en promenad stig, och ja i vår skog gillar folk att bajsa (alldeles för lång historia för att skriva här) så ser man papper undviker man att gå nära. Men iallafall i skogen går vi, och mitt där ligger det en plastlåda, min kära valp springer dit och håller på i den, snabbt är jag där och Lyfter upp han, och han är pisseblöt och vill pussas, ser massa döda kryp, och en fruktansvärd stank, och inser att här, har någon skaffat sig sin egna lila toalett, både jag och valpen stank skit hela vägen hem med en halv kräkandes matte hela vägen hem till duschen! Fy och ve!
    Följer på insta, och får köra på en large! Heja för bra blogg??

    1. Emelie skriver:

      Ursäkta stavfel/slarvfel 🙂

  47. Emelie skriver:

    Mitt roligaste och konstigaste djurminne är från Kolmården. Jag var där med min sambo och bounsson, och var inne och kollade på aporna. Mesans sambon och barnet gick runt så stod jag kvar med barnvagnen, och efter bara några minuter var det fullt med apor i vagnen! ? Förvånad som sjutton och visste inte vad jag skulle göra så började ropa på sambon med massor av folk som kollade och kom fram! Tillslut fick vi iväg aporna iallafall och det lär vi minnas för resten av våra liv ?

  48. Mina skriver:

    Kan kanske ta mitt roligaste djurminne.
    I mina föräldrars hemland där de har hus bland släktingarna finns alla djur som finns på en svensk bondgård plus lite till. Min farbror hade en kalkon (hane eller vad man säger) som gjorde höga kalkon-läten och sket när han blev irriterad eller förvånad. Denna kalkon blev med åren aggressiv och kunde bita hål på huden om han fick tag i en, man behövde bara gå i närheten av honom för att han skulle attackera. Jag har några systrar och två av mina systrar ville testa hans aggressivitet eftersom de ännu inte sett den. Min lillasyster gick nära honom men inget hände, då gick storasystern fram och sa ”så här gör man!” Då jäklar började kalkonen jaga henne och var ursinnig, min syster sprang runt för att fly och gormade som en apa, jag hade aldrig sett henne så skräckslagen i mitt liv. Hon skrek och sprang, helt panikslagen. Jag själv var tvungen att springa för mitt liv och hamnade uppe i ett träd. Kalkonen var skogstokig. De provocerade alltså inte honom utan gick bara fram i hans riktning, han stod precis utanför vårt hus. Men jag kan tycka att det var lite rätt åt min syster, det var riktigt kul att se henne sån! Skrattar än idag. Attackerad av en kalkon.

    Följer på insta redan och storlek spelar ingen roll.

  49. Anonym skriver:

    Bella skriver igen i kommentarerna att Odd ej jobbar i bolagen längre men att hon återkommer till det. Märkligt. Vad tror ni hon kommer skriva?

  50. Amanda skriver:

    Hej CamCam!
    Jag gör ett försök till att vinna T-shirten, eftersom det står Amanda på den! Följer redan på insta @dexter_88
    Är uppväxt med djur så jag har många bra och sämre minnen. Men det här minnet jag vill dela med mig av sammanfattar mitt liv ganska bra ?

    Är egen uppfödare till ett tokigt fullblod som jag fått för mina synder. Under ultraljud såg vi att modern bar på 2 ägg, så veterinären avlägsnande ett eftersom det är riskabelt med fler foster. Idag skojar vi om att veterinären tog bort dr Jekyll och behöll mr Hyde!

    Stressad dag i stallet, borde vara på väg till jobbet men väljer att gå en promenad med hästen.
    Från stallet går det jättebra men när vi vänder hem vägrar hon att gå. Normalt sett vill hästar hem, men som sagt hon är speciell och har anarkistiska drag… Efter många försök, svett och tårar så blir jag förbannad. Jag borde åkt till jobbet!

    Jag höjer rösten och slår till henne med pisken, varvid hon stegrar, slår över på rygg ÖVER grannstallets eltråd till deras hästhage, rullar runt så hon fastnar i eltråden och springer in i grannens hästhage med fem stolpar efter sig och släpande eltråd. Grannens hästar får panik och flyr med henne efter sig.

    Jag funderar nu på om det var någon som såg eländet, eller om dom kommer märka att de har en extra häst om jag lämnar henne och åker till jobbet..

    Grannen kommer ut som givetvis har observerat mina försök under dessa 20 minuter och chansen för att donera en häst är borta.

    Givetvis var hon helt oskadd, den hästen har 9 liv! Däremot fick jag laga staket och bjuda på vin.

    Idag kan jag skratta åt eländet, hon är oftast oerhört fin att rida även om hon kan vara en bitch ibland. Och ibland undrar man varför man håller på med djur när man kan samla på frimärken! Men vi har aldrig tråkigt ihop det är en sak som är säker!

    Kram

    1. Amanda skriver:

      PS! Medium eller large

    2. Anonym skriver:

      Fanns det inget annat alternativ än att slå hästen? Så synd om du får ett pris för det tycker jag..

  51. Linda skriver:

    Mitt absolut bästa, lyckligaste och minnesvärda stund med vår katt är när vi Äntligen fick ha honom i våra armar igen!
    Felisen tyckte att han skulle ut på lite äventyr/semester men sen hittade han inte hem igen. Vi la ut annonser, använde oss av id-hund och satte upp lappar. Me jämna mellanrum var det någon som hörde av sig att dom kanske hade sett honom. Sen kom snökaoset och vi var säkra på att nu kommer han inte hem.
    Efter nästan fyra månader får jag ett meddelande på Facebook om att en dam tror sig att sett honom. Samma dag får hon tag i kissen och id-numret stämmer överens.
    Att se honom i soffan efter fyra månader, snökaos, minusgrader och blåst var bland det finaste!
    Det var inte mycket katt kvar, men nu nästan tre månader senare är han uppe i vikt igen och precis sitt vanliga jag.
    Vi leker apport nästan varje dag med hans älskade panda. Han ska fortfarande med in i duschen och älskar våra små tjejer. Bästa djurminnet ever!

    Strl M, passande att den är rosa också??

  52. Emma skriver:

    Mitt bästa djurminne är när jag lyckades få min häst att för första gången gå förbi en kohage utan att i vild panik försöka sig på diverse akrobatiska konster för att slippa. Ironin när en häst uppfödd på landet är mer rädd för kor än att bli omkörd av sopbilar inne i stan! ?

    Strl M

Kommentera

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp